Malm jagar vidare - bomba på bara!

Hos delar av vänstern i väst, däremot, är allt som vanligt: det onda Nato bombar igen, imperialismen invaderar, stoppa kriget. I ett anfall av svårartad förvirring hamnar allt fler vänsterröster i en position som närmast liknar en anti-imperialistisk imperialism.

Andreas Malm, citerad härifrån. Han har inte givit upp, utan fortsätter att larma från en position där det verkar som om han nu målat in sig i ett hörn ordentligt. Undrar om han själv satt rubriken: Det är rätt att bomba. Nå, tydligen lever han i en annan värld än jag och några andra. Att "allt fler vänsterröster" hamnar i en position som är hårdkritisk mot NATO:s krig i Libyen verkar vara svårt att uppfatta. I så fall är det "allt fler" ifrån ett väldigt lågt utgångsläge. Man måste dra gränserna för "vänster" väldigt snävt för att få det till att det skulle vara en stor del av vänstern som konsekvent varit emot kriget. Dessutom verkar han inte ha uppfattat att FN:s generalsekreterare fick lägga på en rem och försvinna när demonstranter i Kairo inte gillade att FN legitimerat NATO:s operationer. Eller att svarta afrikaner ligger illa till när rebellerna i Benghazi jagar misstänkta Qaddafianhängare.

För närvarande verkar det finnas tre alternativ: rebellerna vinner, regeringen vinner, landet delas under en rebell- och en Qaddafiregering. I alla tre fallen torde NATO och oljeintressena vara segrare. Det libyska folket får en permanent uppgift som förlorare. Kanske det är den insikten som gör att NATO inte slår till med full styrka. Det behöver man inte göra. Låt töntarna på marken trötta ut varandra, gå inte in i stor skala när det är onödigt och kommer att skapa ännu mer motvilja i arabvärlden.

 Några har fått idén att jämföra rebellerna i Benghazi med den ryska revolutionen i ett tidigt och besvärligt skede. Detta antagligen för att göra anrättningen aptitligare för vänstermänniskor. Nu finns det ju ingenting i Benghazi som kan jämföras med bolsjevikerna av 1917, men det är väl meningen att man skall blunda för. Fast det har jag ingen lust att göra. När bolsjevikerna grep makten 1917 var det inte med en regering som bestod av avhoppade ministrar och militärer från den gamla tsaristiska regimen samt en del extremreligiösa människor.