Lite om de parallella konjunkturerna

Enligt den "failed bank list" som jag brukar citera så har under årets fyra första månader summa 31 banker gått i konkurs i USA. Håller man den takten skulle det bli ett nittiotal konkurser det här året, men det kan lugna ner sig. Med 11 respektive 12 fall i januari och februari, och 3 respektive 5 i mars och april, ser det lugnare ut. Å andra sidan kan det bli värre också, beroende av hur den allmänna konjunkturen utvecklar sig.

Och här kan man notera, vilket jag nog gjort tidigare, att två konjunkturer kan löpa samtidigt. Det låter kanske konstigt, men anser man att det finns en överklass och en underklass, och de har mycket olika livsvillkor, så blir det logiskt. När storbolag tjänar storkovan och aktier och utdelningar går i topp verkar det som högkonjunktur för eliten. Men samtidigt är det svårt med löner och arbeten, och alla de människor i USA vars förmögenhet ligger i det egna hemmet tvingas notera att fallande huspriser gör dem fattigare. Officiellt är lågkonjunkturen över, men en massa människor med låga inkomster anser att det fortfarande är dåliga tider - och de har ju naturligtvis rätt så länge de goda tiderna inte når fram till dem själva. Och med den skoningslösa klasskamp som överklassen bedriver lär lågkonjunkturen för underklassen fortsätta.

Samma ämne behandlas här, bland annat hävdas att räddningspengar som storbankerna i USA fick (de som är "för stora för att få gå i konkurs") har använts till spekulation som gjort exempelvis priser på driv- och livsmedel högre, och därmed försämrat ytterligare för vanligt folk. Man kan kalla det nationalekonomi, men man kan också ta upp den äldre och mer rättvisande termen politisk ekonomi - eller kalla det klasskamp helt enkelt. Kampen om samhällets samlade resurser.