Mothugg

Den gamle vietnamesiske ledaren Ho Chi-minh tillfrågades en gång vad vi i väst kunde göra för att på bästa sätt hjälpa vietnameserna i deras frihetskamp. Han svarade att det skulle vara genom att vi gör revolution hos oss själva. Det citatet gav impulser till en del gynnare som försökte spränga solidaritetsrörelsen för Vietnam här i Sverige genom att förvandla den just från en bred solidaritetsrörelse till en revolutionär gruppering. Slutsats av detta: även om revolutionärer ute i Tredje världen säger det ena eller andra får vi nog bekväma oss till att tänka själv. Ibland kan man säga emot också.

I ett inlägg av den 30 april protesterade jag mot teorin att inbördeskrig är en bra idé överallt, men så tycks jag ha fått mothugg av folk som inte vet att jag existerar och säkert inte bryr sig om vad jag säger. Ta den här kommuniken från ett antal partier av varierande kvalitet och utan uppgifter om hur den kommit till, och var. Här är hela listan på undertecknare (med mina kommentarer inom parentes):

Communist Party of Bhutan (MLM) (Har försökt starta uppror men hittills misslyckats)
Communist Party of India (maoist) (För en framgångsrik politisk och militär kamp särskilt i delar av östra Indien)
Communist Party of India (ML) Naxalbari (vet inte vad de håller på med)
Maoist Communist Party, France (europeiska tomtar, förmodligen utan större inflytande)
Maoist Communist Party, Italy (se franska partiet)
Maoist Communist Party, Turkey and North Kurdistan (håller på med småskaliga gerillaaktioner i östra Turkiet tror jag)
Revolutionary Communist Party, Canada (se franska partiet)
Unified Communist Party of Nepal (Maoist) (största partiet i landet, befinner sig i en besvärlig fas när man försöker omvandla nästan-segern i folkkriget till fredliga politiska segrar)
Committee of People’s Struggle “Manolo Bello”, Galicia, Spain (se franska partiet)

Här är det alltså två partier med tyngd och resten mer eller mindre tvivelaktiga. Nå, vad säger de:

The protracted people’s war is necessary to defeat the enemy both in countries oppressed by imperialism and the imperialist countries themselves, according their own specificities. It represents a new and sharpening phase of the class struggle that expresses the revolutionary aspirations of the proletariat and the world peoples.

Det låter lite oklart, beroende förmodligen hur mycket man lägger in i orden "according their own specificities". Det skulle ju kunna vara så att det finns andra sätt. Men hävdar man att de menar att folkkriget - dessutom utdraget över kanske årtionden - är nödvändigt överallt så finns det också stöd för det. Och där håller jag inte riktigt med ... .

Det originella med den här kommuniken är att den även uttalar sig positivt om upproren i Filippinerna och Peru. De som leder upproret i Peru (eller åtminstone de som hörs utåt) har ju totalsågat nepaleserna för att de försökt omvandla folkkrig till fredlig kamp. En del ligger i kritiken, men det är nog bäst att nepaleserna själva får avgöra den bästa vägen.

Nu skall jag lägga till en observation som kanske stöter en del: det tycks som om det första som revolutionärer i Tredje världen får göra är att bli reformister. När de indiska maoisterna gick ut till de mest fattiga stamfolken var en av de första åtgärderna att lära folk koka dricksvattnet. Det sänkte barnadödligheten och förbättrade hälsoläget enormt. Och så organiserade man folk för att de skulle få bättre betalt för blad och bambu och annat de plockar i skogarna och säljer, man ordnar konstbevattning, hälsovård, skolor ... och så får socialismen skjutas på framtiden trots att man samtidigt för ett revolutionärt krig! Men det var genom att vara pålitliga hjälpare till vanligt folk som man vann förtroende och skapade basområden för den väpnade kampen.

Detta tycks gälla även de superrevolutionära peruanerna. I ett uttalande till Första maj säger deras tyska sektion:

Die Neugründung der Kommunistischen Partei Deutschlands, als marxistisch-leninistisch-maoistische Partei, als eine Kampfmaschine mit der Aufgabe so schnell wie möglich den Volkskrieg zu beginnen, ist unbedingt notwendig.

OK, det där var tyska men det finns faktiskt några människor som talar andra språk än engelska. Och budskapet ser klart ut: bilda parti och börja folkkrig i Tyskland så snart som möjligt! Det gick ju inte så bra med Rote Armee-Fraktion på sin tid, men skam den som ger sig! (Eller om man säger: skam den som ägnar sig åt tokerier!)

Fast nu går vi en bit vidare. Det här flygbladet delades ut av peru-sympatisörer i Stockholm på Första maj (klicka för större format):

Kolla nedtill på bladet, där finns länk till en informationssida också. Har inte klart för mig hur den sajten förhåller sig till en annan rätt sällan uppdaterad sida om Peru. Den här verkar dock ambitiös, och man har löst något problem med en gitarrist och nu skapat en egen kampsång.

Vad händer egentligen? - Läget är illa i somliga länder, folk lider och kämpar, det krävs rejäla förändringar men reaktionära element och deras utländska skyddsherrar stretar emot och situationen blir explosiv. Folk reser sig, kommunister finns i ledningen, men de upptäcker att landet de kämpar i är alltför outvecklat för att kunna genomföra en socialistisk revolution. Varken arbetarklass eller borgarklass är starka nog för att på egen hand genomföra sin revolution mot den gamla feodalklassen, utan det måste till någon sorts klassallians. Ryssland var i det läget i början av 1920-talet och Lenin svarade med den Nya Ekonomiska Politiken (NEP) som gav privatföretag ett visst spelrum. När Mao diskuterade samma sak var han ännu mer medveten om problemet och kallade den nya makten man tänkte upprätta för Ny Demokrati. Och exempelvis de indiska maoisterna skriver om "new democracy" i sitt program, de tror inte på någon omedelbar socialistisk revolution i Indien.

Och så har vi peruanerna. Kolla vad som står längst ned på flygbladet. Det är inte lika fantasilöst som tidigare paroller om "folkkrig ända till kommunismen", utan faktiskt ett program som är i linjen med tanken om Ny Demokrati. Vi tar en närmare titt:

På sin blogg skriver man:

Tanken bakom flygbladet är att politiken är vår starka punkt och vi vill att politiken för den ny-demokratiska revolutionen skall hamna i fokus istället för en massa sekundära frågor.

Just det, nydemokratisk, och inte socialism till hundra procent här och nu. Vad kan vi lära oss av det? - Bland annat att vad vi än säger och önskar så tränger sig verkligheten på och korrigerar våra handlingar. Och det är ungefär vad Marx hävdade i det långa super-citatet.

Det är här vi kan se en avgörande skillnad mellan fattiga och sönderfallande länder i Tredje världen å ena sidan, och ett mindre antal högt utvecklade stater på väg in i det post-industriella stadiet. I den senare gruppen behöver man inte göra revolution för att genom radikala reformer skapa förutsättningarna för socialism, där finns ju förutsättningarna redan. De automatiserade fabrikerna, datanäten, skolor, hälsovård - det handlar inte om att bygga upp dem utan att bygga vidare från förutsättningarna. Ju högre utvecklat det kapitalistiska systemet är, desto kraftigare störningar orsakar det, men samtidigt blir den skakiga kapitalistiska basen den fasta plattformen att bygga framtida socialism på. Det betyder inte att rörelserna i de högt utvecklade länderna och rörelserna i Tredje världen inte skall stödja varandra. Tvärtom. De skall stödja varandra.

Nej, nej, nej ... och då menar jag inte bara att det är rätt fult estetiskt det här ... varför peruanerna försöker gömma undan Friedrich Engels, som är jämbördig med Marx vad det gäller att grunda den moderna socialismen, har jag aldrig förstått. Och jag tror att av de två peruanerna Mariátegui och Guzmán (Guzmán är nedre gubben på bilden, även känd som Gonzalo) så förtjänar nog smartskallen Mariátegui mer att lyftas fram och upp i raden av gubb-huvuden.
  

Vi tar några rader från Marx igen, från "super-citatet":

En samhällsformation går aldrig under, innan alla produktivkrafter utvecklats för vilka den har tillräckligt spelrum, och nya, högre produktionsförhållanden uppträder aldrig, förrän deras materiella existensbetingelser mognat i det gamla samhällets eget sköte. Därför ställer sig mänskligheten alltid blott sådana uppgifter, som den kan lösa, ty närmare betraktat skall det ständigt visa sig, att själva uppgiften endast uppkommer, där de materiella betingelserna för dess lösande redan är förhanden eller åtminstone befinner sig i processen av sitt vardande.

Och så ser vi det stora sammanhanget: i stora delar av världen har inte de materiella existensbetingelserna mognat, och därför blir det inte renodlat socialistiska utan i stället nydemokratiska revolutioner. I vår del av världen är de materiella existensbetingelserna mogna. Det som fattas är att detta slår igenom i breda folkliga rörelser som genom sina aktiviteter gör om samhällets överbyggnad till socialism.

En del personer vill se detta som en våldsam resning och fantiserar om långdragna folkkrig även här. Vill man skjuta socialismen på framtiden är detta är verksamt knep att ta till. Visst kan en kriminell överklass att ta till våld när den känner sig trängd, dels direkt genom den statliga våldsapparaten, dels via provokatörer som viftar med röda flaggor och kanske smäller av någon bomb, och det kan utvecklas till en svår kris med blodspillan och ödeläggelse. Men just genom att de materiella betingelserna är mogna, och om folkets absoluta majoritet är ute efter förändring, är det detta som slutligen kommer att fälla avgörandet, inte "folkkrig" som startas av små och socialt isolerade grupper. När socialismen ligger inom räckhåll finns det ingen anledning att dra ut på sidospår. Tio bra dataspecialister skulle kunna göra mer i kampen för socialism än tusen stenkastande förorts-kids.