Misanpassad? I fel kosmos kanske?

Senaste numret (5/2011) av Forskning och Framsteg har en artikel om den svenske fysikprofessorn Max Tegmark (ej på nätet). Hans intresse är parallella universa. För några tiotal år sedan var detta något som man sysslade med i science fiction men inte i seriös forskning (om man ville anses som seriös). Nu har läget ändrats.

Tänk på ett tal som börjar med en etta som sedan följs av femhundra nollor, det är stort det! En miljon är ju en etta samt sex nollor, tusen miljarder är samma lilla etta följd av tolv nollor - men femhundra! Hur som helst, enligt strängteorin (en nyare knepig tanke om hur universum är uppbyggd, nämligen just som långa strängar) skulle det kunna finnas ett antal universa vars tal är just den där ettan följd av femhundra nollor. Alla dessa är mer eller mindre lika/olika vårt eget universum.

Tänk om känslan av otillfredsställelse som ofta inträffar i livet beror av att man är i fel universum? På grund av något fel i fysiken har man råkat bli en kosmisk bortbytning? Eller om man kunde skicka iväg alla typer som gör att man känner sig missanpassad någon annan stans, till ett universum som är specialgjort för att husera kufar och skurkar av alla de slag? Nyliberaler verkar ofta befinna sig i en annan rymd, så varför kan man inte låta dem försvinna dit då?

Det kanske finns ett universum med en variant av planeten Jorden där dinosaurierna inte dog ut på grund av en krock med en mindre himlakropp utan fortsatte att leva och frodas och utvecklas. Det kanske finns ett universum med en Jord som aldrig fick något vatten utan bara blev en död ökenplanet som Mars. Det kanske finns ett universum där kung Björnbrum njuter sitt eftermiddagskaffe serverat av trevliga kaffeflickor, allt medan de tacksamma undersåtarna hurrar utanför staketet.

Å ena sidan vore det kanske kul med en stegosaurus, men knappast att rida iväg på när man skall handla. Och den kanske är stor i maten också? 

På tal om dinosaurierna - det där med massutplåning på grund av krock med en annan liten himlakropp var en förklaring som inte svaldes så lätt. En mer dominerande teori var ju att rovdjuren var smartare och tog över efter de dumma ödlorna som bara hade härskat på Jorden i hundra miljoner år eller så. Jag har en känsla av att den där konkurrensteorin passar bra för en forskare med marknadsliberal och socialdarwinistisk inställning, medan vetenskapare med mer människovänliga tankar snarare drar åt katastrofteorin.

En sista tanke innan jag försvinner i spekulationernas töcken: kan det vara något lurt med termen "parallelluniversum"? Den ger ju bilden av universa som ligger på en rad, eller kanske staplas i en hög, men tänk om de är ihopgeggade på något sätt? Då kanske man kan kliva in exempelvis i garderoben, knacka på väggen, och så öppnar sig dörren till ett annat universum där man får vara lite försiktig med dinosaurierna ... nej förresten, det går inte, det är så mycket grejor i garderoben så det går knappt att ta sig in i den. Man får väl hänga kvar här då, suck, och åtminstone hoppas på bättre tider.