Argument omkring kärnkraft

Det här är George Monbiot, känd miljödebattör och engelsman (han ser ut som det också - engelsman alltså!)

Och det här är det flytande ryska kärnkraftverket Akademik Lomonosov - hittade bilden hos MiljöAktuellt

Så här på sommaren är det väl inte så många som orkar läsa bloggar, så då kanske man vågar skrämmas med en hänvisning till synpunkter som inte är helt okontroversiella inom miljörörelsen. Vi kan väl säga att i en rörelse som styrs av känsla och förnuft gäller det att hålla koll på båda sidorna. Det känns taskigt om Jorden blir obeboelig för oss, å andra sidan är det inte bra om den otrevliga känslan leder till att kritiska resonemang kastas överbord så att olika risker felvärderas i förhållande till varandra. Besvärliga frågor måste ställas, för de kommer att ställas, och då är det bättrer att miljörörelsen själv gör det. 

Och detta leder mig över till en artikel som George Monbiot skrivit nyligen. Där läser han dels lusen av energiindustrin, vilket är välförtjänt, men det görs också en del viktiga observationer om kärnkraften. 

För att sammanfatta: Medan uppmärksamheten koncentreras på de anläggningar i Japan som byggdes på 70-talet, med dåtidens teknologi, glömmer man de som är bara tio år yngre men som klarade jordbävning och tsunami utan att slås ut. Det innebär att dagens teknologi är ännu mer säker även för mycket hårda påfrestningar. "Att använda en anläggning byggd för 40 år sedan mot 2000-talets kraftstationer är som att använda Hindenburgkatastrofen för att hävda att modern flygtrafik är osäker" hävdar Monbiot.

Monbiot citerar IAEA som säger att inga hälsoskador på grund av strålning har noterats i Japan (stämmer verkligen det även vad det gäller folk som fanns i närheten av reaktorerna?). Detta kontrasterar han mot höga dödstal på grund av kolkraftens nedsmutsning av luft. För mig låter det som ett ganska rimligt sätt att resonera. Jag jämför med varghatarna som går i taket trots noll vargdödade människor och ett mindre antal husdjur, men som inte reagerar för annat där dödstalen är av en helt annan dignitet.

Han ifrågasätter om det verkligen är så olämpligt att placera använt kärnavfall långt nere i marken. Om någon framtida civilisation lyckas nå fram till lagren långt därnere bör den vara klyftig nog att förstå vad det är för något. Bra argument tycker jag, däremot nämner Monbiot inte något om avfallslager som kan skadas och börja läcka långt tidigare. Rost, sprickor i berget, jordbävningar ... . Men en lösning kan ju vara nya generationer av kraftverk som drivs av det gamla avfallet.

Avslutningsvis pekar Monbiot ut den skumma industrins egna tilltag som orsak till misstro. Med en oöversättlig ordlek säger han: "There is no contradiction between favouring the machines and opposing the machinations." Med andra ord, ta hand om och utveckla teknologin, men låt inte banditerna i energibranschen sköta detta. I stället behövs öppenhet och ojämförlig vaksamhet när nya reaktorer byggs - och det gäller för alla våra möjligheter att utvinna energi. Och detta utan bolagsmakt.

All these arguments have been obscured by the justifiable distrust bred by industry spin and collusion. There is no contradiction between favouring the machines and opposing the machinations. A new generation of nuclear power stations should be built only with unprecedented scrutiny and transparency – and the same applies to all our energy options. Corporate power? No thanks.

Det låter som "demokrati" ungefär. Hur som helst, en del äldre reaktorer i Sverige - kanske alla? - är väl redo för pensionering snart. Kanske den ryska modellen med flytande kraftverk vore något att studera? Jag ser olika problem med den här typen av kraft, från smutsig utvinning av uran och fram till stora centraliserade och därmed sårbara distributionssystem (och med totalitära politiska återverkningar) men är det problem som inte går att rätta till? Exempelvis genom demokratisk kontroll?

Hur som helst, jag antar att den gode Monbiot nu är "persona non grata" i många miljövänners ögon. Men är det rättvist? Är det inte bättre om de kritiska frågorna kommer från "rätt" håll och med gott uppsåt?