August om aperier

Jo, jag tycker Strindbergs bok om gamla Stockholm till stora delar är en ganska torr uppräkning av olika saker, men det här med aperier är väl lite kul i alla fall. Men för att spela apa på ett tillfyllest trovärdigt sätt så bör man själv helst vara en riktig apa, så tycker jag i alla fall ... tror jag ... kanske ...

Stockholms allmänhet tyckes stundom hava med stort intresse sett människor spela apa. Många minnas ännu den tyske balettmästaren Heinrich Springer, som ej blott på Djurgårdsteatern, utan även på den kungliga scenen med stor framgång uppträdde som apa i »Kärlek och hämnd eller den amerikanska apan», melodram i 2 akter, samt »Dornis död», melodram i l akt, vilka stycken drogo till k. teatern ett stort antal skådelystna i början av 1838, och det första av dem lär hava givit en inkomst av 33.351 rdr. Elva år senare spelade en annan tysk ocksåa apa på kungl. teatern, nämligen den komiske pantomimdansören Klischnig, som uppträdde i » Trollkarlen eller apan och fästmannen» samt i »Jocko eller den brasilianska apan»',Smaken hade dock, tyckes det, något ändrat sig, ty det först nämnda stycket gick ej mer än fyra gånger, och det andra endast två.

Verkliga apor hava naturligtvis ofta förevisats och tävlat med de falska. Vi veta dock icke, att någon av dem någonsin gjort sig ett namn.

Citat från Gamla Stockholm, band 8 av 'Samlade verk', sid. 80.

Föregående inslag i denna serie finnes här.