Vad är arbete egentligen?

Sitter och rensar i gamla kurspapper. Här kommer det fram kopior av en artikel betitlad "Att ha ett arbete. En kritik av tesen om arbetets minskade betydelse", av sociologiprofessor Göran Ahrne. Verkar komma från en antologi som heter "Sociologer ser på arbete" från 1987. Jag har saxat intressanta stycken ur texten:

Värderingen av arbetet som något positivt och som grundläggande för människan har kanske mest tydligt kommit till uttryck inom marxismen. Det är i människans förmåga att både planera och utföra ett arbete som hennes särart ligger och denna verksamhet är av grundläggande betydelse i livet

Vad gör man när man arbetar? Föreställningen är att man tillverkar något eller möjligen transporterar något, eller också hjälper man någon som tillverkar något. Nu är det dock så att det här med att "hjälpa till" har blivit allt större och större. Det är svårt att längre urskilja vem som hjälper vem; produktionen har blivit så uppdelad att det inte längre går att säga vad som är produktion. Därför har ett naturligt arbetsbegrepp urholkats allt mer. Det är knappast möjligt att försöka finna ett begrepp för arbete, som skulle täcka alla tider och alla samhällen ....

Timmerflottning - det är väl ett riktigt arbete för karla-karlar? Eller var, rättare sagt, för timmerflottningen och dess arbetare tillhör numera det förflutna. Timret går på väg eller räls.

Hur är det med arbetet i Sverige på åttiotalet då? Vet vi vad som är arbete, vet vi egentligen vilka som arbetar? Vad gör man när man arbetar? Ja, väldigt mycket av vad folk gör när dom arbetar gör dom också, eller åtminstone andra, på fritiden. Och omvänt är det mycket som folk gör på fritiden som andra gör på sina arbeten. Faktiskt kan nog det mesta som folk gör på fritiden även vara arbete: klippa gräset, köra bil, läsa romaner, se på TV, spela fotboll osv. För att inte tala om sådant som passa och uppfostra barn, städa, laga mat. Det gäller också planering, sammanträden, bokföring, ja allt sånt som sker inom föreningar av olika slag. Överlappningen mellan "arbete" och "fritid" i fråga om sysslor är, om inte total, så i alla fall oerhört stor.

När det gäller försöken att definiera arbete är det anmärkningsvärt att man endast resonerar om arbetet som en aktivitet som ett "görande". Det har funderats ytterst lite kring arbetet som en institution, som något man kan ha. Att ha ett arbete kan vara minst lika viktigt som att ha ett hem.

Sjukvårdsanställda - men sjukvård kan man ju göra hemma och utan lön, väl? Är vård ett "riktigt" arbete?

Problemen med att definiera arbete har uppmärksammats ... En engelsk forskare frågar sig: "Is all social activity or social behaviour 'work'?" ... Han exemplifierar frågeställningen med en kvinna som står i sitt hem och stryker ett klädesplagg. Denna syssla skulle kunna tänkas ske i en mängd olika sammanhang: som betalt lönearbete, som egenföretagande, som "svartjobb", som hemmafrusyssla, som hobby, som föreningsaktivitet. För att kunna säga något om sysslan att stryka är ett arbete, och i så fall vilken sorts arbete, måste man sätta in den i ett socialt sammanhang. För att definiera och kategorisera arbete måste man sätta in det i ett socialt sammanhang. Samma syssla kan i ett sammanhang vara arbete och i ett annat sammanhang vara något annat. Det som konstituerar arbete är med ett sådant synsätt sociala relationer. Här blir olika typer av maktrelationer viktiga. Med en sådan syn på arbete har man kommit ganska långt  från den mer "naturliga" föreställningen om arbete som något nyttigt, något som har med försörjning eller produktion att göra. Arbetet utgörs av en eller flera olika sociala relationer. Konsekvenserna av ett sådant synsätt kan bli långtgående. ... Denna förmodan om att arbetet håller på att försvinna har alltför ofta förts fram utan en ordentlig diskussion om vad arbete är eller kan vara. Tvärtemot denna tes skulle jag vilja hävda att arbetets betydelse har ökat, särskilt i meningen "att ha ett arbete". 

Spinnrock eller vävstol - de kunde användas utan krav på lönsamhet och inkomst, eller vara viktiga verktyg i hemindustri där husfolket arbetade mot betalning

... allt fler sysslor har kommit att utföras som lönearbete: barnuppfostran, matlagning, hjälp åt gamla rnänniskor, underhållning, förströelse. Lönearbetet har heterogeniserats från att domineras av industriarbete till att omfatta allt fler sysslor. Det som man ser som arbetets heterogenisering är i själva verket främst en förändring av arbetets organisationsformer. Det är lönearbetets utbredning som kan framstå som om arbetet har heterogeniserats. Istället är detta, om man vänder på resonemanget, en kraftig homogeniseringsprocess. Allt fler arbetsuppgifter har blivit till lönearbete och olika former av lönearbete har blivit mer och mer likställda. Formerna för betalt arbete har förenhetligats. Antingen dessa sysslor tidigare vant någon form av arbete eller ej har de allt mer kommit att stöpas i samma form; lönearbete. Arbete har alltmer blivit en speciell organisationsform i samhällslivet. Allt mer socialt liv har kommit att organiseras som arbete med allt vad det innebär. Så även om man till en viss del kan säga att arbetet har heterogeniserats så överskuggas denna process av den process där allt fler former av sociala relationer kommit att inordnas under det organiserade lönearbetets form.

... de sociala relationerna förländras genom att organiseras som lönearbete. Vård organiserad som lönearbete är inte samma sak som vård i hemmet, även om vården sker under hemliknande former. I en mening kan man säga att lönearbetsgreppet heterogeniseras, ändå är formerna lönearbetets. Och vårdens organiserande som lönearbete skapar intressanta konflikter  i uppdelningen mellan vad som är arbete och icke-arbete.

... arbete tenderar att organiseras på samma sätt, när det gäller anställningsformer och när det gäller former för delning och fördelning av arbeten: industriarbetet byråkratiseras och kontorsarbetet "tayloriseras" ...

På detta vis har arbetet som organisationsform kommit att dominera allt mer av samhällslivet. 

Jo, och så var det ju det där med lön efter ... "lön efter kön" skämtades det cyniskt om, men inte har det väl blivit så mycket bättre för att det kommit en del manspersoner i sköterskeyrket?

Jag skulle vilja gå så långt och hävda att arbetet håller på att bli den klart dominerande formen av samhälleligt liv. Arbetsorganisationen ersätter allt mer familjen som den grundläggande kontinuitetsskapande institutionen i samhället. Skilsmässorna ökar, men folk byter jobb allt mindre. Det har blivit lättare att skiljas men anställningstryggheten har ökat. Kvinnors ökande inordnande under det organiserade arbetets former har varit ett led i denna process. Kvinnor har lösgjort sig från ett patriarkaliskt beroende, men har i stället blivit mer beroende av att vara organiserade som arbetare. Möjligen är detta en förbättring, men konsekvensen har blivit att arbetet som organisationsform har ökat i betydelse. Att familjen trängs undan ökar marknadens
möjligheter att expandera. Att allt fler människor bor ensamma ökar utrymmet för konsumtion, fler bostäder, möbler, TV-apparater osv.

Om man tänker sig arbetet som en samhällelig organisationsform blir det också naturligt att se skolan som en arbetsform. Den utbildning som barnen rar från och med förskolan är en form av organiserat arbete som blir allt svårare att skilja från övrigt organiserat arbete. Utbildning och arbete går allt mer in i vartannat. När barnen börjar skolan är det också deras inträde i det organiserade arbetet. Liksom i det övriga organiserade arbetet blir det för skolarbetet allt svårare att urskilja vad som är organisations- och kontrollform och vad som är nödvändig undervisning ....  Det organiserade arbetet blir en alltmer dominerande sammanhållande form i samhället från förskolan till pensioneringen.

En människas relation till det organiserade arbetet får på detta sätt en allt mer dominerande roll. Det organiserade arbetet är normen för socialpolitisk verksamhet; alla samhällets stödformer är relaterade till det organiserade arbetet. Det gäller naturligtvis arbetslöshetsersättning, sjukpenning och sjukskrivning. Men det gäller också socialhjälpen i allmänhet ... Allt "stöd" utgår ifrån ens relation till det organiserade arbetet, storleken på och villkoren för "bidrag" relateras till arbetet ... Arbete blir också alltmer en dominerande rehabiliteringsform.

Olika sorters lönebidrag, som t o m ibland överstiger lönekostnaderna, ges till arbetsgivare för att människor ska kunna knytas till någon form av organiserat arbete. Arbetsgivare kan få betalt, helt enkelt, för att på detta sätt "ta hand om folk" ....

Att vara organiserad och registrerad som anställd någonstans blir på ett sätt den viktigaste dimensionen av arbetet. Innehållet i arbetet kan variera ofantligt, men det gemensamma är själva anställningsförhållandet och det faktum att du har ett arbete. Arbetet har blivit en organisationsform och en byråkratisk kategori. Allt större andelar av den vuxna befolkningen har ett arbete. På detta vis har arbetet blivit allt viktigare i samhället tvärtemot profetior om det motsatta. Det är inte lika mycket vad man gör på arbetet, vilka sysslor man utfår eller vad man eventuellt producerar som betyder mest. Det viktigaste är att folk har ett arbete att gå eller åka till. Arbetet eller arbetsplatserna, har blivit till en övergripande kontrollform i det svenska samhället. Det är inte bara frågan om att kontrollera vad man uträttar på arbetet, utan det är nästan mer frågan om att kontrollera att man gör något. Det går säkert inte att urskilja något direkt intresse som ligger bakom denna kontrollform och det är kanske varken direkt i kapitalets eller statens intressen, åtminstone har det aldrig varit en strategi. Men ändå har själva organisationsformen arbete kommit att få en sådan stark institutionell ställning.

Att ha ett arbete har blivit till en allt betydelsefullare resurs. Man kan inte precis äga sitt arbete, men man har det, man har ändå vissa rättigheter till det. I broschyrer om PRAO-platser till grundskoleelever uppmanar skolan "dela med dig av ditt arbete".

Gräsklippning - fritidsnöje eller arbete, det beror av omständigheterna

Arbetet har blivit till en central social institution. Arbetet är inte bara en plats där man arbetar. När allt mer socialt liv har blivit arbete har också arbete allt mer blivit till socialt liv. Allt fler människor inlemmas i besluts- och ansvarsfunktioner. Samtidigt som arbetet blir mindre nödvändigt för den materiella överlevnaden och välfärden i samhället blir det mer nödvändigt för sociala relationer. Människor umgås på jobbet. Arbetsplatser får allt mer karaktären av sociala
institutioner i allmänhet; man talar om företagskulturer och försöker med olika medel skapa en vi-känsla, en familje-känsla inom en arbetsplats. Människor binds upp till arbetsplatserna med annat än lönerna: konferenser, personalfester, fritidsverksamhet, delägande, karriärmöjligheter. Seder och traditioner utvecklas i anslutning till arbetsplatser. Det mest tydliga exemplet är Lucia-firandet, som har blivit en typisk arbetsplatsangelägenhet.

Luciatåg - kan man misstänka barnarbete här?

... jag vill hävda att även tanken om lönearbetets minskade betydelse är överdriven. Snarare
tror jag att man kan tala om en lönearbetets förändrade betydelse. Det är inte längre i samrna utsträckning en aktivitet utan en organisationsform och en grundläggande social institution. Det är en förskjutning från att arbeta till att ha ett arbete. Allt fler vuxna människor har ett arbete, allt fler sociala relationer inlemmas under det organiserade arbetets former. Samtidigt tenderar det man gör på sin arbetsplats att bli allt mer socialt i en allmän betydelse.