När apartheid föll i Sydafrika hade Cuba en viktig roll. Sydafrikanerna förde krig i grannländerna och man hade trupper i Angola. Angolanerna själva orkade inte hålla emot de toppmoderna sydafrikanerna men fick hjälp av en expeditionsstyrka från Cuba. Cubanerna gav sydafrikanerna så mycket stryk att den politiska ledningen insåg att det gamla systemet inte höll längre. Det avvecklades, Mandela släpptes och resten är historia (apartheid försvann men rövarkapitalismen finns kvar ännu).
Kan Turkiet spela en liknande roll, eller kommer dess regering att backa från tre viktiga krav: att Israel häver blockaden mot Gaza, utfärdar en äkta ursäkt för att man dödat turkiska medborgare, samt kompenserar för detta? Och en viktig punkt till: kommer man att hålla fast vid utfästelsen att turkiska fartyg skall eskortera en ny konvoj till Gaza? Det skulle kunna utlösa en militär sammanstötning med oklar utgång, men det skulle också kunna få de vettiga elementen i Israels ledning att ändra linje. Och händer något sådant, med en avveckling av deras egen version av apartheid, kan det politiska skredet omkring östra Medelhavet att bli väldigt omfattande. Det är det jag skulle vilja kalla "ett cubanskt ögonblick", när en tredje makt kan gripa in och raskt få historien att ta en ny riktning. Men vart det hela skulle ta vägen är svårt att gissa.
Det förefaller av den här rapporten som om flera olika element vävs samman. Den nuvarande regeringen i Turkiet går hårt ut som hjälpare för palestinierna, men det finns också intressen i naturresurser i östra Medelhavet där olika staters intressen kan stöta samman. Frågan är hur mycket turkarna funderar på sitt förflutna i det Ottomanska imperiet, och om man genom en hård linje mot Israel kan vinna opinionen i arabländerna (som ju en gång ingick i imperiet) för närmare samarbete igen. - Man får utgå från att USA försöker stoppa turkarna, men frågan är om inte en del politiska kretsar även där skulle vilja komma ifrån det eviga stödet till sin otrevlige och otacksamme (och kostsamma!) allierade. Det blir spännande framöver!
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Du har lite fel rent historiskt. Kriget i Angola ägde rum nästan 20 år innan Apartheid föll.
SvaraRaderaSedan var det så att det fanns tre movements i Angola. MPLA, UNITA och FNLA. De två sista hade aktivt stöd från CIA och USA. Som lyckades övertala Sydafrika att skicka delar av den reguljära armén som förstärkning till UNITA. Men det skedde inte öppet, Sydafrikanerna försökte uppträda som Angolaner - utan att lyckas.
Hur som helst var det "rått parti", de rullade upp MPLA:s försvar ganska snabbt och effektivt och närmade sig huvudstaden Luanda.
Några dagar före självständigheten kom den reguljära Cubanska armén in över hamnen i Luanda och förstärkte MPLA. Varvid Sydafrikanerna lösgjorde sig och backade ur Angola - utan att leverera batalj.
På självständighetsnatten 11/11 - 75 stod det avgörande fältslaget utanför Luanda. Varvid MPLA med Cubansk förstärkning krossade FNLA som upphörde som "movement" och sedan drev UNITA på flykt till dess ett jämviktsläge uppnåddes som rådde i många år. Men Sydafrika deltog inte i det slaget, de hade redan "packat ihop" och dragit hem.
Den stora gåtan med Angolakriget som ännu inte har fått något svar är just Sydafrika. VAD hade USA utlovat för att de skulle intervenera. Och - VARFÖR levererade de inte batalj mot Cubanerna utan bara drog sig ur.
Men dina slutsatser och frågor rörande Turkiet - Israel instämmer jag i. Det kan mycket väl bli Turkiet som blir de som vrider utvecklingen i en ny riktning.
Dess värre anser jag sedan länge att en "tvåstatslösning" är överspelad. Bland annat genom bosättningarna. Det enda förnuftiga är att världen kräver en enda stat i hela området. Där judar och araber lever tillsammans under demokratiska former. Ungefär som det blev i SydAfrika. Det kan mycket väl bli Turkiet som tar ledningen med det kravet.
Många spekulerar kring Turkiets roll i framtiden, här är en: http://www.sailanmuslim.com/news/turkey-the-sultans-of-swing-by-pepe-escobar/
SvaraRadera"Åsnemannen", jag tänkte på slaget vid Cuito Canavale som var betydligt senare, i slutet av åttiotalet. En version finns här:http://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Cuito_Cuanavale
SvaraRaderaJan, intressant artikel. Turkiet har liksom smugit sig fram och inte tagits riktigt på allvar tidigare, men nu är det annorlunda.
Här är en artikel i Guardian om samma sak: http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2011/sep/12/turkey-israel-reverberates-washington
SvaraRadera