Lång våg eller commandoräd?

Bloggen Hot tuna citerar ett stycke som handlar om vad man kan kalla "intellektuella avknoppningar" från Occupy Wall Street. Diskussioner som tidigare förts i ockupationsområdet flyttar ut till andra ställen, exempelvis med gamla finansmänniskor som vaknat upp och vill göra något åt Wall Streets överhetsfasoner. Det är en utveckling som överklassen borde finna svårhanterlig och oroväckande, med sprickor i det som borde vara dess egen klassbas. Hur skulle det vara med ett citat från Kommunistiska Manifestet:

... då klasskampen närmar sig avgörandet, antar upplösningsprocessen inom den härskande klassen, inom hela det gamla samhället, en så häftig, så skarp karaktär, att en liten del av den härskande klassen lösgör sig från denna och ansluter sig till den revolutionära klassen, den klass som bär framtiden i sina händer. Liksom tidigare en del av adeln övergick till bourgeoisin, så övergår nu en del av bourgeoisin till proletariatet, särskilt en del av bourgeoisins ideologer, vilka arbetat sig fram till en teoretisk förståelse av hela den historiska rörelsen.

Igår skall över 30.000 människor ha varit ute på gatorna i New York och även demonstrerat nere i tunnelbanan. Sett i förhållande till hur mycket folk det finns i staden är det rätt lite, men som mätare för hur stämningarna ändå går är det intressant. Polismetoder har inte räckt för att stoppa OWS. Frågan är vad som händer härnäst, kommer militär att sättas in? Kommer de i så fall att skjuta, som i Kent State University 1970? Och hur mycket polisstat måste träda in för att den intellektuella smittan från parken i New York inte skall spridas okontrollerbart - det verkar ju som om lämpliga organismer för vidare utveckling av upprorsbakterien finns nästan överallt.

Vad är en äkta revolution? Är det som vågor som förgäves under lång tid slår mot en strand, tills rätt vad det är hundraårsvågen tornar upp sig och slutligen river ner stranden? Eller är det ett revolutionärt commando som gör en djärv räd mot den gamla makten, sopar bort den och utnämner sig till ny makt? Kan man på förhand staka ut hur en revolution skall genomföras, och vilka resultat den kommer att medföra? Jag har mina tvivel om det. Hundraårsvågen kom inte idag heller, men börjar det inte torna upp sig något bortåt horisonten? Och när den dånat förbi kan vi säga att vi visste hela tiden att vågen skulle komma just nu eftersom allt pekade på det!

Med risk för att vara tjatig repriserar jag det långa citatet från Marx:'

Det allmänna resultat, till vilket jag kommit och som, sedan jag en gång kommit fram till det, tjänade mig som ledtråd i mina studier, kan kort formuleras sålunda:

I sitt livs samhälleliga produktion träder människorna i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende förhållanden, produktionsförhållanden, som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av deras materiella produktivkrafter. Summan av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det samhälleliga medvetandet. Det materiella livets produktionssätt är bestämmande för den sociala, politiska och andliga livsprocessen överhuvudtaget. Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande.

På ett visst stadium av sin utveckling råkar samhällets materiella produktivkrafter i motsättning till de rådande produktionsförhållandena, eller, vad som bara är ett juridiskt uttryck för detta, med de egendomsförhållanden, inom vilka dessa produktivkrafter hittills rört sig. Från att ha varit utvecklingsformer för produktivkrafterna förvandlas dessa förhållanden till fjättrar för desamma. Då inträder en period av social revolution. Med förändrandet av den ekonomiska grundvalen genomgår hela den oerhörda överbyggnaden en mer eller mindre snabb omvälvning.
Då man betraktar sådana omvälvningar måste man ständigt skilja mellan den materiella omvälvningen i de ekonomiska produktionsbetingelserna, vilken kan naturvetenskapligt exakt konstateras, och de juridiska, politiska, religiösa, konstnärliga eller filosofiska, kort sagt ideologiska former, i vilka människorna blir medvetna om denna konflikt och utkämpar den. Lika litet som man bedömer en individ efter det, som han tänker om sig själv, lika litet kan man bedöma en sådan omvälvningsepok efter dess medvetande. Man måste tvärtom förklara detta medvetande ur det materiella livets motsägelser, ur den konflikt som råder mellan de samhälleliga produktivkrafterna och produktionsförhållandena.

En samhällsformation går aldrig under, innan alla produktivkrafter utvecklats för vilka den har tillräckligt spelrum, och nya, högre produktionsförhållanden uppträder aldrig, förrän deras materiella existensbetingelser mognat i det gamla samhällets eget sköte. Därför ställer sig mänskligheten alltid blott sådana uppgifter, som den kan lösa, ty närmare betraktat skall det ständigt visa sig, att själva uppgiften endast uppkommer, där de materiella betingelserna för dess lösande redan är förhanden eller åtminstone befinner sig i processen av sitt vardande.

I stora drag kan asiatiskt, antikt, feodalt och modernt borgerligt produktionssätt betecknas som progressiva epoker av den ekonomiska samhällsformationen. De borgerliga produktionsförhållandena är den samhälleliga produktionsprocessens sista antagonistiska form, antagonistisk inte i betydelsen av individuell antagonism utan en antagonism, som uppkommer ur individernas samhälleliga levnadsbetingelser, men de produktivkrafter, som utvecklas i det borgerliga samhällets sköte, skapar samtidigt de materiella betingelserna för lösandet av denna antagonism. Med denna samhällsformation slutar därför det mänskliga samhällets förhistoria.

Detta är fascinerande. Tänk om det verkligen är så att vi nu ser slutet för det mänskliga samhällets förhistoria och kan börja kika runt hörnet mot frihetens rike? Vad säger "vänstern" om det? - Ni undrar om priset på era bostadsrätter och nästa gay-parad, jaså ... .