... ryser i vintermörkret.(Riktigt så fint med det bästa i Europa var det väl inte ens under guldåren - men åtminstone bättre.) På sin egen blogg skriver hon:
Det stora hotet mot Europa är ju knappast att euron faller. Det stora hotet är att själva försvaret av euron fördärvar det bästa som Europa har: respekten för demokrati, social marknadsekonomi, och starka fackliga rättigheter.
EU:s regeringschefer har på toppmötet i förra veckan fattat beslut som i sak förbjuder regeringar att driva en aktiv stabiliseringspolitik i lågkonjunktur. Detta betyder att Europas regeringar förbjuder politik för full sysselsättning.Nu är ju mellankrigsgenerationen som visste hur det här fungerar död eller sedan länge pensionerad, och de nya kvastarna sopar jäkligt illa. En del även socialdemokratin tror nog att det verkligen måste finnas arbetslöshet för att vi inte skall drabbas av en inflationskatastrof, och att så mycket som möjligt av det offentliga skall reas ut till privatkapitalet för att 'folk' vill ha det så.
Detta är en orimlig politik, både ur demokratisk och ekonomisk synvinkel. Idén att lagfästa förbud mot budgetunderskott bygger på idén att samhällsekonomin är evigt harmonisk och stabil, och att det därför inte krävs någon aktiv offentlig politik för att upprätthålla efterfrågan, stimulera ekonomin och skydda medborgarna mot arbetslöshet, fattigdom och utslagning.
Erfarenheten visar att det är precis tvärtom.
Det är svårt att se de här artiklarna som något annat än inslag i en hård inre kamp bland socialdemokraterna. Försöken att avlägsna den ganske tveksamme Juholt verkar ha misslyckats. Möjligen kan det uppstå en rekyl i form av en radikalisering i partiet när högerns intrigmakare trängs tillbaka. En del vill helt enkelt kasta ut dem och sätta gränser för vem som får kalla sig socialdemokrat. Jag tror nog att dessa byråkrater och karriärister kommer att kämpa för sitt liv (och sina arvoden) och hellre tar partiet med sig i graven än själva ger upp och försvinner. Mycket hänger alltså på om det finns en medlemsopinion som kan göra sig hörd och stötta sådana som Lena S. Hallå, är ni där? Om ni framhärdar med er tystnad kan det verkligen bli orsak till att rysa i vintermörkret framöver!
I söndags var jag och firade gammelmorfars 96 års dag. Som vanligt pratade jag politik och om hans kamp med gubben. Han berättade om mellankrigstiden och sa att då fanns det dåligt med jobb, han som bergsprängare fick åka till småland för biståndsjobb. På tåget träffade han en riksdagsman för första gången i sitt liv. Riksdagsmannen hade frågat om verkligheten, för den hade han ingen aning om, för sin historia fick gammelmorfar 2 kr, betydligt mer än han fick betalt för sitt arbete. Denna historia apropå att jag nyligen varit och snackat med riksdagsmännen och noterat att det var svårt att tala med dem, det var som de kom från en annan värld, som de isolerat sig i Riksdagshuset och inte hade en aning om vad som hände utanför.
SvaraRaderaHan sa att i mellankrigstiden hade det varit krig som förstört hela europa, men som han frågade, vad i helvete har de för ursäkt idag? Jag berättade hur mycket pengar som skulle stoppas in i EU. Han undrade hur fan det gick ihop, när gamlingar inte får vård, hans barnbarn med svåra nervsmärtor i händerna får inte vara sjukskriven. Till slut fick vi lämna diskussionen då han hade svårt att hålla tårarna tillbaka. Sista jag sa i den diskussionen var att han inte behöver bekymra sig om det längre, det är en ny generation nu och vi kommer föra hans kamp vidare.
En krutgubbe, arbetarkämpe som vi har att tacka för allt som vi idag monterar ned i aldrig skådad hastighet. Tur att Carema inte fick klorna i honom, han bor fortfarande själv, då hade han varit död för längesedan och jag hade inte fått höra om en äkta livskamp för bra livsvillkor.
Beträffande EU är det ju ett enda avtal om att det är förbjudet att föra industripolitik, säger Samir Amin i den här gamla artikeln: http://monthlyreview.org/2006/12/01/beyond-liberal-globalization-a-better-or-worse-world
SvaraRaderaDär jämför han med dom andra stormakterna, Kina och Japan där staten ligger i som fan för att utveckla industrin, och USA där staten gör det om det finns militära skäl till det. Men i EU får man inte.
"Arbetarkämpe" - säg det ordet till en nutida socialdemokrat. Personen skulle förmodligen få något tomt i blicken, och sedan bryta ut i obegripligt pladder.
SvaraRaderaEn tvåkrona 1931 skulle vara ungefär 60 kronor idag (om vi bortser från silvervärdet, det vet jag inget om).
EU får betraktas som den politisk-ekonomiska motsvarigheten till skvadern. Mycket märkligt. Det var ju en ganska egen skapelse från början, och inget fel i det. Nytänkande behövs! Men i de sammanhang ideerna skulle förverkligas så blev det generalfel! Men det är frågan om man skall titta på den politiska organisationsformen som det primära, eller processer i den ekonomiska basen, när man försöker förklara varför det igen (enligt Krugman) är depression. De gamla ekonomierna med avtagande avkastning på kapitalet - det är där som krisen i första hand ligger.
Det brukar bli avtagande avkastning på kapitalet för vanlig produktion vart 50e år. Det är det som orsakar kondratievcyklerna. Då utbryter en våg av spekulation istället, som lönar sig bättre.
SvaraRaderaVad som brukar hända då är att folk gör uppror - även de mellanskikt som överklassen annars har som mur mot underklassen. För att den ska ställa upp igen brukar då överklassen bli seriös och se till på politisk väg att det finns något att investera i så man får profit på produktion igen - textilindustri efter franska revolutionen, järnvägar efter revolutionerna 1848, stål och elektricitet efter arbetarrörelsens första massorganiseringsdrive på 1890-talet, bilar och hushållsmaskiner efter arbetarrörelsemobiliseringarna i Norden och USA och de första framgångsrika antikoloniala rörelserna.
Upproren nu är inte tillräckligt kraftfulla, så hittills har det inte blivit någon skärpning.
Se http://www.folkrorelser.org/blogg/2011/12/10/hur-folkrorelser-tvingar-makten-att-bli-serios/