Av en händelse fick jag häromdagen anledning att leta fram Thorbjörn Egners Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen. (Fick den som julklapp 1955, för övrigt.) 'Anledningen' var att kolla vad det var för fel bagarlärlingen hos Jösse Bagare gjorde när han bakade oätliga pepparkakor. Under bläddrandet återfanns den här visan, det var ju många trevliga små visor i boken om K. Klättermus, och de fanns inspelade på stenkaka när det begav sig. Att det blev klass på vistexterna garanterades av att en av de svenska översättarna hetter Ulf Peder Olrog.
Egner var alltså norrman och även pappa till boken om Folk och rövare i Kamomilla stad. Teckningarna här gjorde han också. I Norge har man gjort nyare inspelningar, och söker man på 'Egner' på Spotify kommer såväl Kamomilla som Hackebackeskogen upp. I Norge heter Klas dock Klatremus.
Om man utgår från en modern-moderat-liberal uppfattning daltade Egner med såväl lättingar som kriminella. Även de som inte arbetade kunde vara trevliga och nyttiga trots att de var arbetsföra, brottslingar kunde bli bättre utan oändliga fängelsestraff. Knappast dagens predikan om man säger så, men på femtiotalet kunde man propagera sådant för små barn! Kanske är det Egners fel att så många tycker att 'arbetslinjen' är trist och att man som människa skall ha trevligt med varandra i stället? Undrar om exempelvis Birger Schlaug tog del av detta hemska budskap när han var liten? Och om Miljöpartiets senare urartning beror av att nyare generationer av MP-are inte läst Egner?
Nå, här är presentationen av Klas.Jag har kursiverat några av de värsta utbrotten i herr Egners indoktrineringsvers.
KLÄTTERMUSVISA
Det var en gång en mus,
och den musen hette Klas,
och han blev alltid bjuden
när det var stort kalas.
Det bästa som han visste,
det var att lata sej.
Nu tar nog ingen miste: ~
det handlar ju om mej.
Faderullanlej.
De andra samlar nötter
och har i sina hus,
men jag har inget hus och
är ingen sparsam mus.
Jag går till mina vänner,
de säjer inte nej,
för om jag rätt dem känner
så delar de med mej. ~
Faderullanlej.
De bjuder mej på middag,
då ropar jag hurra,
för jag vill gärna äta,
sjunga och vara glad.
Det är så skönt att leva
när man får roa sej
men arbeta och sträva '
det roar inte mej ~
Faderullanlej.
Kanske arbetsfanatikerna blir gladare åt följande visan. Nötteplukkervise heter den i originalet. Den är mycket kortare dock, och dessutom står det inget om att skicka så gott som alla nötter till spekulationskapitalet utan bara hämningslös konsumtion för egen del samt gåvor till en gammal kärr... som borde klara sig själv, om nu inte Carema ser till att hon (inte) klarar sig. Hur som helst, Klas har en kompis som heter Mårten Skogsmus och faktiskt utför visst arbete.
NÖTPLOCKARVISA
Jag ska plocka nötter
från morgon och till kväll,
femton åt min moster
och tjugo åt mej själv.
Sex äter jag till middag
- det tror jag jag behöver -'
sen köper jag en kaka för
de fjorton som blir över.
Förresten, vad bagarlärlingen gjorde för fel? - Jo, enligt receptet (det finns också i form av en visa) så tar man ett kilo farin och en tesked peppar till pepparkakorna, men han rörde till det och tog en tesked farin och ett kilo peppar i stället. Kakorna blev oätliga naturligtvis, men det fanns en kriminell räv i närheten som man lurade att äta dem! Räven bättrade sig så småningom, på order av Bamsefar.
 |
| Min gamla bok! |
Här är adresser på Spotify till visorna jag skrivit om ovan. Nötplockarvisa: Thorbjørn Egner – Nøtteplukkervise
Klättermusvisa: Thorbjørn Egner – Klatremusvise
Pepparkakebagarns visa: Thorbjørn Egner – Dobbeltpeprete Pepperkaker
Gillar visor som inte är så himla bror duktig. Har fullt sjå att ta ur grabben millimeterrättvisan och försöker få honom att lära sig skillnaden mellan regler och moral. Millimeterrättvisan är rättvisans fiende imho.
SvaraRaderaMen det är klart att sånt här förargar Moderater otroligt mycket. Högerpolitiker gör ju ingenting, deras styre går ut på incitamentspolitik, att tala om för folk vad de skall göra istället för att göra något.
Incitamentspolitik är inte fascism, men det är inte demokrati för sist jag kollade var demokrati att folket tala om för politikerna vad de skall göra, inte att politikerna säger till folket vad de skall göra, via propaganda, jobbcoacher och gud vet allt.
En modernare lättingspropagande som jag gillade, var den numera nedlagda Asocialstyrelsen som hade en kampanj under parollen "Stoppa vuxenarbetet!" :) Himla kul var den, tyvärr har jag inte fått tag i deras propagandposters.
Anledningen att jag inte upprörs av detta är att jag alltid sagt att de som inte VILL jobba är såpass få att de har vi i Sverige råd att försörja utan några som helst problem. Problemet med högerns idioter är att de tror ingen vill jobba, ofta för att de aldrig varit arbetslös mer än en kort tid, första månaden är ganska soft, tycker man det efter 6 månader har man nån sorts social störning eller är mycket ung.
Det finns en grovt tillyxad men kanske någorlunda rätt uppfattad skillnad mellan höger och vänster: högern anser att folk är lata smitare och parasiter och bara tänker på sig själva, vänstern att folk är sociala och vill bidra till såväl det egna som det gemensamma. Om man blandar ihop detta med en situation där allt mindre arbetskraft behövs trots att alltmer arbete utförs kan det bli en väldigt otrevlig situation om högervärderingar skall styra hur man försöker lösa problemen. Det kan fortfarande finnas nationalekonomiska modeller som gör antagandet att arbetslöshet är frivillig, exempelvis.
SvaraRaderaTack för en bra analys av mycket trevliga barndomsminnen!
SvaraRaderaJa, det var andra tider det!
SvaraRadera