I.
På samhällsvetarsidan är det lite mer liv. Några vänsterekonomer som bloggar då och då. En svensk datakille i Silicon Valley skriver ofta om datorer och angränsande samhällsfrågor så att även en dödlig fattar. En arkitekt som råkar bo i samma stadsdel som jag. Men räcker det?
Jag tycker det här är bekymmersamt. (Gläd mig gärna genom att peka på min okunnighet och nämn ett gäng svenska vänsterbloggare med vetenskaplig inriktning!) Hur kan man förklara att traditionen av intresse för vetenskap och teknologi som funnits sedan den socialistiska rörelsens grundläggande ödeläggs, faller i bitar, glöms bort? Detta samtidigt som möjligheterna att sprida kunskaper är större än någonsin!
Är det för att dagens vetenskap och teknik är för stor och för obegriplig? - Jag tvivlar på att det är förklaringen! Kan det vara så att efterträdarna till de gamla socialisterna har blivit borgare och därmed medlemmar av en döende samhällsklass som inte längre är intresserad av hur världen är fungerar eftersom man inte har någon framtid att hoppas på? Eller bara ren dj-a slapphet? Att talet om 'vetenskaplig socialism' känns pinsamt och det är tryggare att köra lite särartsfrågor i stället där man inte möter så mycket opposition - på gayparaden kan ju alla vara med!
En möjlig förklaring kan vara att vänsterfolk inom vetenskaperna inte känner sig uppmuntrade att skriva. Man har oro för den egna positionen, och det behöver inte vara att chefer ogillar åsikterna utan att de kanske bara inte gillar populärvetenskap. Eller kanske att man har svårt att skriva, eller inte tror att intresset 'där ute' är så stort. Kanske det är så att partiledningarnas ointresse/okunskap bidrar. I stället för att aktivt och positivt stödja vetenskapligt arbete är det något som man på sin höjd behandlar med vänster armbåge, särskilt om man själva tillhör ett gäng som möjligen slingrade sig genom gymnasiet och aldrig blev färdig med några akademiska kurser för att man blev politiker-broiler i stället?
II.
Jag läste nyss en lång post på en antropologi-blogg, om förhållandet mellan människa och hund i evolutionen. Det är mer intressant än vad man kan tro som icke-hundägare. Skulle till och med tro att hundägare kan upptäcka en del märkliga synpunkter här.
Hunden är en av de djurarter som människan agerat tillsammans med under många tusen år och som kan ha bidragit till vår egen utveckling. Det har inte varit möjligt att utnyttja hundar och andra djur enbart som redskap. En hund är inte som en grävpinne eller en sten att skära med. Utnyttjaren är tvungen att utveckla en förståelse som omfattar en annan art. "Theory of Mind" gör att varelser i en grupp kan förstå varandra och samverka. En gruppmedlem måste ha insikter i hur de andra tänker och reagerar på olika saker. Med en hund, eller vilket mer eller mindre tämjt djur som helst, måste man skicka åtminstone en del av den förståelsen över artgränsen. Båda sidorna kommer att utvecklas av denna samvaro. - Det är ett mycket spännande resonemang tycker jag. Det fanns en del frågor som inte ställdes i artikeln, exempelvis om andra nyttjandeförhållanden mellan djurarter (jag tänkte på myror som använder bladlöss som någon sorts boskap) men detta är inte huvudfrågan för mig just nu. Här finns ett av många forskningsdiskussioner som kan stödja synen på människans som en i grunden samhällelig varelse med många positiva grunddrag, det ser jag som en viktig lärdom.
Det kanske till och med går att hitta något ställe i hjärnan som är lite speciellt hos hundmänniskor eller djurmänniskor i allmänhet. (Hur det ser ut i hjärnan hos folk som har giftiga insekter eller reptiler hemma kan man ju undra ..!) Tidigare har jag på bloggen haft uppe märkliga rön som gjorts vid hjärnscanning och som antyder att människor är programmerade att uppskatta jämlikhet. Finns det programmering som gör att vi bättre eller sämre kan samverka med vissa andra djurarter, och vad drar man i så fall för slutsatser om det?
För att gå vidare, neuroekonomi är omnämnt några gånger av mig och kan vara en specialgren som kan ge intressanta resultat. Men man måste se kritiken också, vad kan neuroekonomin verkligen visa? Här en intressant (men kanske inte lättläst artikel) med kritiska invändningar. (En äldre bloggpost med kritisk diskussion finns här.) Kan nationalekonomiska teorier (eller exempelvis teorier om mänskligt beteende som gjorts inom filosofin under tusentals år) bekräftas eller utvecklas genom experiment och fotografering av vad som händer i våra huvuden? Det här är viktiga saker att diskutera, men hur kan man göra det om man inte ens vet att forskningen existerar? Hela neuro-vetenskapen innehåller viktiga etiska frågor. Det gäller såväl vilka experiment som görs, som hur resultaten används, och av vem. Det är i viss utsträckning en potentiellt farlig vetenskap. Men för att få en bra diskussion behöver man också få fram bra redovisningar om vad som görs, så att det blir en saklig debatt och inte vilda alarmistiska skrik. Jag tror att debatten om genmodifierad mat delvis har halkat ned i alarmist-träsket, och det är inte bra.
Mot centrum av vår vintergata finns en stjärna som av någon anledning kallas 'pistolstjärnan'. |
III.
För att fortsätta att förvirra läsaren citerar jag bakåt till min nyårspredikan 31 december 2009. Två år har gått sedan jag citerade vad Erik Berg skrivit. Inget har hänt sedan dess, i alla fall inte om 'vänsterns' vilja att ta itu med den tekniska och vetenskapliga revolutionen.
2. Flera teknologier av kritisk betydelse för de politiska kraftmätningarna, för demokratin och för jämlikheten, närmar sig eller passerar under 10-talet de utvecklingssteg där de förutspås på allvar få betydelse. Det handlar om t ex bio- och genteknologi, kvantdatorer, artificiell intelligens, robotutveckling och nanoteknologi. När de slängs in i handlingen innebär de att nya superförmågor introduceras som kan förändra maktbalanser mellan världspoler och samhällsklasser på samma vis som tämjandet av atomkraften i form av atombomben en gång förändrade den geopolitiska maktbalansen.Om man knappt förstår att den här utvecklingen pågår, hur kan man då tänka sig att påverka den?
IV.
Huruvida filosofin är vetenskapens drottning eller ej kan jag inte uttala mig om med bestämdhet. Men tar man rön från hundra specialvetenskaper och stoppar in dem i en filosofisk modell som beskriver människans roll och möjligheter i universum kanske det ändå är en drottning vi ser?
Bland de tyngre filosoferna var Imanuel Kant. Lena Sommestad ställer säkert till förvirring i mången borgerlig myrhjärna idag genom att hänvisa till gamle Kant, och detta dessutom i en kvällstidningsartikel. Se också här: som kvinnoförbundsordförande kanske det är riktigt att ta plikt och moral som en kvinnofråga, men den handlar ju om 100 procent, inte 50 procent av mänskligheten! Är det någon annan politiker i Sverige idag som kan (eller vågar) föra debatten på den nivån, där filosofisk etik tas som förslag på hur vi bör handla och som anvisning på hur samhället i grunden ser ut.
V.
Det finns nog mer av sånt där utomlands. Som min morbror som var universitetslektor påpekade en gång: det ger inga meriter att kommunicera med allmänheten. Därför gör universitetsfolket inte detta - i Sverige.
SvaraRaderaVi som håller på med folkrorelser.org försökte för några år sen få till ett samarbete med universitetsfolk som studerar folkrörelser. Men det var hoplöst. Så fort dom hade nått sina positioner var vi inte intressanta, eftersom vi inte publicerade oss i vetenskapliga tidskrifter. Och det är det enda som gäller.
I England är det däremot meriterande att ha t.ex. gett ut en bok som lekmän läser. Så där ser vi mer av sånt.
Jan,
SvaraRaderapublish or perish förstör vetenskapen och stänger in den i dyra tidskrifter. Hybris är också ett vanligt fel hos akademiker, de ser sig som oumbärliga för sanningen, deras karriär är inte viktig enbart för dem själva, de ser sin karriär som viktig ur ett vidare perspektiv.
Skriver du böcker för den svenska almänheten så är det givetvis ingen merit, de som bedömer dig bedömer hur din vetenskap får svensk vetenskap att framstå i internationella sammanhang. Vi är bäst på att följa internationella forskningstrender numera, eget tänkande är för andra.
Björn,
med tanke på din kommentar hos Fotolasse, så tänkte jag just på en sak. Vi kanske skulle snickra på en vetenskaplig humanism så att man kan komma bort från den idealistiska humanismen. Den vore ett vapen emot politiska förenklade men lockande beskrivningar om människan, där liberaler gör antaganden om människan som saknar täckning. Det vore en smal sak att falsifiera deras utsagor om människan och mänskligt beteende. Men en vänster med en icke-idealistisk bild av människan skulle skapa ett samhälle som funkar för riktiga människor, snarare än en idealmänniska. Felet med de två stora ideologierna imho.
Jag har bland annat tittat på mer teknologiskt positiva tankegångar, så som Zeitgeist, de gör ganska bra analyser av det tekniskt möjliga och att en stor del av vad som idag betraktas som politiska problem egentligen bara är tekniska problem. Men de har en extremt naiv syn på vetenskapens organisering och vetenskapsmannens motivering, deras tro att naturvetenskap och teknik inte är korrupta tyder på att de beundrar naturvetenskap, men knappast jobbat på nån högre nivå med den. Lika korrupt och lättkorrumperad som ekonomi och politik, deras teknokratiska samhälle skulle bli lika korrumperat som vilket odemokratiskt samhälle som helst. Men det fick mig att tänka i banor om "participatory democracy", en samhällsordning där de som påverkas, jobbar med eller är intresserade av ett problem och engagerar sig i frågan har mer inflytande än de som inte bryr sig. Låter odemokratiskt må hända, men alla kan intressera sig, inte mer med det. Bara det att de som kan något och de som intresserar sig för något ofta gör ett bättre jobb.
Jag tror att de forskare som bloggar som denne kände forskare som lade ned sin blogg efter lång tid av kontroverser, de upplever en negativ utveckling i andra delar av sitt liv och karriär också. De socialister, och det var många, som jag träffade i akademien, de talade inte högt om sin socialism, de gillade min frispråkighet men deras eget tal om socialism var mellan skål och vägg. Folk känner sig hotade.
Beträffande hur människor "är" finns det ju rätt mycket. Mycket tycks utgå från den datasimulering som Robert Axelrod beskrev i Från konflikt till samverkan, som visar att samarbete alltid är bästa strategi om relationen är långsiktig (men om de är tillfälliga är fusk lönsamt). Detta innebär att evolutionen har gynnat samarbete och rensat bort egoister. Följaktligen "är" människor hyggliga och samarbetsinriktade.
SvaraRaderaProblemet är att även detta kan utnyttjas av nyliberaler. Matt Ridley har i boken The origin of virtue, som bygger på Axelrod och en massa evolutionsbiologi, också utgått från att människan är av naturen samarbetsinriktad, och sluter av detta att någon offentlig politik inte behövs. Allt löser sig via marknaden. Då struntar han i att evolutionen har verkat i en miljö av små grupper där alla relationer är långsiktiga, medan dagens värld vimlar av kortsiktiga relationer där övervakning och fasta institutioner behövs för att inte pirater ska köra över alla andra.
Så "socialistisk" vetenskap finns inte. Fakta i sig själva säger ingenting, de måste först tolkas via en vilja.
Zeitgeist är något nytt för mig. Tack för tipset. Tittade lite på Wiki och deras egna sidor och fick intrycket av en grupp som vill hoppa så fort från fråga till radikalt svar att det kan verka skrämmande. Men det kan vara värt att studera dem vidare. Det finns en nyare gren inom filosofin (kommer inte ihåg vad den heter, human-någonting kanske) som är inne på samma linje.
SvaraRadera'Vetenskaplig humanism' tycker jag låter bra som etikett. Det bör väl hålla åtminstone en del flummare på avstånd.
'Deltagande-demokrati' låter också som ett intressant uppslag. Undrar om det är detta som inspirerar folk som vill ha möjlighet till omröstningar direkt på nätet, exempelvis i kommunala frågor?
Jan,
SvaraRaderadär har Zeitgeist faktiskt en mycket god och vetenskaplig argumentation. "Människan kan inte förstås som något annat än en del av sin omgivning." Det handlar alltså om att biologin påverkas av miljön, det är inte statiskt, till och med gener påverkas av miljön. Människan kan därför stå över sin "natur" i rätt miljö. Barn som svälter under hjärnans utveckling blir giriga vad gäller mat osv.
Människans natur kan alltså inte vara ett komplement till samhället, den måste vara en del av det. Sen är människans natur minst dualistisk. Trender och mottrender, differentialkalkylens underbara värld. Ett samhälle som gynnar kortsiktig egoism gynnar även det draget hos människan, en studie av människan i en sådan miljö skulle sannolikt nå en annan slutsats om människans "natur". Människan kan bara förstås som en del av sin miljö, för att citera Zeitgeist igen.
Nej, en politisering av vetenskapen skall nog ha en tydlig innehållsförteckning. För sanningen är inte separat från politiken. När du söker i det okända(forskar) så kan det lilla bli stort om det stora är förhållandevis okartlagt, det lilla kan bli stort beroende på politisk åskådning, forskningsfinansiering, hype osv. I min vetenskapsgren har existerar idag forskningsfält som bara är gimmics för att publicera gammal skåpmat på nya sätt till exempel och vi snackar naturvetenskap här. De som närmar sig de sk "mjukare" forskningsområdena de lär inte vara sämre på sådant.
Björn,
Zeitgeist har lite av den vetenskapliga humanismen i sig eller gör iaf en ansats, även om de inte definierar det central. Vilket är vanligt i ideologier, de innehåller alla en utgångspunkt i antaganden om människan någonstans. När jag kollade på Zeitgeist så var min första tanke: Kryptokommunism
De formulerar en modern kommunistisk utopi utan att använda det förhatliga ordet.
Jag har funderat mycket på deltagardemokrati för skötseln av min allmännytta och administrationen av vårt nedgångna område. Då det sugs ut av kommunpolitiker som en kassako för sänkt kommunalskatt åt de många välbärgade i kommunen, max koncernbidrag smygs ut och stora vinstkrav ställs av kommunledningen, tillsatta av folk som inte bor i allmnnyttan. Det är inspirerat av den officiella beskrivningen av Libyen, men inte bara något så misskrediterat utan också av den amerikanska devisen "all politics is local". Vad finns det för anledning för villaägarna i Norrviken att lägga sig i administrationen a vårt boende på Malmvägen? Men nu tror jag jag drivit rejält från ämnet som vanligt.
"Transhumanism" var det filosofiska begreppet jag letade efter men hade glömt. Det finns en massa på nätet om detta också. Efter att mycket ytligt ha tittat på några Zeitgeist-sidor undrar jag om det inte finns en del beröringspunkter? Man kunde för övrigt se bilder på några svenska zeitgeistare, och inte förvånande var det mest yngre manspersonligheter.
SvaraRaderaMan kanske kan säga att inom de närmsta årtiondena står mänskligheten inför väldigt knepiga val hur ett antal frågor skall hanteras. Vi går från vår förhistoria till vår historia, som Marx något dunkelt uttalade det.
Kryptokommunism tycker jag låter bättre än pseudokommunism. Förstnämnda fallet är ju åtminstone äkta, fast det inte är så stort, medan det andra är falskt.
Förvisso påverkas vi starkt av vår omgivning, och det är ju inget kontroversiellt. Däremot lär vår omgivning inte påverka vad vi för vidare, vad än Lysenko sa.
SvaraRaderaBeträffande transhumanism verkar det vara en tämligen skum inriktning, starkt påverkad av sin miljö dvs ett rikt västerland där det går att ägna sig åt lyx. För den överväldigande majoriteten handlar det att nå upp till något rimligt mänskligt i dagens termer.
Lysenko överdrev, det går inte att fixa i en handvändning att förvärvade egenskaper blir ärftliga. Men om man godtar evolutionen så måste ju på sikt åtskilliga egenskaper som i ett senare skede är ärftliga bygga på något som förvärvats - exempelvis kroppsliga och mentala egenskaper som orsakas av redskapsanvändning? Tror jag har sett anmärkningar om att Lysenko hade rätt lite grann i alla fall.
SvaraRaderaVad det gäller Zeitgeist och transhumanism kanske det är läror som bör avklädas sina idealistiska skal för att man skall komma fram till den rationella kärnan (för att använda Marx' språkbruk)? Att den här typen av tankar utvecklas i rika och tekniskt avancerade länder är inte så konstigt, det är ju där förutsättningarna finns. Prioriteringarna hos 800 miljoner lusfattiga indier är naturligtvis andra.
Björn,
SvaraRaderavisst ser man ganska omedelbart ett bekvämt medelklasstänkande i zeitgeistarna. Men jag tycker ändå att det är positivt, det är en väg in för den amerikanska förortsmedelklassens ungdomar att ta sig in till tänkandet att ett bättre samhälle är möjligt. För arbetarklassen är det nödvändigt med ett bättre samhälle, en självklarhet.
De problematiserar inte ens saker som är nödvändiga för deras utopi. Hur hanskas Zeitgeist med motstånd emot deras idé, kort sagt hur skall man gå från Ax till limpa? De saknar, likt liberalerna en vettig revolutionär teori. (Socialismen bör nog uppdatera sin.)
Transhumanism? Är inte det tron att man skall kunna ladda ned medvetandet i en annan hjärna eller maskin? Mitt tänkande påverkas av något så trivialt som maginnehåll. Jag kan garantera att alla mina erfarenheter och kunskaper överförda någon annanstans inte kommer resultera i "jag". Olika gener aktiverade deaktiverade, olika fel i hårdvaran osv.
Tänker man efter en viss tolkning av Marx (som bygger på "supercitatet" som jag ibland kör på bloggen) kommer den teknologiska revolutionen i stort sett själv att röja väg för förändringarna. Extremt skulle man kunna tänka sig att det bara är att sitta och vänta, för verkligheten fixar till sig själv. Fast jag tror nog att en del handfasta åtgärder kommer att krävas. Den gamla överklassen avgår inte frivilligt.
SvaraRaderaDäremot kan man ju tänka sig att om zeitgeistarna uppmärksammas och stöter på motstånd, och förvånat undrar "varför skäller man på våra fina idéer?", kanske de drar slutsatsen att det behövs mer av ideologiska diskussioner och kanske röda garden som grädde på moset.
Transhumanism verkar vara att kunna göra om sig själv för att leva längre (vad det skall vara bra för). Man mixtrar med människan som biologisk varelse alltså. Också en sak för rika knösar i första hand. Stora delar av Jordens befolkning skulle nog kunna få betydligt högre livskvalitet bara genom bättre tillgång på sjukvård av hygglig kvalitet.
Björn,
SvaraRaderaproblemet är att det är medelklasstänkande. Stöter de på motstånd, hur reagerar de då? Ett bättre samhälle är ingen livsnödvändighet för dem. De kommer inte formulera en revolutionär teori, prices som förortsliberalerna inte formulerar en...
Precis, det är alltså cyborger, downloading(det jag talade om). hjärna biointerface osv. Vi materialister talar om hur människan påverkas av miljön, hur påverkas tänkandet av miljön tänkandet sker?! Jag är skeptisk.
Jag är även skeptisk till att allt ordnar sig själv, den tekniska utvecklingen är nämligen först tillgänglig för den härskande klassen. Finns det kanske ett utrymme för en viss luddism medan man når teknisk jämlikhet?
Vi får föra in en faktor till, nämligen att de framtidsvägar som tidigare låg vidöppna för dessa medelklassare blir alltmer trånga och svåra att komma fram till. Enprocenten tar allt större del av kakan, och därmed höjs alltmer förtvivlade rop från de som anser sig tillhöra de nittionio resterande procenten och som inser att det här inte kommer att gå så bra. Och ur det kan det komma revolutionära explosioner.
SvaraRaderaKanske teknikutvecklingen faktiskt kan ordna en del. Jag konstaterade när jag meckade med julklappstvn. Att snart kommer alla ha en TV-liknande sak, där om du ser något i den skärmen, så kan du med enkla knapptryckningar låta alla du känner eller hela världen se samma sak i din TV-kanal, blixtsnabbt delar man ljud bild och propaganda. Vem som helst kan på nån minut skapa sig en TV-kanal som pumpar ut dennes propaganda till hela världens TV-apparater. Excibitionister av alla de slag kommer sprida en verklig bild av världen, människan och kulturen. Propaganda blir omöjligt. En ny värld bara det?
SvaraRaderaHar vi inte de möjligheterna redan? Enkla radionkanaler går att skapa på nätet, och jag tror det finns någon teknologi för rörliga bilder också som inte kostar så mycket eller inget alls. Fast jag undrar om nätcensur-ivrarna kan hålla fingrarna borta om det blir alltför många egensnickrade TV-stationer med radikala ideer.
SvaraRaderaVisst, men då drabbas plötsligt alla medborgare av censur på ett väldigt påtagligt sätt. Så antingen blir propaganda omöjligt eller så avslöjar sig makten på ett mycket påtagligt sätt redan hemma i TV-soffan. Visst kan du göra det idag, men du hamnar inte på exakt samma nivå vad gäller tillgången på lyssnare. En sak att starta en internetkanal och att hamna sida vid sida med vanliga kanaler på bandet. Det håller på att hända med TV. En klasskillnad som utraderas av teknik, där din kanal kommer ligga sida med sida brevid den kommerciella TV-tablån.
SvaraRaderaProblemet med kvalitetsinformation är att den drunkar i en massa smörja. En sån här kanal måste vara ganska stor redan från början för att kunna slå igenom, vilket alltså förmodligen kräver att någon större organisation med resurser träder in. Teoretiskt skulle det kunna vara ett fackförbund, men med deras handlingskraft och vilja att göra något kan man undra ...
SvaraRaderaMen propagandan drunknar i samma smörja, slagfältet må bli brusigt, men planare!
SvaraRaderaJag misstänker att principen "skit flyter" tar överhanden om inte en ganska synlig hand griper in.
SvaraRadera