Människor i yrkesverksamma åldrar står för försörjningen
av barn och gamla. Antalet pensionärer och unga i
förhållande till antal personer i yrkesverksam ålder kan
därför ses som ett mått på försörjningsbördan. Förr
förväntades en ung människa kunna försörja sig själv långt
tidigare än vad vi räknar med idag och det medför ett
behov av alternativa mått på försörjningsbördan.
Idag går det 700 pensionärer och unga på 1000 personer
i åldrarna 20-64 år eller med äldre tiders åldersgranser,
600 på 1000 personer i åldrarna 15-64 år. Försörjningbördan
har varit ganska konstant under långa tider men
minskade kraftigt i början av 1900talet och har sedan
dess, efter en viss ökning, stabiliserats på en ny och lägre
nivå än tidigare.
Ja, det går ju att hävda att "försörjningsbördan" ökar för de stackars arbetande människorna, men vilken kurva man än väljer av ovanstående så förefaller verkligheten gå åt ett annat håll. Sedan kan man ju tillägga att en del av det arbete som dessa stackars nedtryckta försörjare utför på olika sätt är beroende av arbeten som tidigare generationer utfört.
Förmodligen kan man säga att försörjningsförmågan följt den kurvan ganska bra. Det är någon annan som tagit utrymmet som bildats...
SvaraRaderaDå gäller det att hitta siffror som kan visa hur flödena går också. Kanske kolla förvärvsfrekvensen också, den kan vara intressant i sammanhanget.
SvaraRaderaBjörn,
SvaraRaderaen 95 årig gubbe som jag känner brukar säga att vi alla har blivit grundlurade. När han var ung och arbetade hade han kvinna hemma som tog hand om barnen, han hade bil och ställe att bo på. Nu arbetar bägge i hushållet och har det ändå inte bättre än han hade det då. Det exemplet visar att försörjningsförmågan har sjunkit under 1900-talet med nära 50%. Jämställdhetsarbetet inom kapitalismen resulterade bara i att kapitalisterna fick tillgång till billigare arbete. Varesig jag eller 95 åringen är emot jämställdhet, men vi anser att det främst skulle betalats av kapitalet. Nu har arbetarna indirekt fått betala hela kalaset.
Under och efter kriget var det länge brist på arbetskraft. Då gällde det att få ut kvinnorna i högre utsträckning på arbetsmarknaden. Nu är ju den tiden över men jag tvivlar på att man kan köra processen baklänges.
SvaraRaderaBjörn,
SvaraRaderafinns ingen anledning att kvinnorna skall få vara arbetslösa i större utsträckning. Processen behöver inte köras baklänges, men man kanske kan återställa kamrer-lönen till det den var när detta yrke var mansdominerat, en kostnad som skall tas ur kapitalvinster. För det är det som gubben menar gjort oss grundlurade. Kostnaden för kvinnlig arbetskraft betalades uteslutande av manliga arbetare och inte alls ur kapitalvinster i den utsträckning som hade varit önskvärt om det hela inte skulle betyda att arbetarklassen försämrade sin egen position.