Denna januari lägger Ericsson ned sin mobiltelefontillverkning meddelar Svenskan. Minnet av vad som hände för bortåt trettio år sedan börjar bli suddigt, men det var uppe i Kista det började. Dit hade L M Ericssons dotterbolag Svenska Radioaktiebolaget, SRA, flyttat från sina gamla lokaler på Kungsholmen. Bort till nära nog ödemarken alltså. De kontakter jag och andra på mitt jobb hade med SRA gjorde att vi kallade det "källarverkstad". Det skall inte ses som automatiskt nedsättande - SRA var bra på specialtillverkade och kluriga grejor, mest till krigsmakten tror jag. Vad man hade svårare med var naturligtvis storindustriell tillverkning i långa serier. Jag tror att man måste tänka på olika sätt när det gäller att knåpa till ett mindre antal specialtillverkade produkter jämfört med att vräka ut mängder av standardiserade prylar dag ut och dag in.
Och vad jag minns var det stora problem i början när SRA:s tillverkning av mobiltelefoner började - fast jag minns inte vad som gick fel! Vad jag minns var kvaliten på telefonerna hygglig, man kunde tappa dem i golvet så delarna flög åt alla håll, men plocka ihop manicken igen och den fungerade! Dessutom växte SRA med rasande fart, jag tror antalet anställda tiodubblades på några år, och administrationen hängde inte med. Vad det gällde användning av datorer släpade SRA (som senare fick andra förkortningar som ERA, Ericsson Radio någonting) också efter vilket inte gjorde kampen mot kaoset lättare. Vid ett tillfälle när jag pratade med en kille däruppe viskade han i telefon: "Här vet dom knappt vad en dator är!" I början hängde inte ens telefonstationen i Kista med när trafiken ökade våldsamt!
Det var ju andra försök hos Ericsson att gå ut på massmarknaden, man försökte under en tid sälja såväl persondatorer som kontorsmöbler men misslyckades, och det kanske finns paralleller till de tidiga problemen att kursa mobiltelefoner. Koncernen hade förmodligen rätt svårt att sadla om från att vara leverantör till ett fåtal väldigt stora, ofta offentliga, kunder, till att sälja till mängder av småskuttar som man inte visste vad det var för ena.
Nåväl, jag såg det här mest på avstånd och kan ha missuppfattat en del. Det skulle kanske vara intressant om någon lyckligt pensionerad veteran som satt mitt i smeten när det begav sig nedtecknade sina minnen från den epok när Ericsson blev en av de stora leverantörerna av mobiltelefoner. Och det är ju inte slut med firman för att den här tillverkningen läggs ned. Man gör ju utrustningen som krävs för att det skall bli telefonnät att prata i också, och möjligen ligger det mer pengar där än i telefonerna. Fast man kan ju undra om L M Ericssons lilla verkstad kommer att överleva till 150-årsjubileet år 2026?
PS. Egentligen borde den här bloggposten illustreras med bilden av en mobiltelefon, men du kan väl ta fram din egen och titta på i stället? En Nokia kanske? DS
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Mobiltelefondelen blir ytterligare en parentes i Ericssons långa och brokiga historia. De har uppfunnit mycket som de sedan aldrig blivit kända för. Men deras verksamheter inom telekommunikation lär fortgå, minns att jag gillade deras telefoner för de hade bäst antenn. Hade flera stycken och fattade inte hur viktig antennen var tills jag skaffade en kloss med inbyggd antenn och tappade täckning där jag förr hade kunnat telefonera utan problem. När jag sedan återvände till den stolta telekommunikationsjättens produkter hade de inte längre nån av sina fina antenner och var lika usla som alla andra, kanske en av anledningarna till kräftgången när boomen kom igång.
SvaraRaderaNu har jag en koreansk som jag ångrat sedan dagen jag köpte den, det företaget får inte mer pengar av mig!
Rolig som jag är brukar jag påpeka att fördelen med de äldre mobiltelefonerna var att man kunde klia sig i örat med antennen vid behov!
SvaraRaderaListan över prylar som LM producerat under årens lopp är lång, men jag misstänker att i dagens läge har man knappast kompetens till att börja tillverka kulsprutor i någon källare igen. Numera vill man väl helst att allt "realiseras inom mjukvaran".