Ta titeln till huvudverket Kritiken av det rena förnuftet (bara den kan väl ge många läsare huvudvärk!)! Några tiotal sidor har jag avverkat hittills. 'Kritik' skall tolkas som 'undersökning'. 'Rent förnuft' betyder ungefär vår förmåga att med hjälp av i hjärnan förprogrammerade egenskaper kunna uppfatta de ting vi stöter på. Mer om det nedan.
Jag gjorde ett försök till sammanfattning:
Världen existerar, men vi ser den inte direkt 'som den är'. ('Som den är' är det berömda 'tinget i sig'.)
Det via våra sinnesorgans förnimmelser som vi uppfattar världen. Men för att göra förnimmelserna förståeliga måste vi ha vissa kunskaper som inte kommer av erfarenheter, utan finns på plats inom oss (i vårt 'förnuft') redan innan vi tar in några sinnesintryck. Eftersom de finns 'på förhand' kallar Kant dem 'a priori'. Dessa kunskaper är begrepp som form, tid och rum, orsak och verkan. Sinneserfarenheterna är tillfälliga och mindre pålitliga än a priori som åtminstone delvis har absolut sanningsvärde. Genom att fastställa hur mycket vi kan veta tack vare dessa förhandskunskaper har vi också kunskap om vad vi inte kan veta något om genom sinneserfarenheter.
Det vi inte vet något om behandlas av den gren av filosofin som kallas metafysik (bokstavligen 'bortom naturen'). Om vi vet att det faktiskt finns vissa saker vi vet även utan konkret kunskapsinhämtande finns det möjlighet till spekulation om förhållanden som vi inte har sinneskontakt med. Men det innebär också att vi genom noggrant fastställande av vad som är a priori respektive sinneserfarenheter på ett säkrare sätt kan få det vetenskapliga arbetet att avancera.
Fick jag ihop det rätt nu? Eller är jag snarare på kant med Kant?
Det var ju inte en så tokig sammanfattning :-)
SvaraRaderaDet framgår väl rätt tydligt var Kant hade fel dessutom. Idén om att det skulle finnas kunskaper a priori, t.ex. att varje orsak har sin verkan, har han fel i förstås. Om inte annat av det skälet att den s.k. orsakslagen inte har allmän giltighet - se på kvantmekaniken!
Att människan är född med en hjärna och med vissa förmågor, som "förnuft" är en helt annan sak.
Och att det finns sådant vi vet existerar utan att vi kan uppfatta dem med sinnenas hjälp bevisar inte att dessa ting är "transcendentala", nödvändiga förutsättningar för kunskap men icke-empiriska.
Vi använder vårt "förnuft" för att dra slutsatser från våra iakttagelser, provar sedan om dessa stämmer om de stämmer genom att manipulera den materiella verkligheten. Det räcker för att komma fram till samband som inte kan direkt iakttas, t.ex. gravitationslagen.
Det finns en vanföreställning att Kant var ute efter att vederlägga "metafysiken". Men det var tvärtom, hans syfte var att rädda den. Genom att på ett mystiskt vis förlägga de metafysiska sanningarna inom människans s.k. Förnuft istället för inom den empiriska verkligheten.
Han ville rädda religionen också ... men jag är inte ute efter att leta fel hos Kant, utan att plocka ideer och inspiration, hitta tankar som leder framåt. Man kan ju inte anklaga honom för att inte ha kännedom om kvantfysiken. Det räcker gott att han hade sin tids spetskompetens i filosofi. Och jag undrar om vi inte får hålla isär kvantfysik och diskussioner om det mänskliga tänkandet - åtminstone så länge man inte kan visa att kvantfysik är viktig för att förstå vårt tänkande! - Men jag läser vidare, några sidor per dag, och får se vad det hela leder till.
SvaraRaderaHannu,
SvaraRaderaja orsak och verkan är inte något vi har en inbyggd förmåga till. Det är verkligen fel, det vet vi idag. Vi har en tendens att se orsak och verkan som saker som händer nära varandra i tid. Det är bara slå upp en tidning eller kolla i lite sämre sociala och statistiska studier.
Vad har vi a priori, vi har enligt ovan en stark känsla för kronologi dock.
Men Kant bortser från bias, eller snarare så var begreppet inte lika utvecklat på hans tid. Den är ofta helt omedveten. Man ser det man vill se, även när man inte är helt klar över vad man vill. Har själv fallit offer för konfirmationsbias. Ser det nästan dagligen i rapporter och statistiska studier och dålig vetenskap.
Metafysik ser jag som ett strukturerat sätt till kunskaps-syntes. Men logikens struktur och regler så kan man från en observation nå en större kunskap än bara den konkreta observationen. Jag tror Kant inte var empiriker som jag, så han ville nog frigöra metafysiken helt från observation, att kunskap kan syntetiseras ur intet, det är vanlig ambition bland filosofer.
Metafysiken är viktig för att få ut det mesta ur det vi observerat. Men också för att skapa en uppfattning om hur saker bör vara, i system man kan påverka, så som moral, samhälle osv. Men jag har kanske inte den korrekta synen på metafysik. Filosoferna vill nog frikoppla den helt från observation. Särskilt om Kant ville bevara religioner och sådant som är frikopplat från observation.
Metafysiken är farlig, den nöjer sig med en intern logisk stringens och är inte beroende av att kunna förutsäga verkligheten. Då blir det som strängteori, som jag ser som ett av logikens största misslyckande. Kant gör felet som så många människor gör dagarna i ända, tror att logiskt = sant.
Men jag fnyser inte åt hans bidrag, att diskutera vad som är verkligt och inte verkligt är viktigt. Människan verkar ha svårt att handskas med en inexakt verklighet. De behöver redskap för att handskas med detta och där är Kant en stor bidragare även om han ersatts av modernare filosofer sedan länge
Själva idén med metafysiska resonemang är väl att de skall handla om sig själv utan att blanda in en massa trist verklighet?
SvaraRaderaVad "metafysik" är för något,finns det knappast någon gemensam uppfattning om. Det är t.ex. ett rent skällsord för "analytiska filosofer".
SvaraRaderaAristoteles "metafysik" handlade om ontologi, läran om varats olika former, vilken kan vara helt respektabel, men onekligen i ytterkanterna av det som vi kan få kunskap om.
Metafysik brukar annars förknippas med de stora filosofiska, mest idealistiska, systemen från 1600-talet. Leibniz och Spinoza är två exempel.
Kant gjorde goda insatser när han kritiserade dessa system. Han "bevisade" ju t.ex. både att universum är ändlig och att den är oändlig. Vilket visade, enligt Kant, att Förnuftet överskrider sina gränser när den ger sig in i vissa typer av frågor.
Men Kant drog inte slutsatsen att dessa frågor är empiriska utan han försökte skapa en egen, mycket mer sofistikerad "metafysik", där allt han trodde på kunde rymmas.
När marxister talar om "metafysik", så är det en speciell egenskap hos de "metafysiska" systemen de kritiserar, nämligen det "odialektiska" sättet att resonera i absoluta motsatser och stela begrepp.