Något att fundera på i Indien?

Det är inte så ofta jag skriver om Indien numera. Det finns mer närliggande saker ur min intresse-synpunkt, och dessutom kan jag rekommendera Indiensolidaritets hemsida för information som man inte ser så ofta i svenska media. Men nyss fick jag syn på några artiklar av intresse i indisk press, bland annat den här. Där ges några inblickar i det pågående indiska inbördeskriget (eller rättare: ett av inbördeskrigen) vars konsekvenser man kan fundera över.

Nyss skedde ett typiskt gerilla-angrepp i delstaten Maharashtras östligaste och fattiga del. Maoisternas folkarmé angrep en transport med ett fyrtiotal halvmilitärer, och åtminstone ett dussin dödades. I delstaten Odisha vid Bengaliska viken bortförde maoister ett par italienare och en ledamot av delstatsparlamentet. Varför attacken i Maharashtra skedde är inte klart. I Odisha anklagar maoisterna italienarna för att försöka behandla stamfolken som någon slags utställningsföremål, jag antar att det handlar om någon sorts etno-turism. Möjligen kan det, vilket spekuleras om i den angivna artikeln, röra sig om avledningsmanövrer: vid den här tiden av året brukar maoisternas högsta ledning ha sammankomster dolda inne i djunglerna, och då slår man till på annat håll samtidigt för att dra bort uppmärksamheten.

Extra intressant är det för att maoisterna förmodligen skall ha sin kongress i år, och en kongress är ju till för att värdera vad man gjort hittills och hitta vägar framåt. Och där finns ett problem som listigare personer än jag har pekat på för länge sedan och som jag antar att man diskuterar. Vi kan väl formulera det som att det finns olika Indien: en del där laglöshet och rättslöshet råder för lokalbefolkningen och där den normala politiska processen synbarligen inte fungerar, samt en del där politik och rättvisa fungerar åtminstone formellt. I de rättslösa områdena finns förmodligen ett stort stöd för att slå tillbaka mot övergrepp från stat och storföretag och godsägare med väpnad makt eftersom inget annat fungerar. Passivt motstånd eller hungerstrejker är inte lämpliga när militärerna ändå bränner ner din by och kanske dödar dig vad du än gör, och yttervärlden inte får veta vad som händer. I övriga områden har den statliga makten åtminstone en viss legitimitet bland folket och där kan strejker och andra aktioner ha större genomslag, och det finns betydligt större möjligheter att rapportera övergrepp till yttervärlden.

Nu är det inte bara i de resursrika djunglerna med fattiga stamfolk som rättslösheten kan kännas tung. Liknande förhållanden råder i nordväst, i Kashmir som ständigt är oroligt, samt i nordöst, där det pågår uppror bland en mängd minoritetsgrupper och där armén med lagligt stöd kan skjuta ihjäl folk utan att behöva riskera efterräkningar.

Jag såg uppgifter förra året om att maoisternas folkarmé under 2012 räknar med att bygga upp samarbete med de andra väpnade grupperna i nordöst och nordväst. Det kan vara både en styrka och ett problem. Å ena sidan kommer staten att möta större motstånd på flera håll samtidigt. Men, å andra sidan, hur kommer övriga människor i Indien att se på det här, alla de miljoner som tycker att den rådande makten har åtminstone lite legalitet och som inte gärna vill gripa till vapen? Kommer det att fungera för maoisterna att samtidigt bedriva krig i djunglerna och icke våldsamt massarbete på slätterna och i städerna? Ekvationen går kanske ihop, men jag är inte säker på saken. Riskerar man inte att få ett krig mellan å ena sidan olika minoritetsgrupper, och å andra sidan majoriteten av människor i Indien? Något som påminner om den långdragna krisen på Nordirland exempelvis? - Jag vet inte, kanske maoisterna finner en strategi som gör att man kan gå vidare i alla fall.