 |
| Oj va jobbit de e å tänka långa tankar! |
En nyligen rapporterad psykologisk undersökning skulle, om man tillgriper en snabb vulgärtolkning, kunna fås till att konservativa personer är mer korkade och trögtänkta. Så enkelt är det naturligtvis inte. I alla fall tänker jag några sekunder extra och får en något annorlunda tolkning.
Forskarna har såväl på barer som i hemmalabbet ställt frågor till folk utifrån någon sorts idé om vad som är konservativa eller liberala tankar (det här är i USA så det kan betyda andra saker än i Sverige). Vad man funnit är ungefär att snabba svar kommer att ha en mer konservativ inriktning än om de tillfrågade har möjlighet att tänka efter före. Det verkar mer röra sig om att betänketiden har betydelse: om man har tid att bygga upp ett resonerande svar som tar hänsyn till ett antal fakta och alternativ är det kanske mer progressivt i sin inriktning än om man får slänga fram det man först kommer att tänka på. I det senare fallet blir det ju de tankar som ligger närmast till hands som blir svaret, kanske inte för att man själv tycker att de är så bra utan för att de tutas ut av den officiella propaganda-apparaten.
Medan konservativt tänkande har en betoning av att "det är som det är och kan inte ändras så mycket (och ändringar kan vara farliga)" så tänker en mer progressiv person att "jaha, men det kan finnas olika alternativ till nuläget, låt oss fundera på hur de skulle kunna vara om vi vill göra något bättre i samhället". En person som är lat i sitt tänkande, rädd för förändringar, påtvingad snabba svar, utsatt för intensiv propaganda, kommer att falla in i den konservativa trallen utan att vara direkt korkad - och det vare sig det här bra för personen själv eller inte. - Så tolkar jag det hela.
Dessutom kan ju långa och liberala resonemang också leda rätt åt helsefyr. Skillnaden är väl att intelligenta och klartänkta personer kan göra riktigt bländande tankefel om de av någon anledning kommer in på fel spår. Ta den liberala eliten av nationalekonomer exempelvis, superbra på vissa saker, svarar säkert rätt där många konservativa svarar fel, men helt blinda för andra förhållanden. Så jag vill inte automatiskt säga att det ena lägret är bättre än det andra. Det gäller att försöka tänka rätt, men förstå att det ändå kan bli fel någonstans.
De snabba svaren är ofta inte genomtänkta, de är väl oftast känslomässiga. Det känns rätt, därför svarar man så. Det är där konservativa krafter vinner, för känslan styr mer än logiken. Det är alltså viktigare att ett svar känns rätt än att det är rätt. Försök ta till dig något som är rätt, men som känns fel. Därför vinner känslan i längden.
SvaraRaderaKonservativa politiska krafter är bra på det, för de befinner sig i känslans land. Deras propaganda och argument är rent känslomässiga, när de talar frihet, så talar de inte om barbari, de talar inte om frihet, de talar om frihetkänslan. Slippa deklarera skulle öka den upplevda friheten.
Genomgående är vänsterkrafterna för logiska och invecklade. De har starka känslomässiga sanningar på sin sida, men de utnyttjar dem inte. Den konservativa känslomässiga propagandan fokuserar på positiva känslor, medan vänsterns känslomässiga propagande fokuserar på att få folk att känna sig dåliga om de inte är vänster.
Vill vi komma någonstans så bör vi inlemma positiva känslor i vår politik.
40-talisternas dunkande i egen rygg på 60 och 70-talet fyllde en viktig funktion. Kanske var det det som gjorde att de kunde mobilisera som de ändå gjorde? Sen är problemet att få något verkligt gjort av mobiliseringen, men där har jag inga idéer.
När revolutioner börjar har de ofta en konservativ inriktning: folk vill tillbaka till den gamla goda tiden med de gamla goda rättigheterna, man vill bli av med nytt tjafs som perfida makthavare tvingar på vanligt folk, man vill ha fred i stället för krig, man vill ha bröd, jord, arbete i stället för umbäranden.
SvaraRaderaKonservativ och konservativ, det är kärnfrågor.
SvaraRaderaExempel på högerns känslopekoral är deras snack om frihet. Verklig frihet är totalt barbari. Det är inte det de argumenterar för, de vill ha kvar ett samhälle, alltså har de omdefinierat frihet så att det inte längre betyder frihet. Ett rent känslomässigt argument. Det känns rätt, särskilt när det används helt onyanserat och utan förklaring. Ett genialt användande av folks känslor.
Jag har en känsla av att man får skilja ut konservatism från liberalism - och minnas att äkta konservatism i dessa dagar verkar vara nära nog lika sällsynt som äkta socialism. När den konservative vill ha frihet under ansvar så slänger liberalen bort ansvaret (och samtidigt försvinner friheten, fast det kan ta en stund innan det märks).
SvaraRaderaFast är det inte snarast så att ex. vår konservativa regering, eller stora delar av den, vill ha äkta konservatism för folket och för hantering av folket, dvs hårdare straff (du är själv ansvarig för vilka föräldrar du väljer att födas av, rika eller fattiga), mer krav (ni, de sämre ställda, ska jobba mer, åt oss, så vi slipper slita), vi i eliten är bättre, både moraliskt och intellektuellt, än ni andra (så ni behöver inte någon god utbildning för den kan ni i alla fall inte tillgodogöra er och dessutom kostar den oss för mycket), etc....
SvaraRaderaMen så vill de ha nyliberal ekonomisk politik för eliterna, som ju är så bra för att plundra alltfler med. Denna ekonomiska teori fanns ju nästan inte på Burkes, den traditionella konservatismens fader, tid, var i varje fall inte allmänt accepterad då den var så färskt. Så viss "utveckling" gillas ju av konservativa - också.
Man kanske får göra en spaltning till, mellan konservativ och reaktionär? Och/eller mellan bevarare och förstörare? Att köra utvecklingen bakåt på ett destruktivt sätt kan knappast vara konservativt, eller ...?
SvaraRaderaKerstin,
SvaraRaderaja, den konservativa dygdemoralen, jag är en upphöjd människa och det som jag gör är Rätt(Tm), det som är bra för mig den Dygda människan är bra för landet och de utan dygd har bara att lyda.
Liberal ekonomisk politik är ett sätt att koppla den moraliska överlägsenheten, dygden, till verkliga företeelser. Nyliberalismen är bra för det då den säger att den som är rik är det för hen förtjänar det. Överklassens dygd bekräftad.
Ismer är notoriskt svårhanterliga. Människor är, som Björn påpekade, konservativa och vill inte ha förändringar i sina liv som nån annan hittar på och prackar på dem. Att vara ideologisk konservativ är något helt annat, det betyder i första hand att vara emot såna förändringar som folk spontant vill ha, t.ex ha bort alla orättvisor.
SvaraRaderaFolk är även spontant liberala och vill inte utsättas för överhetens dirigeringar hit och dit. Ideologiska liberaler vill nog snarast ha bort sånt som skyddar folk från diverse eliters dirigeringar.
Och socialism ska vi bara inte tala om, termen uppfanns ju på 1830-talet av det franska välgörenhetsborgerskapet för att markera att de minsann inte var lika asociala som sina klassbröder...
I den här röran kan även den mest intelligente tänka fel. Mitt grundtips är att gå på känsla och beakta klassaspekten i det, sen löser det sig nog av sig självt.
Marx och Engels var inte så förtjusta i ideologier, de tyckte att tänkandet låstes och blev falskt av ideologier.
SvaraRaderaVi klarar oss inte utan. Vi måste försöka förstå världen, och vi kan inte uppfatta allt med våra sinnen. Vi måste lägga till, och vi måste skapa mönster. Då blir det ideologier.
SvaraRaderaSen gäller det att vara nåtsånär skeptisk till de ideologier man skapar och kunna föreställa sig att det kanske är andra mönster som gäller. Åtminstone ibland.
Hm, kan ha något med 'begrepp' som Kant skriver en massa svårbegripligt om. Begrepp a priori kanske, till och med. Vi vet en del om saken redan innan vi har sett den, så att säga. Men jag måste läsa vidare!
SvaraRadera