 |
| Haschtomte? |
Svenskan har idag en debattartikel med förmodligen rätt kända uppgifter om verkningar av cannabisrökande. Jag är inte så djupt insatt i frågan, men det verkar ju som att vuxna rätt sällan börjar röka cannabispreparat. I själva verket är det väl som med nikotin eller alkohol: börjar man inte (miss)bruka i yngre år är sannolikheten att man gör det vid mogen ålder inte så stor. Med andra ord gäller det för langarna att stöta på ungdomar i första hand, för att bygga upp kundkretsen. Någon upprörd knarkliberal hävdade att vuxna människor kan minsann själva avgöra vad de skall stoppa i sig. Hm, gäller det alkisar utan självkontroll också? Och räknas tonåringar med normal tonårsrörighet i skallen som vuxna och mogna?
Jag tittade bara på en del av kommentarerna under artikeln, men många var av den förväntade typen, hopknåpade av folk vars fritidssysselsättningar och hjärnkapacitet man kan fundera över. Missbrukare har alltid argument, är alltid missförstådda, illa behandlade ... Satte man musik till dem skulle det kunna bli (Hasch)Tomtarnas paradmarsch.
Här har vi en riktig hasch- (eller är det marijuana-?)tomte, herr Marley från Jamaica.
Jag är inte särskilt förtjust i reggae, tycker utövarna verkar slafsiga och degiga - kanske på grund av vad de drar i sig för växtgifter ...? Och angående haschpsykoser drar jag mig till minnes en rad från en Donovan-låt från ungefär mitt i sextiotalet: "...a violent hasch smoker shook a chocolate machine ..." (Sunny Goodge Street).
Det verkar sannnerligen vara en fråga som engagerar, 708 kommentarer!
SvaraRaderaHåller helt med artikelförf och dig, ang cannabis och droger överhuvudtaget, däremot är jag faktiskt väldigt förtjust i reggae själv (har varit sen jag var i Västindien för länge sen). Hur utövarna ser ut bryr jag mig inte om, jag lyssnar på musiken :-) Men visst är genren till stor del hopkopplad med marijuana o liknande. Jag kanske är en ganska ovanlig reggaeälskare...
Tja, ska man kalla det resultatet av ett internationaliserat debattklimat i västvärlden kanske? Det var/är framförallt i USA som debatten rasat och alltjämt rasar som värst. Å andra sidan kan man säga att haschrökande sedan 1960-talet en del av svenska kulturen precis som alkoholkulturen varit det i århundranden, klart det blev en chock i ett land som Sverige där man endast hade erfarenhet av kedjerökare och alkoholister tidigare när det kom in nya droger i landet.
SvaraRaderaF.ö. rekommenderar jag boken "Samhället i narkotikan" av Ted Goldberg som kom ut häromåret. Det han gör är att han skiljer på rekreationskonsumenter och missbrukare. Samt att det är inte så mycket drogen i sig utan minst lika mycket missbrukarnas självbild det handlar om. Där man tar "mot bättre vetande" för att bekräfta en redan taskig självbild. Det hänger mycket på det omgivande samhället om en avgiftning skall lyckas. Tänk på Kina som för hundra år sedan var världens största opiumhåla, opidier är dessutom bland de mest beroendeframkallande som finns. Där revolutionen på 1940-talet betydde att alla dessa miljoner opiummissbrukare behövdes som arbetskraft för att bygga upp Maos samhälle och missbruket gick ned mot noll. Helt plötsligt hade de en plats och behövdes i samhället. Märk väl att de flesta exmissbrukarna överlevde och många gick vidare till att bilda familjer m.m. annars så hade människor i en sådan situation där man bara tar bort drogerna utan att ersätta dem med annat begått självmord eller blivit gravt deprimerade. Idag är det säkert ännu enklare att avgifta människor på samhällsnivå, tittar man på exv. heroinet idag så är det otroligt utspätt jämfört med för ett par årtionden sedan att det knappt finns någon substans i det.
Hm, tomtebilden är misstänkt lik de nidbilder på Palme som cirkulerade förr i tiden.
SvaraRaderaeldorado
Missbruksforskningen, forskningen kring droger vi har idag och nykterhetsindustrin, borde kastas på samhällets skräphög. De gör nämligen fel redan i den grundläggande frågeställningen, det gör att all forskning som gjorts hittils är värdelös.
SvaraRaderaEn av de saker som vi måste städa i forskningen efter 40-talisterna. En bland många saker som de sabbat redan från start.
Arbetarmakts ungdomsförbund har den enda vettiga synen på narkotika i samtliga vänsterkretsar.
Visserligen omfattades Bob Marleys texter av en religiös språkdräkt, men underperspektivet fanns oftast där. Det skiljer honom från många samtida artisters nonsenstexter. Lyssna t.ex. på Get up stand up eller Them belly full we hungry.
SvaraRaderaFarbröder som luktar sprit eller sitter i cannabisrök ska inte prata politik, det blir bara förgrämt bludder.
SvaraRaderaGör det inte enkelt för dig nu. Alla skall prata politik, jämt!
SvaraRadera