 |
| "Det europeiska missnöjets grunder". "Humörkaos". Konstig affisch sedd på Swedenborgsgatan på Söder i slutet av april. |
Valet i Frankrike kanske leder till en nominell vänstersväng, men inte ens det kan man vara säker på. De europeiska så kallade socialisterna är borgare. Men att Sarko får gå återspeglar ändå en viss trötthet med den nuvarande politiken och kanske förhoppningar om några förbättringar. Åtstramningspolitik som bara leder till nya åtstramningar i en dödsspiral - är det något att hurra för? Det europeiska missnöjet har reella grunder!
I Grekland ser situationen mer knepig ut. De gamla partierna har åkt på en stjärnsmäll, men vad kan ersätta dem? Det ser ut som om läget i Grekland bara är en lokal variant på det mer generella fenomenet att alla som kallar sig vänster raskt splittrar upp sig på ett antal olika grupper som inte kan samarbeta ens när det utbryter en jättekris. Och där kan man peka på det gamla och ganska stora kommunistpartiet KKE som envist hållit sig på sin kant, men som knappast fått någon större utdelning för det i valet. I Grekland finns ju annars en faktor som ännu inte i stor skala syns i så många andra EU-länder, nämligen stora arga folkmassor som är beredda på rätt hårda tag i kampen mot storkapitalets utpressarpolitik. En sådan massrörelse, i kombination med en bred parlamentarisk representation, skulle kunna göra rejäl skillnad. Men det spelar man bort. (Därmed inte sagt att jag vet om den verkligt stora vänstergruppen Zyriza är något att hänga i julgran.)
En bortspelad massrörelse kan ju också spela roll, den öppnar dörren för just de dunkla krafter som jag skrev om i början av detta inlägg.
Bollen ligger hos Zyriza nu, om jag har förstått det hela rätt, att bilda regering. En fråga är om vänsterpartiernas väljarstöd räcker till. En annan är om de kan enas. Kan de inte det, sviker de folket. Visst kan man säga "att tänka rätt är stort", men att enas i denna kris är större.
SvaraRaderaOm man inte har så högt ställda förhoppningar kan man ju hoppas på att ändå få någon positiv överraskning och att de olika grupperingarna kan bygga någon sorts samarbete. Men grekerna verkar inte vara mindre sekteristiska än andra. Det finns något talesätt att om vi har två greker så har vi tre partier.
SvaraRaderaÅterspeglar den s.k. vänsterns allmänna sjuka att sätta ideologi före praktik. Den är inte mindre här.
SvaraRaderaJag undrar om inte religionens allmänna tillbakagång har fått sin pendang här - man använder politik som religion och fäster större vikt vid om den är "sann" än om den leder nånvart.
Jo, det finns ju "frireligiösa" drag hos en del grupper och individer. Tron går före vetandet. Lösryckta citat från klassiker går före ordentliga utredningar av dagsläget.
SvaraRaderaJan W och Björn Ni:
SvaraRaderaSå rätt så, vänstern är inget annat idag än en samling religiösa bokstavstroende sekter, om de inte är S förstås och inte alls är vänster numer. Suck!