Kanske bäst att börja i slutet - penningskapande och inflation

Det där med att "börja i slutet" - det är mina tankar om en tjatig tvåstegsdebatt som det vore skönt att bli av med. För att ändå börja från början: Vi har ekonomisk kris med arbetslöshet och oanvända resurser, vilket är ett problem. Men vi har också i Sverige en enorm fördel genom en egen konvertibel valuta som inte är bunden till något (läs: guld). Därmed kan staten praktiskt taget gratis skapa pengar för att betala oanvända resurser som kan anses vara bra att få i rörelse. Det är därför som det faktiskt låter räddhågset desperat när någon skriker "hur ska vi betala det då, har du en sedelpress i källarn va!" när det kommer fram förslag till att göra något praktiskt. Man kan ta det argumentet och med en elegant retur skicka det tillbaka till skrikhalsen. Det finns något som motsvarar sedelpressen men är betydligt modernare ...(genom att fixa konton i en dator, helt enkelt) .

Numera tränger insikten igenom på fler håll att staten verkligen kan fixa nödvändiga medel för att köpa loss stillastående resurser. Inte genom att trycka sedlar, utan genom att skapa konton i en dator. Men då kommer genast det som jag kallar 'slutet', nämligen motargumentet inflation! Det skulle bli jätteinflation om man gör så, och så åberopas Tyskland i början på tjugotalet och Zimbabwe under senare år. Av någon anledning ropar man inte om Görtz' nödmynt och Johan III:s myntförsämring (jag nämnde dessa senast här) som avskräckande exempel. Skälet till detta kan vara att inflationsargumentet då börjar framstå som löjligt - i alla nämnda fall är bakgrunden en kombination krig, svåra politiska kriser och samhällen med svåra problem som missväxt och epidemier. Inte läget för Sverige idag, men att dra rimliga historiska paralleller är knappast nyliberalernas starka sida.

En del drar väl inflationsargumentet i god tro. Andra är jag mer misstänksam emot: det finns ett klart intresse av att hålla arbetslösheten uppe och se till att det offentliga ständigt är i långivares strupgrepp. Om staten själv fixar fram pengar kan ju finansiärerna stå där med sina pengar! Det här är i praktiken en maktfråga, och finanshajarna vill inte förlora sin makt!

Jag vill fundera mer över stadiet där staten ordnar pengar för att få bort arbetslösheten och se till att resurser i samhället inte ligger för fäfot. Här är några punkter:

• Arbetslösa människor kostar redan, i form av A-kassa eller socialbidrag. Det som bland annat händer är att dessa tillskott blir lön. (Se också längre ned i det här inlägget där jag skriver lite om de tyska piratpartiets ekonomiska förslag.) Den inflationsdrivande effekten av en sådan omställning torde vara liten. Å andra sidan ökar den sociala tryggheten, vilket är ett värde i sig.

• En del av de här utbetalningarna kommer att gå tillbaka till staten i form av olika typer av skatter och avgifter. Gissningsvis är det lättare att vid behov eliminera pengar som finns lätt tillgängliga i form av datakonton, än pengar som cirkulerar i form av mynt, sedlar och andra värdepapper.

• När oanvända människor och oanvänt kapital börjar arbeta expanderar ekonomin, och det kan krympa riskerna för efterfrågeinflation.

• Minskar bankernas rätt att skapa pengar minskar också en svårkontrollerbar källa till inflation, i och med att bankerna förmodligen ser mer till sin egen vinst än till samhällsintressena i stort. 

Men nu vill jag vidga perspektivet till andra områden som är intressanta när man diskuterar inflation. Den sortens penningpolitik som jag diskuterar förutsätter inte att man låter allt flyta och slänger ut pengar hur som helst. Man kan göra andra saker på andra håll, just i akt och mening att hålla efter inflationstendenser:

• Rent generellt: ju bättre ekonomin går, desto mindre behöver staten göra för att köpa loss stillastående resurser. Minskar arbetslösheten minskar också behovet av att fylla på de där penningkontona.

• Pengar som flyter in via skatter och avgifter etc. till staten behöver inte betalas ut igen, utan kan oskadliggöras mycket enkelt (staten raderar och ändrar i sin dator).

• Bankernas rätt att skapa pengar (genom långivning i stor skala utan egen täckning) bör skäras ned radikalt. Lån kan i sig vara inflationsdrivande genom att driva upp priser. Vidare: Går lånen till privat konsumtion är de förmodligen mer inflationsdrivande än om de går till produktiva investeringar. Med andra ord: staten skall ta tillbaka rätten att skapa pengar. Därmed ökar möjligheterna till demokratisk kontroll av vart de går. 

• Jag skulle tro att de stora svårigheterna och samtidigt de stora möjligheterna  ligger i saneringen av diverse lånebubblor. Man kan förstatliga bolånen, man kan genomföra ett jätteprogram för att bygga nya hyreslägenheter till priser som konkurrerar ut bostadsrätterna, och därmed dränera hela den sektorn. Ur en synpunkt blir det en frihetsrörelse: mängder av människor kan göras skuldfria, slipper vara bankernas låneslavar. Å andra sidan gäller det att se till att dessa befriade människors nya ekonomiska utrymme inte exploderar i ny konsumtion. Detta är inte bara en inflationsfråga utan handlar också om resurser - vi lever i en ändlig värld. Hur löser man det? Och hur hanterar man mängder av småspekulanter som plötsligt kommer till insikt om att de aldrig kommer att kunna dra ut några miljoner ur sin bostadsrätt?

(Not: här är ett intressant inlägg från Lars P:son Syll om bankernas egna insatser vid lån.)

Och då kan vi gå över till praktiskt politik. Jag blev nyfiken på tyska piratpartiet som har haft stora valframgångar på senaste tiden, och gick in på deras hemsida. Där hittade jag en intressant sak i deras lista över politiska idéer, något som varit uppe i Sverige men som jagats bort ur debatten: medborgarlön. Bedingungsloses Grundeinkommen und Mindestlohn.  Det låter häftigt på tyska: Villkorslös grundinkomst och lägstalön. Det finns på en sida om Arbeit und Soziales.

Jag undrar om inte åsikter av den typen gjort att de tyska piraterna kunnat verka som en frisk fläkt i det tyska partilivet (kan ha fel, jag vet inte mycket om Tyskland men brukar i alla fall flagga för landets existens på den här bloggen!). När jag skriver det här börjar jag undra om jag inte kan göra en liten insats genom att försöka översätta de tyska piraternas ekonomiskt-sociala synpunkter till svenska. Ja, det får bli till ett kommande inlägg, det här har blivit lite väl långt redan! - Hur som helst: jag ser klara kopplingar mellan att staten tar tillbaka penningskapandet och att arbetslöshet kan bekämpas just genom Bedingungsloses Grundeinkommen und Mindestlohn. Det kan vara något även för revolutionärt sinnade människor i Sverige att fundera över, för här finns det politisk dynamit så det räcker och blir över!