Pirater och fördelningspolitik

Jag publicerade en försöksöversättning av några ekonomiska idéer från det tyska piratpartiet i förra veckan. Här, här och här. Anledningen var bland annat de radikala tankarna om medborgarlön. Min kunskap om vad de svenska piraterna säger i detta ämne är begränsad, men jag har börjat titta närmre på deras hemsida.

Angående sin politik, och efter uppräkning av frågor av intresse för partiet, skriver man så här:

Vi tar inte ställning i några andra frågor, särskilt inte fördelningspolitiska frågor.

Därmed tror man sig komma undan höger-vänsterproblematiken. Det gjorde miljöpartiet också, och se hur det gått för dem!

Jag har dock en stark känsla av att piraterna, även i den diskreta svenska varianten, signalerar uppfattningar i en viktig fördelningspolitisk fråga. Låt oss ta den gamla beteckningen 'politisk ekonomi', och fråga sedan hur piraternas uppfattning om upphovsrätt, fildelning och patent påverkar fördelningen av samhällets resurser. Den generella synen på patent, kompletterat med några praktiska exempel, finns här och visar att frågan har såväl ekonomiska som moraliska aspekter. Angående patent hävdar man att de inte behövs:

Dagens patentsystem stjälper mer än det hjälper. Det har blivit storföretagens sätt att stoppa hot mot deras ekonomiska dominans. Många miljösatsningar blir inte av och sjuka människor får inte tillgång till medicin, särskilt i tredje världen. Vi vill gradvis avskaffa patentsystemet så att företag och uppfinnare fortfarande kan tjäna pengar, men utan att hämma utvecklingen.

Man kan lätt stoppa in piraternas resonemang i ett schema av marxistisk typ, där det antas att produktivkrafternas utveckling hejdas när samhällssystemet blir gammalt och fungerar allt sämre. Det är kampen mellan arbete och kapital, där kapitalet sedan några årtionden har varit på en allt brutalare offensiv, vilket orsakat den ena punkterade bubblan efter den andra. När kapitalet drar till sig alltmer av samhällets resurser kommer det att slå igenom direkt och indirekt på den del av samhället (huvuddelen) som inte är kapitalägare. Det är det spekulativa kapitalet som råder. Den produktiva verksamheten trängs tillbaka till förmån för spekulation och överdriven konsumtion.

När piraterna pekar på motsättningen mellan maktlösa småföretag och enskilda uppfinnare å ena sidan, och råstarka företag å den andra, leds mina tankar till diskussionerna om motsättningen mellan monopolkapitalet och folket, en diskussion som var vanlig för fyrtio år sedan och borde tas upp igen tror jag. I moderniserad version skulle det vara ungefär enprocenten mot resterande nittionio procent.

Jag föredrar en modell skapad av Karl Marx för att tolka den process som pirater och icke-pirater är indragen i.  (För kärnan i den modellen, se 'supercitatet'.) I grunden finns människorna som med kunskap och verktyg bearbetar naturen för att skapa sina liv. Den teknologiska nivån styr hur det sker, och medan man skapar sitt liv så skapar man också de institutioner och tankar som skall få samhället att fungera. På tankenivån träter man också om huruvida, och i så fall hur, samhällets institutioner skall förändras för att bli bättre. Tanken om medborgarlön är ett sådant uppslag, framsprunget ur de konkreta samhällsförhållandena.

Jag skulle vilja säga att det är inte etiketten på tanken som är det viktiga, utan tankens sakinnehåll. De tyska piraterna skriver att deras förslag om medborgarlön innebär ett helt nytt tankemönster ('paradigm') för samhället. Framåtblickande tankar finns idag i varierande grad hos pirater, en del miljöpartister och kommunister/socialister av olika sorter. Tillsammans bildar de en stor ström i samhället, de besvarar olika frågor (eller ger mer eller mindre lika/olika svar på samma frågor) om hur mänsklighetens stora frågor idag skall lösas. När de frågorna och svaren uttalas allt tydligare från alltfler håll av olika politiska riktningar kan de övergå från att vara kuriosa till att dominera i samhällsdebatten. Och då ligger det gamla ruttnande samhället risigt till, omvälvningen står för dörren. När situationen börjar verka extrem - och det kan den bli om exempelvis EU-projektet havererar om några år på grund av ekonomisk självsvält - kan även rätt försynta frågor och förslag till förändringar få en revolutionär betydelse. Detta gäller även fördelningspolitik, patent, penningpolitik, pensioner etc., saker som normalt verkar urtrista.