Varför det då? Å ena sidan är 100 miljoner en struntsumma i det stora (men kan naturligtvis spela roll i vissa speciella sammanhang), å andra sidan kan man fråga om det generellt finns några problem med den svenska utrikeshandeln. Jo, det finns det: ett permanent överskott. Sverige exporterar permanent mer än vad vi importerar, år ut och år in. Ta en titt på det här diagrammet från Statistiska Centralbyrån.
Det ser ju inte ut som om "pengarna strömmar ut ur landet" direkt. Riktningen förefaller gå åt andra hållet. Men vad som händer är att varorna strömmar ut ur landet och ersätts av pengar av tvivelaktigt värde? En grundregel i utrikeshandel bör vara att den över tiden i stort sett skall gå jämnt upp. Man exporterar för att importera och vice versa, inte för att samla pengar vars framtida värde vi inte vet något om. (En sak som kan hända framåt är att importen av fossila bränslen kan bli oerhört mycket dyrare, men det parerar man inte genom ökad export utan att genom att göra Sverige mindre beroende av den typen av varor.)
En vinkling man kan göra är att koppla till det eviga tjattret om tillväxt som också förekommer i artikeln. Tjattras det tillräckligt högt så kanske frågan om vad vi skall göra med det vi redan har dränks. Och kopplar vi det till exporten så kan man fråga om Sverige skall driva fram tillväxt bara för att sedan skicka den ur landet (och byta den mot pengar av tvivelaktigt värde - men det kan du ju redan eftersom jag påpekade det alldeles nyss). Man skulle ju kunna säga att prioritet ett är att skapa och underhålla resurser och använda dem här hemma, inte låta dem försvinna. För att uttrycka saken med det uppskruvade tonläge som ibland används i ekonomisfären: exportöverskottet gör oss fattigare, vi låter utlandet få våra produkter för ingenting! Om detta fortsätter kommer vi att hamna på fattigstugan etc. etc. etc.!
Vad är det med rubriken då, "Löfven och särintresset"? Om Löfven inte anser att det finns särintressen i näringslivet så kanske han tänker att samhället = näringslivet. Och hur ser han då på allt, som kanske är det mesta som vi gör, som inte har något större näringslivsvärde? Är det möjligen i hans värld enprocentarna som inte är särintresse, medan övriga nittionio procent är det? Problemet är att näringslivet, vars uppgift bokstavligen är att tjäna till att ge näring i våra liv, tillåts bryta sig ut och ställa sig utanför samhället, att diktera för oss vad vi skall göra för att tjäna deras intressen. Själva antas vi tydligen inte ha några egna intressen, utan de är identiska med enprocentarnas tyckanden. Och tycker vi inte som dem så är vi usla särintressen! (Marx tog faktiskt upp det här på sitt sätt redan i Kommunistiska Manifestet, det finns nog anledning att återkomma till hans resonemang!)
På tal om procenten (en respektive nittionio) så såg jag att Ockupationstält i Tanto för någon vecka sedan. Nämns också kort på svenska ockupations-sidan. Det förefaller finnas vissa krafter som försöker hålla rörelsen igång.
 |
| Så där såg det ut när jag gick förbi ... |
 |
| ... och om vi tittar närmare på banderollen: skulle tro att Löfven hellre skulle skära av sig näsan än att skriva under på det här! |
Att fortsätta skicka i väg riktiga värden i utbyte mot imaginära värden är vansinne. Att stötta exportindustrin är också korkat, för att det skall göra oss rikare så krävs det i princip att det finns nånstans där utanför som är rikare. Skall vi fortsätta öka exporten kommer man vilja sälja till länder med lägre och lägre löner. Kommer Löfven att vi med skatten skall subventionera svenska företags ambitioner på den kinesiska och indiska marknaden? Eller kommer Löfven att tycka att vi skall sänka lönen istället?
SvaraRaderaHrm, du kanske inte skall ge herr Löfven några ideer, han kanske vill använda dem ...
SvaraRaderaBjörn,
SvaraRaderajag skulle ha hoppats på lite gammalmodig socialism istf dagens nationalsocialism. Att Löfven skulle inse att kampen måste föras för indierna och kinesernas löner och arbetsvillkor. Detta kan han presentera som en åtgärd för svensk exportindustri.
Men jag är ju lite gammelmodig i mitt tänkande.
Vi får väl anta att Löfven anser att villkoren för indiska och kinesiska arbetare får ses som särintressen?
SvaraRadera"Särintresse". Det roligaste nyord som jag sett på länge. Det är som folk tror det finns vattentäta skott i ekonomi och världen. Det finns inga särintressen i ett slutet system.
SvaraRaderaSparka Löfven i Röfven (hahaha)!
SvaraRaderaBjörn,
SvaraRaderatror inte det räcker för att han skall vakna. Det krävs att man förstår att exportöverskott är en sorts utsugning. Man kan tillexempel låna ut pengar till vissa nationer så de har råd att köpa vår skit, då dubblar man utsugningen av ett exportöverskott. Vet vi nått land för utom Sverige som gör så?
I Sverige har vi exempelvis SIDA som gör exakt det och kallar det bistånd. (Vilket gör att jag gnisslar tänder så fort talar om att höja biståndet. När det är viktigare att förändra biståndet.)
I början hette SIDA NIB (Nämnden för Internationellt Bistånd) och drevs fram av bland annat socialdemokrater som kämpade för internationell solidaritet. Ulla Lindström bland annat. Men sedan har organisationens uppgifter gradvis glidit över till svenskt industristöd, tror jag. Och det var nog det redan den tidens S-patriarker som Sträng ville.
SvaraRaderaLöfven gör väl det han har i uppdrag att göra (av sina verkliga uppdragsgivare, vilket knappast är partimedlemmar och väljare).
Tjejen jobbade hos ett svenskt dotterbolag utomlands en gång i tiden. Jag hjälpte henne ta reda på saker om SIDA-pengar, så att de kunde få fatt på sådana, bistånd för att svenska företag skall kunna konkurrera ut lokala företag känns ju fräscht.
SvaraRaderaNej, partimedlemmarna får aldrig se helheten, det är bara några få i högsta partiledningen som får se. Företrädelsevis de som körde över partimedlemmarna och utsåg en av sina egna.