U-sväng

För ett tag sedan upptäckte käcka borgerliga personligheter, som Wolodarski i Dagens Dumheter, att  euron inte fungerar så bra i alla lägen. Det där med grova funktionsfel hade det visserligen varnats för redan innan euron ens infördes, men det är väl bättre att folk vaknar sent än inte vaknar alls. Nu vaknar en ledarbloggare på Svenskan till angående Syrien.

Ledarsidan pekade för några veckor sedan på det syriska motståndets oroande och ökande drag av jihadism, och rapporterna om al-Qaidas ökade närvaro ger skäl att upprepa att omvärlden måste vara mycket restriktiv i att stödja rebellstyrkorna med vapen och annan stridsmateriel. Att Syriens regim är diktatorisk betyder inte per automatik att motståndet mot den är demokratiskt sinnat.

Iakttagare utanför 'ledarsidan' var inne på det här spåret betydligt tidigare. Andra behöver längre tid för att se ljuset. Att vara försiktig och tänka efter innan man talar är bra, men här handlar det ju om folk som inte varit försiktiga och tänkt efter utan att man gör en U-sväng från tidigare ståndpunkter när fakta blir för besvärande.

Den misstänksamme kan dessutom fråga sig om det dras i trådar i bakgrunden för att ändra opinionen. Det finns klara risker för ett jättekrig som sänker hela regionen, med svåra globala följdverkningar dessutom, och en situation som helt enkelt inte går att kontrollera. Inte bara Syrien, utan hela området från Gaza till Turkiet, över Syrien, Irak och Iran kan bli en sammanhängande krigszon. Och den fortsätter dessutom över Afghanistan till östra Pakistan. Det är något annat än ett lokalt uppror med några teater-rebeller som viftar med bössorna framför TV-kamerorna.

Visserligen har USA varit aktivt för att bryta sönder ett antal stater tidigare med kaos som följd, men nu kan kaos bli så våldsamt att det drabbar anstiftaren också. Det betyder att man på något sätt måste försöka bromsa in processen och bland annat använda media för att vända opinionen.

Somliga inom USA-administrationen anser säkert så, medan andra fortsätter jaga på sina gamla bekanta av al-Qaidamodell. Att dessa jihadister torde behandla sina hjälpare som nyttiga idioter verkar vara mindre intressant. Det har antytts att den pågående bombvågen i Irak skulle bero av att USA vill bli av med den iran- och syrienvänliga regeringen där. Jag vet inte hur rimligt det resonemanget är. Det låter vansinnigt om man tänker långsiktigt, men som den gamla svenske kanslern Axel Oxenstierna sade till sin son: du skulle bli förvånad om du visste med vilken ringa visdom världen styrs!

När det kommer fram mer reportage i 'gammelmedia' som visar på närvaron av al-Qaidafolk i Syrien kan det tas som intäkt för två saker:

Antingen att det här är farligt och gör att man måste vara mer försiktig med vad for sorts människor som får stöd ...

... eller att detta är skäl för en storskalig och snabb invasion av Syrien för att hindra att de heliga krigarna etablerar sig definitivt.

Det senare alternativet tror jag mindre på, i och med att Syrien har god försvarsförmåga och kan orsaka rejäla förluster på invasionsstyrkorna. Och opinionen i tänkbara invaderande stater är knappast intresserad av detta. Därmed torde minskning av biståndet till så kallade rebeller i Syrien vara det bästa alternativet. Man kan jämföra med Libyen: där var rebellerna kass och var på väg att besegras, men detta kunde kompenseras med militära insatser från NATO och Gulfstaterna (och Sverige) eftersom Libyen var militärt svagt och inte hade mycket att sätta emot. I Syrien är rebellerna kass men landet kan försvara sig mot angrepp utifrån.

Hur skall man förklara den här bilden då? Att den visar med vilken rasande (snigel)fart somliga personer rör sig i riktning mot en realistisk uppfattning av verkligheten?