Historiens slut?

Ibland stöter man på det konstiga påståendet att Marx och Engels (eller marxismen) skulle ha någon slags apokalyptisk inställning: i och med den segerrika revolutionen mot kapitalismen skulle historien ta slut. Revolutionen är slutmålet, efter det finns ingenting. Det är precis tvärtom. Nedanstående citat kommer från en längre text som jag publicerat tidigare, och den är i sin tur ett citat härifrån. Sålunda skrev Marx 1859:

De borgerliga produktionsförhållandena är den samhälleliga produktionsprocessens sista antagonistiska form, antagonistisk inte i betydelsen av individuell antagonism utan en antagonism, som uppkommer ur individernas samhälleliga levnadsbetingelser, men de produktivkrafter, som utvecklas i det borgerliga samhällets sköte, skapar samtidigt de materiella betingelserna för lösandet av denna antagonism. Med denna samhällsformation slutar därför det mänskliga samhällets förhistoria.

Vad är det som tar slut? Historien? - Nej, det är förhistorien som tar slut, historien kan börja och den bygger på vetenskap och teknik som växer fram inom det kapitalistiska samhället. Men för den parasitära klass som går under kan det ju se ut som om historien tagit slut - vilket är riktigt just för den eftersom den inte behövs längre. Men för mänskligheten i stort börjar ett nytt stort äventyr.

(Man får väl göra tillägget: framtiden är ljus under förutsättning att inte en desperat kämpande kapitalistklass slår undan benen för oss alla. Framtiden är inte garanterad.)