Nu är det ju så, vilket jag nog skrivit om tidigare, att prisindex och inflationstal inte bör tas som någon exakt sanning. Inflation är vad man (vem nu det är) bestämmer skall räknas som inflation. Viktiga prisförändringar kan bli osynliga om de inte räknas in i inflationsberäknarnas "varukorg". Själva ordet "varukorg" bör väl medföra vissa frågetecken eftersom väl inte många har en korg när de handlar numera, och mycket av det vi handlar går inte ned i någon korg som man bär på armen. Räknas räntor in i index har de ju ingen fysisk existens alls men kan slå ganska hårt på den totala inflationen.
Men det var bara lite inledande rundsnack. Diagrammet visar åtminstone ungefär åt vilket håll utvecklingen går. Om vi tittar på diagrammet så visar det en inflation på ungefär noll år 2005. Jag är ganska säker på att om man börjat med den här kurvan säg 1995 så hade fler perioder av nollinflation och rena prisfall (deflation) varit synliga. Under 1990-talet, efter att fastighetsbubblan sprack, var priserna tämligen stabila, och ibland sjönk KPI till och med. Den sprickande IT-bubblan bidrog till detta.
Prisförändringar kan ha många orsaker och det behöver inte alltid finnas kriser i bakgrunden, men i diagrammet ovan så verkar den fruktade så kallade dubbeldippen vara klart urskiljbar: efter en tids klang och jubel kom finanskrisen 2008 som slog hårt mot den reala ekonomin och priserna steg inte så fort längre. Sedan kom några års återhämtning, men nu glider det utför igen till nästa fas av krisen. Folk blir nervösa och handlar mindre, kanske försöker minska sina skulder i stället, konsumtionsefterfrågan backar och priserna stoppar upp. Krisen inom elektronikvarubranschen kan ju ses som en illustration på det, med utslagning av stora kedjor och priskrigande.
Nedan är ett diagram som visar läget inom euro-zonen (hittade det här). Det startar också 2005, vilket gör jämförelsen med Sverige lättare. Notera dock att det svenska diagrammet går fram ett par kvartal längre. Inflationsmålet är 1,9 procent (röda linjen), och man kan notera att frånsett 2007 så har uppfyllelse av målet inte varit något problem. I allmänhet har prisstegringarna legat därunder.
Men priserna i euro-zonen har i alla fall stigit, det har inte varit deflation. Men det kan gå åt det hållet. Här meddelas att detaljhandeln i euro-området sjunkit med 1,8 procent under september/oktober, och att industriproduktionen gått ned med 4 procent. Ökande arbetslöshet, samt osäkerhet för de som har ett arbete, kan sänka efterfrågan och dra ner priserna.
Kort sagt ser det inte ut som om euron varit den väg till lycka och framgång som det hävdades på sina håll för ett tag sedan. Samma gäller väl för hela EU. Där förväntas fördjupad recession. Man kan nog förmoda att den åtstramningspolitik som bedrivs, både inom euro-zonen och länder utanför den som är med i EU, kommer att pressa ekonomierna ytterligare nedåt, möjligen med övergång till ren deflation. Det är nog det sista man borde önska i en period av massarbetslöshet - stöveltrampet hörs redan på gatorna i flera länder.
Det som gynnat Sverige är att vi inte varit lika ohjälpligt totalt insyltade som de stater som övergått till euron. Vi har delar kvar av den egna ekonomin. Men det kan också vara så att vi ligger ganska sent i de globala konjunktursvängningarna. Dagens kris i kontinentala Europa kan bli morgondagens i Sverige.
En allmän slutsats man kan dra är att inflation inte är det mest överhängande hotet just nu. Hotet är arbetslöshet och ödeläggande av samhälleliga resurser. Det borde gå att ordna med en modern penningpolitik.
Om du med "modern penningpolitik" menar MMT, så är den inte modernare än att enligt Wikipedias artikel om Chartalism (föregångaren från 1895), http://en.wikipedia.org/wiki/Chartalism, så anses redan kejsar Augustus ha praktiserat denna. Vilket som bekant inte förhindrade Romerska rikets nedgång och fall...
SvaraRaderaJaja, men jämfört med Aristoteles ursprungliga penningteori så måste ju chartalismen ses som ganska modern!
SvaraRaderaVad Augustus pysslade med vet jag ärligt talat inte, men om principerna tillämpades i den östliga delen av riket så var det ju i den del som överlevde Västrom med nästan 1000 år!
Jag tror inte Aristoteles hade någon penningteori. Marx citerar honom i Kapitalet, men om jag inte minns fel, så var poängen att Aristoteles av historiska skäl var oförmögen att hitta svaret på den gåta han upptäckt.
SvaraRaderaFrågan var hur varor med helt skilda konkreta egenskaper kunde bytas med varandra via pengarnas förmedling, och vad som bestämde proportionerna i bytet.
Den gåtan kunde först få sin lösning på 1700-talet, när varuproduktionen i och med kapitalismen började dominera hela ekonomin. Men svaret som gavs av de klassiska, borgerliga ekonomerna, har iofs glömts bort av dagens "ekonomer", inklusive MMT:arna.
"Vi litar på pengars värde, för att vi bestämt oss för att göra det", är väl ungefär det bästa de kommer med. Det är ungefär lika trovärdigt som Keynes' teori att investeringarna beror på kapitalisternas "djurandar" (animal spirits).
Jag tror det var i Etiken som Aristoteles lade grunden till just penningteorin (varför man använder pengar). Däremot hade han ingen arbetsvärdelära och kunde inte räkna ut varför man byter fem sängar mot ett hus. Det var det som Marx tog upp.
SvaraRaderaI dagsläget skulle man kunna blåsa på kommunernas budgetar genom att skapa ett statligt konto att debiteras för extra-anställda snöskottare.
Bra artikel Björn!
SvaraRaderaNu om någonsin är det väl hög tid inse - om man inte redan gjort det - att det stora problemet i samband med finanskriser och efterföljande ekonomiska kriser inte är inflation utan deflation och att det gör det än värre att få ordning på sysselsättningen.
Tack för uppskattningen. Det ledsamma är väl ändå den ringa vishet med vilken världen styrs (för att citera Axel Oxenstierna) att man får nog befara att "besparingarnas" dödsspiral kommer att fortsätta ett tag till.
SvaraRadera