Nyårsmeditationer i ett stort (simulerat?) universum

Det här är någonstans långt borta i universum, ett par galaxer på 2,4 miljarder ljusårs avstånd från Jorden. Det uppges på Hubbleteleskopets hemsida att de är på väg att förenas. Det går åtminstone att se i den riktning galaxerna befinner sig om man befinner sig i Norden: de ligger i Karlavagnen. Men för att se dem själva krävs det ett rejält rymdteleskop!

Inte har jag lust med någon översikt över "årets händelser", tycker sådana är rätt tråkiga och mest upprepning av saker man redan vet. Sedd i kosmiska sammanhang är de största händelser på Jorden fullständigt ointressanta antar jag. Finns det någon därute som bryr sig om vad vi håller på med?

Någon ...? - Jag såg för någon vecka sedan funderingar över Universum som en datasimulering. Att vi skulle vara delar av en enorm datakörning. Det lär ju vara svårt att bevisa vare sig för eller emot (och faller därmed inom ramen för närmast religiösa överväganden) men någon tyckte att man kan leta efter felprogrammeringar. Är Universum datorsimulerat kan det finnas fel i programmen. En trött medborgare kan anmärka att vår art av människa (Homo sapiens, den visa människan) inte verkar så bra hopkommen. Men man kan ju tänka sig att arter av vår typ simuleras in i systemet för att få det att lokalt bryta samman då och då, och att felen är helt medvetna. Kan man veta att en handling alltid är fel om man inte vet vad den handlande tänker?

Och i detta sammanhang dyker andra klassiska frågor upp: vem har skapat/hur har uppkomsten skett av datasimuleraren själv? (Alltså: vem har skapat Gud?) Finns det i själva verket en oändlig serie av Universa där man inte vet vad nummer ett kan vara, medan två är en simulering skapad av ettan, och när tvåan blivit tillräckligt avancerad kommer de simulerade varelserna där att skapa trean, som skapar fyran, som skapar femman ... Ja, där har man ju något att fundera över ... och sedan kan man antingen bli tokig eller kosmolog.

Multiversum, en struktur som bara växer och växer, som en fraktal med oändligt många och ständigt och ständigt fler lokala universa? Kan det vara ett alternativ?.

Men storskaliga (för jordiska förhållanden) simuleringar och tester görs redan i våra datasystem. Man kan gräva fram mycket information på olika typer av sociala sajter, i spel på nätet med mängder av deltagare. Ett spel med några tusen deltagare kan ju ses som ett stort sociologiskt experiment. För flera år sedan förvånade jag mig här på bloggen över att vänstern inte intresserade sig för de möjligheterna (och att det mesta av de trötta trasor som skall vara vänster i Sverige idag verkar ha givit upp helt vad vetenskapliga fakta beträffar). Men jag orkar inte förvåna mig längre. Nu sätter jag på en kopp kaffe och vill bara säga

Gott Nytt År

till min lilla trogna läsarskara!