Att bra tekniker/ingenjörer inte automatiskt är bra chefer är en sak som diskuterades för årtionden sedan. Bland annat hände det på det stora bolaget där jag arbetade. En bra tekniker som befordrades till chef kunde ju faktiskt bli förstörd som tekniker och dessutom ödeläggande just som chef. Det krävs ju vissa egenskaper till teknik och till chefande, och det finns inget som säger att den som är bra på det ena automatiskt är bra på det andra. Men i den urtid när jag började arbeta hängde löner och befattning ihop på det viset att om man ville ge en tekniker en bra lönehöjning så måste det ske genom befordran inom organisationen. Senare var det något snille som kom på att man kunde inrätta expertbefattningar som gav högre lön men inte innehöll något chefande. Innan dess hade man nog dock hunnit förstöra en hel del goda förmågor, både bland olämpliga chefer och deras underställda.
Hur som helst, DN refererar idag till en undersökning gjort i Linköping (referat finns här) som handlar ungefär om vad jag beskrivit ovan. Ingenjörsstudenter med dåligt utvecklad empati (de har svårt att begripa folk omkring sig) riskerar att bli dåliga chefer, samtidigt som det är just civilingenjörer som åker upp på ledande befattningar. Jag undrar om de senaste årtiondenas alltmer florerande individualism har gjort detta problem värre? Om såväl chefer som underställda är frihetsälskande individualistermed stora program för självförverkligande samt med klara svårigheter att anpassa sig till en grupp kan det ju bli knepigt.
En glädjande sak är i alla fall att vårdstuderande har bättre utvecklad empati än dessa ingenjörs-klumpedunsar. Bra att veta ifall man skulle behöva vård någon gång!
 |
| Bilden har väl inte så mycket med den här bloggposten i övrigt att göra. Den tycks visa att om man är under ytan så kan man behöva en hjälpande puff för att komma upp till ytan (tror jag). |
När vi är inne på tekniska områden, varför inte en norsk läsövning? Eli Esbati skriver i norska Dagsavisen om att det inte blir några mer rymdprojekt av typ "människa vandrar på månen". Det har kapitalismen själv sett till. I stället för stora offentliga projekt i stil med rymdprogrammen öses medlem ut i spekulationskapitalets härjningar. Esbati baserar sig på antropologen David Graeber (som jag bara läst kortare inlägg av, men som verkar intressant). Den tekniska utvecklingen stannar av, profitkvoten har en fallande tendens - Esbati nämner inte Marx, men nog är detta väldigt mycket i linje med Marx' teorier om vad som händer i kapitalismens slutskede. Systemet klibbar gradvis ihop, fungerar allt sämre, staten blir en allt mindre och klenare aktör (utom vad det gäller krigföring i Tredje världen). Kapitalisterna vill göra om hela samhället efter sin egen avbild - och det fungerar inget vidare.
Nå, den tekniska utvecklingen har ju inte direkt stannat av, men man kan åtminstone ställa frågan om den kunde gå snabbare och inriktas på nyttigare saker.
Visst kan det vara så att man mister en bra ingenjör och får en dålig chef istället. Men om jag skall se tillbaka på min tid som ingenjör så minns jag när de befodrade ekonomer till chefer och detta fick som konsekvens att de administrerade sönder företaget. Plötsligt skulle varje kvart redovisas. Om man hjälpte en kollega skulle man be om ett projektnummer och bokföra tiden på kollegans projekt. När man tog en kopia skulle kopian debiteras på ens projekt. Mängder av småsaker som borde vara en del av vardagen skulle man lägga tid på att bokföra. Sedan skulle det omorganiseras. Vi flyttade runt och bytte chefer med varandra, men arbetade trots allt som på den gamla goda tiden. Det enda som förändrades var alla möten om nästa omorganisation, hur vi skulle flytta runt i huset och hur vi skulle debitera i nya system. Vi gjorde samma saker hela tiden, men det gick åt en massa tid på olika sorters administration och omorganisationer. Det är bättre med ingenjörer som chefer för de förstår sig på verksamheten och försöker inte implementera Porters strategier för multinationella förtagsgrupper på sektioner i medelstora företag.
SvaraRaderaDu har rätt, ekonomernas insatser för att ödelägga blomstrande verksamheter skall sannerligen inte gömmas undan! (Fast just den här bloggposten handlade ju mest om ingenjörer.)
SvaraRaderaAnonym: Det låter som urtypen för New Public Management.
SvaraRaderaBeträffande Graeber: Hans bok Debt, the first 5000 years, är mycket läsvärd. Inte minst för att den lyfter fram gåvoekonomin som ett alternativ till både stat och marknad.
Svenskt Näringslivs krav på mindre humaniora lär knappast heller hjälpa till bättre chefskap.
SvaraRaderaMan får väl hoppas att åtminstone en del yngre tekniker under utbildning begriper att de kommer att ha nytta av vidgade vyer framöver, och därmed inkluderar en del samhällsvetenskap och humaniora i sina kurser. Tror att sådant förekommer på en del skolor, och att man till och med släpper in poeter för att prata med eleverna!
SvaraRadera