När nu den elektriska hastigheten styr det industriella och sociala livet, blir explosioner i form av kraschartade kriser någonting fullt normalt. Å andra sidan blir "krig" av gammaldags modell lika outförbara som att hoppa hage med grävmaskiner. ...
Borta är den militära organisationens tungrodda former. Små expertteam har efterträtt gårdagens medborgarhärdar i ännu snabbare takt än vad som var fallet vid omorganiseringen av industrin. [Marshall McLuhan Media, Pocky 2001 (originalet kom 1964), sid. 408.]
Jag kan inte siffrorna, men antalsmässigt tror jag inte dagens svenska krigsmakt skiljer sig så mycket från vad som fanns i den indelta svenska armén på 1800-talet. Då hade ändå napoleonkrigen visat vilken maktfaktor den massinkallade medborgararmén kan utgöra. Nu är det små yrkesförband som gäller igen, det är inte läge att hoppa hage med grävmaskiner.
Om man ger de här gubbarna varsin automatbössa blir de mer i takt med tiden. |
Jag tror det här kan kopplas samman med stadsbygge. Planeringen av hur exempelvis Mälarregionen skall se ut är en viktig del av försvaret mot alla sorters katastrofer, vare sig de orsakas av naturen eller människor. Att pressa in ett stort antal människor i ett område som dessutom hyser flera institutioner av betydelse för hela landet är inte bra. För fienden kommer inte att hoppa hage med grävskopor, det blir inga massinvasioner. Ur just den synvinkeln spelar det mindre roll att den gamla värnpliktsarmén är borta (men det finns andra som gör att den bör saknas). Fienden kommer att göra små ingrepp med små styrkor på lämpliga ställen. Det behövs nog inte mycket sådant för att Stockholm skall vara utslaget, utan el, vatten, livsmedel etc. Sådant är svårt att skydda sig emot.
Ja, människor flyttar till Stockholm. Vad som behövs är nybygge av en jäkla massa hyreslägenheter, men de bör ligga i nya centra, eller att man förtätar en del förorter. (Ja, hyreslägenheter. Den privata skuldsättningen är också ett nationellt hot och måste ned, och då är det dumt att fylla på med nya bolåneslavar.) Regionen måste bestå av mindre enheter som är relativt självständiga vad det gäller grundläggande samhällsfunktioner och kan tåla åtminstone några dagars kris. Jag antar att det är ett jobb för kulturgeografer, arkitekter och andra samhällsplanerare att tala om ungefär var den optimala storleken ligger för sådana enheter. Även om det kommer en jätteöversvämning som lägger delar av Stockholms innerstad under vatten skall inte det medföra att hela regionen bryter samman. Samma sak om några filurer spränger kraftledningar eller angriper livsmedelsförråd.
År 2000 i december var staden faktiskt bara någon decimeter från den där jätteöversvämningen. Riddarfjärden var på väg upp på kajen utanför tunnelbanan vid Gamla stan. Hade det kommit hård blåst västerifrån hade vattnet åkt ner i tunnelbanan och kanske även andra hålrum i berget. Kulvertar med elledningar, elcentraler, optisk fiber och annat var hotade. Ibland undrar jag vad som skulle hända vid en relativt måttlig översvämning här vid Mälarens utlopp, ifall högvattnet åtföljdes av en köldknäpp så allt frös till is.
Den största militära risken för Sverige är om några dårfinkar (som inte lärt sig läxan från "Lilla ofreden" 1741 när ett militärt nedgånget Sverige skulle föra krig mot Ryssland) försöker provocera vår store granne på andra sidan Östersjön. Skulle Moskva då svara något surt utbröte väl ett hysteriskt skri om att vi genast måste med i NATO, varpå naturligtvis riskerna för Sverige att dras med i något otrevligt omedelbart ökar ännu mer. Bästa försvaret är strikt neutralitet, se till att de militära förband vi har hålls hemma och bara deltar i fredsbevarande FN-uppdrag i utlandet, att någon form av värnplikt återinförs (militär men kanske först och främst civil), samt att landet byggs för att kunna klara kriser bättre.
Jag undrar: för rätt många år sedan påstods det att det inte finns kvar några kvarnar för att mala mjöl norr om Dalälven. Stämmer det? I så fall är det ju typiskt en sak att fixa till ur försvarssynpunkt, vare sig det strider mot någon kapitalistisk lönsamhetsprincip eller ej! - Jag tittade på en satellitkarta över nedre Dalälven. Det verkar finnas kanske ett tjog broar, men en del ser rätt små ut. Hur många broar måste slås ut innan vägkommunikationen mellan Norrland och Mälarregionen i praktiken är utslagen?
Militärt hot kan man göra en del mot genom att föra en konsekvent fredspolitik. Med naturkatastrofer är det värre, men man kan åtminstone försöka förbereda sig - vare sig det gäller att ha lite konserver hemma i skafferiet eller att järnvägen har tillräckligt med snöplogningskapacitet så att tågen kan komma fram, eller att en svår epidemi utbryter, eller att Mälaren hoppar över sina bräddar ... Jag skulle tro att mycket av detta i själva verket fanns med i det gamla kallakrigs-civilförsvaret, men nu har fått förfalla i den heliga marknadens (eller vad som nu är heligt numera) namn.
Livsmedelsverkets rapport från 2011 (se sidan 33 för specifikt om möllorna, Skåne, Göteborg, Uppsala- och östgötaslätten verkar vara de enda platserna där man kan mala säd). Finns även lite exempel i rapporten från när Gävle råkade ut för en snökanon 1998 och när Kista drabbades av långvarigt strömavbrott 2001. Vet ej varför man inte tagit med äldre händelser, vintern 1978-1979 var hela området mellan Hamburg och Hallandsåsen insnöat men på den tiden hade militären i de två tyska staterna, Danmark och Sverige bandvagnar och helikoptrar som kunde sköta ruljangsen. Det borde kunna gå att skapa en simulator där man kör 1978-9 års vinter i repris mot hur beredskapen ser ut idag ifall samma oväder drabbade samma områden.
SvaraRaderahttp://www.slv.se/upload/dokument/rapporter/Kris%20och%20beredskap/livsmedelsforsorjning_i_ett_krisperspektiv_Livsmedelsverket_2011.pdf
Lite om snökatastrofen 1978/9:
http://de.wikipedia.org/wiki/Schneekatastrophe_in_Norddeutschland_1978
http://www.skanskan.se/article/20110109/HASSLEHOLM/701099929/-/lika-mycket-kaos-forr-i-tiden
Tyvärr ger John Bellamy Foster & Brett Clark inte någon optimistisk bedömning i sin mycket läsvärda artikel "Planeraty emergency" i Monthly Review december 2012. "Low Carbon Index" föll visserligen med 0,8 % 2009, 0,7 % år 2010 medan det steg med 0,6 % 2011. Enligt en annan uppgift ökade koldioxidutsläppet med 5,9 % år 2010 trots en stagnerande världsekonomi.
SvaraRaderaKarl, jaha, då mindes jag rätt igen. Det känns trevligt. Intressant länk till Livsmedelsverket. Jag har bara tittat lite på den, men isstormen i Kanada verkar vara lärorik. En bloggare som Cornucopia? verkar vara väldigt pessimistisk med den krisberedskap som vi har idag. Att den knappt finns kvar.
SvaraRaderaAnders, tror din kommentar har hamnat på fel inlägg. Försöker flytta dess innehåll till rätt ställe!
"Att pressa in ett stort antal människor i ett område som dessutom hyser flera institutioner av betydelse för hela landet är inte bra"
SvaraRaderaEn enda rejäl bomb som utplånar hela staden Stockholm så är hela landet kört. Ungefär.
Kanske skulle vara bra att sprida vissa samhällsviktiga funktioner över hela landet?
Nämen det går ju inte, ty Fredrik och hans kompisar bor ju i Täby.
Egentligen behövs ingen stor bråkig bomb. Det räcker med att klippa av diverse ledningar och kablar på några ställen så har man nog fått till ett kaos som gör Stockholm omöjligt att hantera och framtvingar snabb kapitulation.
SvaraRaderaFörhoppningen att hitta en optimal storlek för en stad kan vi nog släppa. Om vi bortser från den självklara frågan "optimal för vem" finns ändå så många variabler med, som alla är just variabla, att det enda vettiga svaret är "det beror på".
SvaraRaderaSkälet till att det finns städer är att vi blir mer produktiva om vi arbetsdelar. Men om vi arbetsdelar måste vi också samarbeta. Och det är lättare att samarbeta med människor som finns nära. Ju större städer desto mer samarbeten.
Sen motvägs detta av att det finns massor av ekonomiska sammanhang där det inte behövs så mycket samarbete. Där finns alltså inga stordriftsfördelar, bortom gränsen för hur mycket samarbete som behövs. Medan andra ekonomiska verksamheter bara blir bättre ju fler som deltar.
Däremot kan man nog säga att ju tätare städer desto bättre, då slipper man en massa transporter och kan röra sig till fots. Att vi har kunnat sprida ut städerna beror enbart på nittonhundratalets oljerea. Och det har ändå inte lönat sig pga all infrastruktur som behövs; Göteborgs stad räknade ut 1979 att det kostar dubbelt så mycket att bygga ett hus i periferin som i centrum, eftersom det behöver så mycket mer infrastruktur.
För drygt 40 år sedan hörde jag siffran 80.000 (Helsingborg på den tiden) för en optimal stad. Och skall man packa ihop människor skall det inte vara på områden som kan tänkas drabbas av naturkatastrofer som översvämningar, man får inte förstöra god åkermark och fin natur, kommunikationerna måste vara goda - och då landar vi väl i Bergslagen någonstans vid Limes Norrlandicus!
SvaraRaderaJodå, det finns hur många spekulationer som helst, som landar var som helst. Jag skulle förmoda att uppgiften om Helsingborg som optimalt ytterst härrör från Helsingborgs näringslivsmyndighet.
SvaraRaderaSeriös forskning är det i alla fall inte.
Min sagesman var en yngling (även jag var yngling då) som kom från Helsingborg. Tror han spelade i blåsorkestern Röda Stjärnan. Kan det vara så att han studerade kulturgeografi, ekonomisk geografi eller liknande? - Det minns jag inte!
SvaraRaderaJag råkar ha rotat i just såna frågor och därför har jag ingen vidare respekt för folk som slår fast evigt oföränderliga optima för stadsstorlekar. Rekommenderar en bok som heter Economy of cities och en som heter Cities and the wealth of nations, båda av Jane Jacobs, http://en.wikipedia.org/wiki/Jane_Jacobs
SvaraRaderaSen kan man förstås anta att många storstäder ändå är större än rimligt, beroende på att respektive lands mäktigaste personer finns just i storstäder och ser till att resurser (och därmed folk) kanaliseras dit. Men man ska alltså veta att det också finns stordriftsfördelar som är någotsånär objektiva. Det är ingen slump att epokgörande nyheter oftast kommer till i storstäder. Men det där reder Jacobs ut med sedvanlig finess, bättre än jag kan.
Vad som är optimalt torde bero av en mängd omständigheter som varierar med tid och plats.
SvaraRaderaExakt vad jag försöker säga!
SvaraRadera