Predestination - ingen bra idé?

Predestination är ju inte ett ord man svänger sig med dagligen. Möjligen om man är någon sorts ultrareligiös figur då, kanske främst kalvinistisk kristen. Meningen med predestinationen är att ens öde så att säga är spikat i förväg av den gudomliga makten. Vem som är syndare respektive rättfärdig är alltså klart redan på förhand och det går inte att göra något åt det. Då undrar jag: vad skall man ha religionerna och deras bud till om allt är bestämt i förväg? Om man nu är predestinerad till att vara syndare så verkar det meningslöst att slösa bort dagarna på böner och goda handlingar. Och tvärtom: är man predestinerad till fromhet så kan man busa på utan att behöva befara efterräkningar på Domens Dag! - Det förefaller som om predestination skulle göra religionen meningslös. Det spelar ju ingen roll vad man gör, ens öde är redan bestämt.

Eller alternativ tanke: om nu denna predestination har beslutats av en en påstått allsmäktig gudom så borde denne redan från börjat ha kunnat bestämma att alla skall vara goda och fromma, och ingen får vara elak syndare.

Nä, det verkar inte vara någon god idé med predestination. Egentligen vet vi ju bara en säker sak i livet: vi kommer att lämna det definitivt inom överskådlig tid.

Varför detta mitt grunnande på en religiös term som säkert inte bekymrar så många, åtminstone inte i det sekulariserade Sverige? - Jo, via Mohamed Omars blogg kom jag till en annan blogg, Kristen Opinion, där prästen Annika Borg funderade över vem som kan få 'syndernas förlåtelse' efter att ha gjort tokiga saker. Inledningen gjorde mig förvånad:

Det verkar som om en riktigt hård variant av predestinationsläran är på modet inom Svenska kyrkan. Den alltmer calvinistiskt präglade teologin börjar bli påtagligare och synligare. De fördömda ska pekas ut av andra människor redan här i jordelivet.

Förvånad? - Ja, Svenska kyrkan har ju snarare ganska länge varit kritiserad för att vara ganska snäll och profillös. Men kan det ha hänt något när kyrkan skiljdes från staten? Kan andra tendenser ha fått friare spelrum när man är sig själva närmast och inte behöver fundera på vad ecklesiastikministern kan tänkas ha för synpunkter på vad man håller på med?

Den svenska statskyrkan var, i likhet med det socialdemokratiska partiet, en enorm blandning av alla möjliga tendenser. De hölls samman av tämligen nöjda och statligt betalda präster. Men när staten drar sig undan kan tendenserna starkare än tidigare dra åt olika håll och väsnas och skälla på varandra. Uppenbarligen är Kristen Opinion rejält osams med en annan kristen blogg, nämligen Dagens Seglora. Man kan, som författaren till en gammal välkänd väckelsesång, ställa frågan: "Varför skola mänskor strida?"