Werner Sombart

Min observante läsare Jan tipsar om en artikel på norska (varning! norska är jättesvårt att förstå!) som handlar om en tysk sociolog och ekonom från förra och förrförra århundradet, nämligen Werner Sombart. Han levde 1863 till 1941.

Så här såg Sombart ut. Tycker han påminner en del om den klassiske DDR-ledaren Walter Ulbricht.

Något vettigt var det väl med Sombart eftersom Friedrich Engels hävdade att denne var den ende tyske professor som förstått Marx. (Jag letade lite i Engels' skrifter på nätet, men hittade inte just det yttrandet.) Sombarts bestående insats tycks vara att han ingick i en tysk tradition av att bekämpa kapitalismens värre avarter som medlem av Verein für Sozialpolitik, och därmed var han med och lade grunderna för den moderna välfärdsstaten (han var även ledamot av tyska riksdagen). Dessutom skrev han på sin tid inflytelserika böcker om kapitalismens utveckling. Kombinationen av sociologi och ekonomi var säkert nyttig för att få en bred förståelse för hur samhället utvecklas. Dagens ekonomer borde skolas i sociologi i stället för märkliga matematiska modeller. Då kanske de skulle inse vad som verkligen händer "där ute".

Erik Reinert som skrivit artikeln frågar varför man skall studera Sombart idag och pekar på några förhållanden:

En grunn er at han etter mitt syn har levert den beste definisjonen av kapitalismen som bestående av 1. Entreprenøren som har initiativ, 2. Den moderne stat, og 3. Teknologi- eller innovasjonssystemet. Når alle disse tre faktorene er så godt som forsvunnet fra økonomisk teori – de er vanskelige å modellere – har vi et problem.

Själv undrar jag om dessa punkter är de tre bästa. Bör inte arbetskraftens förvandling till handelsvara vara en av de viktigaste, kanske den viktigaste, av punkterna för att definiera vad kapitalism innebär?

En annan slutsats av Reinert tycker jag låter bättre:

Når nå Kina synes å ha forstått hva som gjorde Vesten rik, mens Vesten selv drukner i finanskapitalens herjinger og i det tyske økonomer kalte mammonisme – det vil si jakt på penger i seg selv, i motsetning til produksjon – kan det være nyttig å grave frem Sombarts forståelse av hva det egentlig var som lenge gjorde Vesten så unik, hva som lenge gjorde kapitalismen i stand til å produsere slik velstand.

Redan Aristoteles fördömde jakt på pengar för pengars skull, och det tycks vara ett evigt tema genom den ekonomiska historien. Men slingrar sig inte också numera Kina i plågor orsakade av överdriven mammonism!