I januari 2012 och januari 2013 var konsumentprisindex detsamma,
och i ett tidigare inlägg ställde jag frågan om det möjligen var deflation på gång. Nu har KPI sjunkit med - 0,2 procent när februarisiffrorna kommer fram. Försiktig som jag ofta är säger jag att detta åtminstone är en starkare indikation på att vi har en deflativ utveckling. Men den intresserade bör titta på
meddelandet från Statistiska centralbyrån där beräkningarna förklaras närmre. Där visas också på några alternativa inflationsmått. Som jag väl tidigare har påpekat: inflationstalen beror av vad man bestämmer skall ingå i inflationsberäkningarna. Och så får vi rulla tummarna eller göra något annat skojigt i väntan på att mars-siffrorna kommer och visar om tendensen håller i sig.
 |
| Modiga snödroppar trotsar den kvardröjande kylan. Blomman pekar, som KPI-kurvan, nedåt! |
Vad hände Augusti 2011? Sedan dess har kurvan aldrig pekat uppåt, inte en gång. Hur länge har vi varit inne i debt deflation cykeln?
SvaraRaderaLägre löner, minskad efterfrågan, lägre löner, minskad prisstegring, lägre löner, minskad efterfråga, osv.
Det är även så att vi har en öppen inre marknad, vi känner även av det som södra europa utsätts för.
Funderade på att lägga in ett diagram som visar långsiktiga tendenser - det får väl komma nästa gång. Från 90-talet har prisökningarna i allmänhet varit låga, och faktiskt vid några tillfällen på deflationsnivå i närheten av millenieskiftet. Som det ser ut nu är alternativen låga ökningar av KPI eller sänkningar, däremot inte hög inflation. Frågan är om den tendensen håller i sig, och vad den beror av. Ökande produktivitet, lågt konsumtionstryck, mer elektroniska pengar??? Vad händer om peak oil slår till, eller som du skriver, när det svajar på exportmarknaderna?
SvaraRaderaPS. Kan ju tillägga att om kreditdriven konsumtion minskar så borde det dra priserna nedåt pga minskad efterfrågan. DS
SvaraRaderaMen om gud förbjude, efterfrågan på olja sjunker, priset på olja är väl det enda som står emot och håller priserna uppe. Gud förbjude att oljan faller och späder på prisfallet. Oljan har sjunkit i pris till följd av lägre efterfrågan sas det i höstas.
SvaraRaderaKan vara lurigt med oljan: spekulation som håller priset uppe, politiska påtryckningar som håller det nere, efterfrågan uppåt eller nedåt, äkta brist och fejkad brist. Oljepriset får väl ses som väldigt "politiskt".
SvaraRaderaHur ska man då definiera deflation? Och vad är fel med sjunkande priser? Höjd produktivitet borde ju leda till det vilket också skedde förr i tiden.
SvaraRaderaKeynes förespråkade inflation eftersom den automatiskt sänker reallönerna. Då handlar det om att själva penningvärdet sjunker vilket är lätt att ordna med fiatpengar. Keynes hatade guldpengar logiskt nog!
Har vi sett någon "deflation" = permanent sjunkande priser - någonstans? Superinflation däremot har förekommit massor med gånger.
Deflationen gäller visst bara konsumtionsvaror, inte mat. Som vanligt är det de rikare som tjänar på saken, de som tjänar oavsett hur det går för svensk ekonomi. De som knappt har råd med mat och hyra däremot, för dem råder ingen deflation, tvärtom, för dem blir livets nödtorft bara dyrare.
SvaraRaderaHannu,
SvaraRaderaär inte felet att den uppstår till följd av att priset på arbete sjunker? Genom arbetslöshet och lönepress.
Är inte felet att deflation visar på penningkoncentration, inflation blir det när man distribuerar pengar medan deflation tyder på att det koncentreras.
Inflation må vara en lönesänkning, men det blir ju av sin karaktär en större förmögenhetssänkare.
Hannu, har just lagt upp ett diagram med historiska data för Sverige. Där syns super-deflationen i början av 20-talet. Då var det också en kortvarig enorm arbetslöshetskris. Eftersom den gick över fort kom den i skuggan av den betydligt längre trettiotalskrisen. Men den var allvarlig. Deflation verkar bra, saker blir ju billigare, men kan leda till att förväntningar på ännu lägre priser håller tillbaka konsumtion. Detta leder till att företagen inte säljer, de avskedar folk eller sänker lönerna, varpå efterfrågan sjunker ännu mer ... det kan bli en sorts dödsspiral av fallande priser och fallande företag.
SvaraRaderaKerstin, det stämmer. Det är tveksamt hur prisförändringar beräknas. Man skulle kanske ha separata index som är koncentrerade just på nödvändighetsvaror som mat och husrum och kläder. Eller det kanske finns, jag vet inte. Konsumtionsmönstret bör ju skilja sig rätt kraftigt mellan välbärgade personer och sådana som inte har det så fett.
Björn, att priserna stiger över varornas värden i en "högkonjunktur" och minskar under deras värden i en "lågkonjunktur" är ju något som Marx beskrev i Kapitalet. Inflation och deflation är något helt annat, tror jag. De har att göra med ändringar i penningsystemet.
SvaraRaderaEnligt Marx uppstår förutsättningarna för uppgången under kris- och depressionsfasen. "Det finns inga permanenta kriser".
Därför är idén om en deflation i betydelsen självförstärkande prisfall tveksam. Det kanske handlar om ytterligare ett sätt för kapitalet att skrämma folk så att de accepterar inflation - den keynesianska formen av borgerlig politik?
Ett argument för att deflation skulle kunna vara ett verkligt fenomen är att motsatsen till den, den självförstärkande inflationen i form av superinflation bevisligen har funnits många gånger. Men den tycks bero på att staten tappat kontrollen över ett penningskapande vilken blivit för stort. (T.ex. för att motståndet mot att betala skatt blivit för stort.)
Deflation skulle teoretiskt kunna tänkas uppstå om staten av någon anledning får för sig att börja dra in pengarna t.ex. i form av accelerande beskattning!
Idag är nog problemet i allmänhet det motsatta, att staten går med underskott och inte överskott. Med ett undantag kanske: Sverige! Staten föresätter sig i långtidsplanerna att förvandla statens bruttoskuld till bruttofordran. (Se Daniel Ankarloos "Välfärdsmyter"!)
Är inte deflation = Marx överproduktionskris?
SvaraRaderaNja, jag har ju inte memorerat allt som Marx skrev så jag törs inte göra några definitiva utlåtanden. Fallande priser, att varor blir billigare att framställa, gör enligt hans tänkande det möjligt för kapitalisterna att betala arbetarna mindre, och därmed kan kapitalisternas utvunna mervärde öka. De kan få en större del av det totala värde som arbetet skapar samtidigt som arbetarna kan konsumera mer (kallas relativt mervärde om jag minns rätt). Om kapitalisternas andel investeras i nytt produktivt kapital kan det vara gynnsamt för arbetarna. Det kan vara det som hände under "guldåren" efter Andra världskriget.
SvaraRaderaMen jag antar att processen kan slå fel, vilket beror av att det som är bra för den enskilde kapitalisten inte behöver vara bra för systemet i sin helhet.
Hannu: det klassiska svaret på din fråga vad det är för fel med deflation är att då slutar folk köpa, i väntan på att priset ska gå ner ännu mer. Och detta skapar kollaps i hela ekonomin, med konkurser, arbetslöshet etc etc.
SvaraRadera