Att folk inte dör är en god nyhet som inte alltid kommer fram. Någon gång har jag spekulerat i att kriserna kan avläsas i stigande självmordssiffror, men det verkar inte stämma vad det gäller Sverige, vilket ju är en god nyhet. Pinfärska siffror verkar inte finnas, men det här diagrammet plockade jag fram via SCB (det kommer ursprungligen från Socialstyrelsen). Det avser tiden 1969 till och med 1996, och trenden är klart nedåtgående. Ibland hejdas fallet upp. Det sker i början och slutet av 1980-talet, men sedan är stopptendenserna svaga: kurvan går i stort sett utför. 1969 räknade man 1750 fall, 1996 var det nere i 1250.
Varför? Är det någon sorts trendbrott? Är den mentala hälsan bättre i landet nu än i slutet av det glada sextiotalet? Är folk mer rädda om sitt skinn numera? Kan det förhållandet att den gamla sur-tysta generationen håller på att dö ut göra att inställningen ändrar sig? Har vi nya generationer som hellre pratar ut om problemen än att de i tysthet går ut och skjuter sig i vedbon? Äter folk piller som gör dem gladare? - Ingen aning. Men bara det faktum att självmord inte smusslas undan längre, utan redovisas och diskuteras öppet, kan göra att inställningen generellt i samhället ändras.
TILLÄGG:
Tack vare insatser från mina trogna läsare kan jag lägga till ett diagram som omfattar nyare data och dessutom är uppdelat på åldersgrupper.
Här har vi tiden 1980-2010 och flera tendenser att ta hänsyn till. I ålderskategorin 15-24 år (nedre gröna kurvan) är det egentligen samma sak hela tiden, bara smärre upp- eller nedgångar. En märklig sak är att alla kurvor nära nog stöter samman på slutet, alltså att självmordsfrekvensen förefaller bli mindre åldersberoende. Ett annat intryck är att kurvan 25-44 år ligger lite för sig själv. Är man mitt i livet kanske lusten att lämna det är mindre än när man kommer upp i medelåldern ... och kanske upptäcker att livsprojektet var åt h-e?
Men för att återgå till min ursprungliga fundering: inte heller här verkar man kunna se något märkbart samband mellan ekonomiska kriser och självmordsfrekvens. Detta är dock ingen garanti för var kurvorna kommer att ta vägen framöver. De kan fortsätta den allmänna tendensen nedåt, eller det kan bli en U-formad historia och de börjar gå uppåt igen.
... eller äter dom piller som gör dom så hjälplösa att de inte ens klarar av att hänga sig?
SvaraRaderaVad säger Kerstin om detta?
Har vi månne börjat på en hög nivå?
SvaraRaderaVar det inte "Det bästa" som på 60-talet använde de höga svenska självmordssifforna som bevis för den "socialismens" fördärvlighet?
Det finns senare statistik utgiven av Socialstyrelsen, se diagram 19 i denna publikation, som går till 2011: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19001/2013-2-30.pdf
SvaraRaderaDet nedåtgående trenden tycks i stort sett ha planat ut.
Dagens ”Goda nyheter” är alltså baserade på statistik som sträcker sig fram till 1996.
SvaraRaderaTyvärr är det så att i mitten på 90-talet bröts den fallande tendensen i självmordsstatistiken och ser man på de senaste årens utveckling så kan man inte kalla den god. För personer i åldern 15 – 24 år har antalet självmord ökat, efter ett minimum just 1996. För befolkningen som helhet har självmordsfrekvensen varit i stort sett oförändrad.
Då kan man fundera på vilken samhällsförändring som kan ha lett till att den goda trenden bröts omkring 1996. Piller kan kanske ha påverkat trendbrottet, eftersom psykofarmakaförskrivningen har ökat kraftigt de senaste 15 åren, speciellt till unga människor.
Länkar:
Rapport om Självmord i Sverige 1980 – 2007, Karolinska Institutets folkhälsoakademi
http://ki.se/content/1/c6/08/20/22/sjalvmord%20i%20sthlm%20lan%20och%20sv%20KFA%20091222.pdf
Diagram över utvecklingen fram till 2011:
http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=39494&l=sv
Tack för tilläggen, jag använde ett av dem för att göra ett tillägg i texten. Man kan ju undra hur det går framöver. Jag höll på att skriva "den som lever får se", men det verkar något osmakligt i det här sammanhanget!
SvaraRaderaSka man tro den här kartan är det uppenbart var de flestabsjälvmordensker.http://www.who.int/mental_health/prevention/suicide/suicideprevent/en/
SvaraRaderaDessvärre har det sett ut likadant i många år
Eldorado
Det är nog så att underliggande kulturella mönster har betydelse: i vissa områden är det OK eller till och med ibland beundransvärt att ta livet av sig vid oöverstigliga problem, i andra är det inte accepterat. Och därmed är uppgifterna om antal självmord förmodligen underskattade på en del håll. Och så sker det ju glidningar: inom islam har det tidigare inte varit acceptabelt att döda sig själv, men frukthandlaren som brände sig till döds i Tunisien och samtidigt satte fyr på "den arabiska våren" blev ju en hjälte i stället.
SvaraRadera