Konsumentmakt eller proletär makt?

Hittad på den USAmerikanska bloggen Kasama

En grundläggande fråga är om kapitalismen i sig har några moraliska egenskaper. Är den god eller ond, eller kan det tänkas att det finns både-och inom samma system? Svaret har betydelse för vilket bästa sättet är att handskas med problem inom kapitalismen. Är det konsumentmakt som är bäst, alltså att produkter och företag som anses olämpliga utsätts för köpbojkotter? Eller är systemet så genomruttet att frågan om god eller ond är oväsentlig och allt måste städas bort? (Man kan ju ha ett alternativ till, nämligen att kapitalismen inte har några moraliska egenskaper alls, men den diskussionen får nog tas separat.)

Den engelske miljökämpen Georges Monbiot ger i ett par färska artiklar (här och här) exempel på miljöförstörande storföretag som missbrukar sin makt, försöker krossa sina kritiker, men själva åker på förödande bakstötar när/om opinionen vaknar. (Den andra artikeln jämför för övrigt dagens fridsamma miljökämpar med de våldsamma rösträttskvinnorna i England under förra århundradet - det var tanter som inte drog sig för att klippa till så det märktes och kändes!) Och i DN skriver krönikören Strage om hur Svenskt Näringsliv gör sig löjligt genom att försöka utmåla nätkritik mot företag som näthat. - Det där skulle antyda att konsumentmaktslinjen skulle vara möjlig.

Man kan ju för övrigt påminna om olika internationella bojkotter som drivits med större eller mindre framgång. Sydrhodesia, Chile, Sydafrika, Israel för att ta några exempel, eller mot Frankrikes atomsprängningar i Söderhavet.

En diskussion som går i samma riktning är om dagens kapitalism kan 'räddas' genom att ersättas med 'grön kapitalism', och/eller andra varianter som betonar företagens sociala ansvar. Genom att konsumenterna skulle föredra gröna och socialt ansvariga företag skulle de andra tvingas ändra sig eller lägga ner.

Några reflexioner: ju mer krisartad den nuvarande kapitalismen blir, desto hårdare kommer dess utförare att angripa och på olika sätt försöka oskadliggöra kritiker. Det är stora värden och mycket makt som står på spel. Ett sätt är ju att helt enkelt ruinera kritiker genom våldsamma skadestånd, som Monbiot skriver om. Kanske andra metoder också kan komma i fråga.

Vi kan inte lite till att opinionen vaknar och kan slå tillbaka varje gång. Och detta gäller de värsta syndarna, bolagen med de direktörer som är korkade nog att tydligt skylta vad man håller på med. Men hur blir det med de smartare fifflarna, de som bär sig illa åt men på olika sätt kan dölja det? Om vi anknyter till bilden ovan: det kan vara svårt att hitta just de skurkar som skövlar regnskog, mördar fackliga aktivister, eller förgiftar barn. Eller den stora massan av företag som bara är så där lagom skurkaktiga när det passar? Bland annat den saken talar för att systemskifte är bästa sättet att städa upp i träsket. För hederliga företagsledare borde det inte vara något problem att jobba vidare i ett nytt system. För de andra blir det stopp.