Men så kommer det här, mitt ibland det sorgliga:
Tomas Nilsson har gått arbetslös under stora delar av förra året och bortsett från lite snöröjningsarbete är det nästan omöjligt att få jobb, förklarar han. Att flytta bekymrar inte, även om han helst hade velat bo kvar.
– Det är klart att det är roligt att prova något nytt, och jag har ju redan hus klart när jag flyttar tillbaka. Men jag måste ha pengar först, för jag är expert på att bränna dem, skrattar han och förklarar att hobbyn med motorer kostar på.
– Jag köpte två skotrar i vintras, spontanköp, och har redan fem sex stycken på gården, dessutom gillar jag mopeder, så då är det bra att bo här.
Jaha, där rök det "tycksynd-om" som väl artikeln i mycket baseras på. Hade reportern bara tänkt sig att väcka den sortens känslor så blir den här skoter-killen till ett riktigt självmål. Minns faktiskt en liknande historia, det var i DN för en massa år sedan. Då handlade det om arbetslösa i Kalix (eller var det Överkalix? Pajala?) som hankade sig kvar på ströjobb, AMS-arbeten och liknande, men tydligen hade råd att bränna av en jäkla massa stålar på fordon. - Jag blev arg då också. Undrar om den där killen vet att man inte får åka omkring hur som helst med snöskoter i Norge?
Vidare verkar utbildningsnivån inte vara så rasande hög i Gästrikland, så det kanske inte är någon större förlust för Sverige som kunskapsnation om de sticker till Norge? Värre när utbildad sjukvårdspersonal eller industritekniker försvinner, tror jag.
Det är det sedvanliga propagandaarbetet. Låtsas bekymra dig om de arbetslösa på landsbygdens situation, leta upp byidioten och få alla som läser din artikel att tro att det är en representant för den grupp som lider.
SvaraRaderaDet finns ett enormt fattigt proletariat på landsbygden som inte har råd med skotrar, men eftersom syftet med rapportering i nyhetsmedia enbart är att tillfredställa en beställare. Så blir de som verkligen lider av Sveriges Superurbanisering negligerade.
Detta var ju i en facklig - syndikalistisk - tidning. Kan man vänta sig den sortens journalistik just där???
SvaraRaderaJa, det kan man. Man har genom att reducera frågeställningen för journalister till om de vill eller inte vill ha en karriär, gjort frågan om höger eller vänster oväsentlig.
SvaraRaderaEftersom jag misstänker att en del av de där figurerna spottar på mig och skyller alla olyckor på mig därför att jag är stockholmare vill jag inte vara snäll.
SvaraRaderaHar en god vän som bor på landet. Om han redovisade i en intervju vad han har för pryttlar, skulle det kunna ses som han har det riktigt bra ställt.
SvaraRaderaFast när man synar det hela är det gammalt ihopsamlat genom fynd och bytesaffärer, fixande och trixande, främst under tiden han hade jobb och inkomst, det mesta betingar bara skrotvärde, trots att det är användbart.
Huset äger han visserligen, om man bortser i från att han lånat stålar till att betala av det inom familjen (jodå han vet att han är lycklig lottad som kunnat göra det många andra inte kan, för att inte banken skall kunna ta huset och tvinga honom betala av skulden och samtidigt sitta utan hus).
Men det är i stort renoveringsbehov. Taket läcker, pannan är från stenåldern, toalett och dusch helt nedkört, kök likaså, en standard få skulle acceptera osv.
Han är idag arbetslös. Med sitt sinnelag, som inte gärna tillåter att han hunsas in i åtgärder, ligger han risigt till hos AF och socialen.
Visst, man kan tycka att han kan sälja än det ena än det andra, vilket han också gör, men mången månad lever han inte på det. Det är för futtigt värde i det som kan säljas. Fort görs han mer och mer fattig.
Han kan tacka sin lyckliga stjärna att han får ta veden som blir över om han rensar i skogen åt markägaren, ett hårt jobb. Så värmekostnaden i hans glesa hus har han kunnat lösa genom den byteshandeln. En svart fjuttig intäkt, men nog så viktig för honom och fungerar så länge kroppen orkar med det. Han började som skogshuggare när han var 15.
Jaja, bara de inte kastar skit eller ska håna mig för att visa hur dj-a bra de är.
SvaraRaderaSimsalablunder,
SvaraRaderaså är det. Socialbidragsnormen är anpassad till stadsbor. På landet är det fortfarande socialtjänst enligt Gustav den 2:dre Adolf som gäller typ. Det är folket i socken som får hjälpa till så gott det går, släkt och vänner.