Krediter - dyrare priser?

Jag har lånat ett par bilder från Lars P Sylls blogg, hoppas han inte misstycker. En anledning är att jag tycker att de ger intressanta saker att fundera över.

Jag utgår från att Y-axeln beskriver hushållsskulderna i procent av den disponibla inkomsten

Notera hur hushållsskulderna föll kraftigt i samband med krisen i början av nittiotalet, sedan ökade de igen under dot.com-yrans knasiga dagar. När den bubblan sprack ses en tillfällig inbromsning men sedan fortsatte uppgången ända fram till för ett par år sedan. Man kan undra vad det beror av? Kändes fastighetsbubblans krasch som en rejäl varning om att skulder kan vara farliga, medan de följande kriserna inte har burit fram samma budskap - kanske för att det skett en avtrubbning vad det gäller skulder hos många människor? Förr var skulder något folk i allmänhet undvek, numera kanske många ser annorlunda på saken och inte tror att något farligt kan hända? Eller att någon högre makt kommer att ingripa om det händer?

Vad innebär krediter för prisnivån? Det är en av mina käpphästar: krediter kan göra saker onödigt dyra. Den här kurvan kan tolkas ungefär som att i samband med fastighetskrisen inträdde en tid av realism, när priserna rörde sig tillbaka mot vad som var rimligt. Men från senare delen av nittiotalet har det stora vansinnet inträtt. Huspriserna rusar uppåt, det enda som hänt är en tillfällig platå under den tidiga fasen av senaste krisen. Vi ser förmodligen en kombination av rikliga lånemöjligheter och en bostadsmarknad där det på sina håll är en brist på bostäder som kan misstänkas vara arrangerad just för att hålla priserna uppe.

Om kreditflödet stryps kan några olika saker hända. Säljare kan låta bli att sälja om de inte direkt är tvingade. Säljarna kan anpassa priserna till den aktuella nivån på efterfrågan så det blir affär i alla fall. Det finns spekulationspriser, och det finns priser som är mer realistiskt anpassade till vad en vara bör kosta om spekulationen tas bort.

Krediten gör att människor kan köpa till högre priser än vad som kan vara motiverat. De köper dyrt, och riskerar dessutom att förlora stort. Vinnaren är banken som utan någon större egen kostnad ställer ut krediten och sedan kammar in räntor och amorteringar under årtionden. (Angående "utan större kostnad", se det här hos Lars P Syll angående vad banken kan tänkas hosta upp själv för att låna ut en miljon!) Låntagaren blir uppknuten till banken och så länge lånet finns kvar är man i praktiken hyresgäst hos banken även om man tror att man äger sitt fina hus eller bostadsrätt. Och medan företaget kanske har möjligheter att parera dåliga affärer med bra affärer så har knappast småhusägaren eller bostadsrättaren det så väl förspänt. Vad gör man om besvärligt läge inträffar (sjukdomar, skilsmässa, arbetslöshet ...) och man måste sälja något man egentligen knappt äger för att försöka rädda en sjunkande privatekonomi? Särskilt om det händer i ett läge där mängder av andra människor är i samma situation? - Man säljer.

Undrar om någon ekonom har räknat på vad som skulle hända med prisnivån om privatkrediterna försvann? Kan det möjligen vara så att rätt mycket av BNP-ökningen under senare år har att göra med att en massa människor använder krediter till att konsumera mycket mer än vad de skulle göra om det var direkt betalning som gällde? Skulle en kreditåtstramning, i kombination med rejäla skuldsavskrivningar, vara en väg att få ekonomin mer i takt med en värld där resursbrist kommer att bli alltmer märkbar?

När jag ändå är i farten med ekonomi vill jag rekommendera den intresserade att ta en titt på bloggen Vad är pengar?, och i synnerhet det här inlägget. Där finns bland annat den här lilla trevliga filmen med anknytning till en japansk specialvaluta för omsorg:



Det finns ju andra som skriver om ekonomi. Vi har Cornucopia? som är en stor kanon men fördjävligt uppblåst ibland, och signaturen Lincoln på Ett nytt penningsystem som är i stort sett inriktad på bankfrågor. Ibland blir polemiken underhållande, vad sägs om den här rubriken:

Cornucopia den dumdryge allvätaren kissar i byxan igen

Det är vad jag kallar polemik! Observera den subtila ändringen av ordet 'allvetaren' - en liten bokstav gör stor skillnad! Nja, ärligt talat, tror inte jag skulle vilja ha någon av de där killarna i min närhet, den ene är uppblåst och den andre kolerisk så hälften vore nog. Tror jag föredrar det stillsammare resonemanget på Vad är pengar?