En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
"Här har ni en bunt pengar, gör vad fan vi vill." Det är en avreglering i ordets absolut sannaste bemärkelse.
SvaraRaderaDet enda man kan skratta åt i allt detta är alla förment intellektuella, som lägger pannorna i djupa veck för att lista ut hur det gick fel.
Det kanske kan kallas bondfångeri. Otroligt att folk gick på det, som miljöpartisterna som verkade ha skallen i det blå. De trodde visst att det var trevliga idealister som skulle träda till i skolor, vård och omsorg - men när det visat sig vara kallhamrade kapitalister kan man ändå inte backa och säga att det är fel. Mycket konstigt!
SvaraRaderaBjörn,
SvaraRaderade består av en välmenande medelklass, som fått samhället som det var och tar det för givet. De hemfaller åt en sorts monoism, idealismen, då ser man inte motsättningen för det enda man ser är sin egen spegelbild. Då förstår man inte att det vi har för givet idag, det har vi tillkämpat oss under lång tid. Ser man då bara till sina käcka klyschor "om vi bara vill, så kan vi" och strävar planlöst emot en diffus dröm man vill uppnå. Då kommer motparterna, staten och kapitalet, flytta fram sina positioner. 50-60-talet var inte så himla kul, det var inte så längesedan, vi kan få lika många dödsfall i arbetet som då. Nej, det gäller att hålla ögonen på bollen, den materiella verkligheten. Det gäller att inte glömma intressekonflikten, det är dialektik, monoism kan inte förklara konflikten.