Diagram: ökat gap mellan produktivitet och ersättning till de arbetande

När en bloggare kallar sig Bengtzzon skulle man kunna misstänka att denne har något med dansband att göra - många dansband gillar ju att klämma in ett 'z' i namnet av någon anledning som jag inte känner till. Men här handlar det om nationalekonomi, och jag har kopierat ett diagram som sagde B. har skapat med underlag från USAmerikanska Bureau of Labor Statistics (BLS).

Och vad är det som är intressant här då? - Jo, notera den blå linjen, det är förändringar i den svenska produktiviteten 1970-2010. Och så den röda linjen: det är löner och andra betalningar som har med arbetskraften att göra. För närmare förklaringar, titta på Bengtzzon-bloggen. Övriga linjer hänför sig till Danmark och Finland.

Det som är mest iögonfallande är att produktivitet och ersättning till arbetskraften löper ungefär parallellt till början av 1990-talet. Sedan ökar produktivitet kraftigt. Från 1970 till 2010 har produktiviteten ökat ungefär fem gånger i Sverige, medan ersättningen till de arbetande har fördubblats.

Det är intressant att notera hur produktiviteten drar iväg från början av 90-talet. Kan man gissa på flera anledningar: äldre enheter med dålig produktivitet slogs ut under dåvarande kris, samtidigt som datorisering, robotisering och liknande finesser drog upp prestationerna för de enheter som fanns kvar?

Under en tid som varade ungefär 1975-1980 ökade betalningen mer än produktiviteten. Det var ungefär perioden när "guldåren" efter Andra världskriget avslutades. Ännu var mycket arbete i verkstäderna manuellt, eller av typen "gubbe drar i en spak till en maskin varannan sekund hela dan". Tio år senare stod det en gul Asea-robot där i stället och gjorde samma jobb - men utan att få utslitna axlar och rygg. Och produktivitetsvinsterna hamnar i huvudsak hos kapitalägarna.