Varför lever de inte djävulen?

Ett citat från Jan Guillou, med viss anknytning till föregående inlägg på denna blogg:

Varför lever sossarna inte rent ut sagt ­djävulen om detta sabotage mot den svenska välfärdsstaten?

De kan inte ha undgått att observera och läsa den OECD-rapport som damp ner för en månad sedan. De kan inte ha funnit innehållet ­ointressant. De kan inte misstänkas för att vara anhängare av ökad fattig­dom och mer pengar till de rikaste. De kan inte gärna befinna sig i argumentnöd. Ändå denna diskretion. Varför?
Jag har bara stött på en tänkbar förklaring. LO:s chefsekonom Ola Pettersson:
”Partiet tror väl inte att det här är den fråga som marginalväljarna brinner allra mest för” (SvD 15 maj).

Men är det verkligen marginalväljarna som avgör val? Partistrateger och deras dyra konsulter kanske tror det (eller påstår sig tro det), men hur är det med den absoluta majoritet av svenska folket som fortfarande vill ha ett fungerande välfärdssamhälle? Det finns gott om argument för att nuvarande regering har ett rejält negativt inflytande vad det gäller ett välordnat och anständigt samhälle. Inte bara en mindre grupp fattiga, utan större delen av medborgarna blir mer eller mindre utsatta och känner obehag.

Ändå kommer bara diskreta pip från de medansvariga ... ursäkta, från socialdemokraternas ledning. Här rör det sig inte om marginalväljare, här rör det sig om möjligheten att faktiskt riva åt sig majoriteten av rösterna. Den möjligheten slänger SAP-ledningen överbord - kan det bero av att den till stora delar själv består av de "marginalväljare" som man vill gulla med? - Det sägs att "intresset ljuger aldrig".

Ja, man kan bli fundersam ...