Vi får ofta in frågor om vår beredskap gällande zombies. Så, hur ser det ut? Har vi en handlingsplan för en zombieapokalyps? Svaret är nej. Vi har ingen plan för att bekämpa zombies. Vi har inga flygblad som informerar om hur man undviker ett zombievirus. Inte heller har vi lager med motorsågar, avsågade hagelgevär eller molotovcocktails redo för distribuering vid ett utbrott. Men vi är förberedda.
Låter detta helt betryggande? Vet myndigheterna verkligen vad de skall ta sig till om det oväntade händer?
Ärligt talat, det är nog somliga högst levande människor som vi bör akta oss för. De döda är så döda som de kan bli och kan knappast förväntas uppföra sig störande. Men det är klart, behövs det resoluta åtgärder mot somliga högst levande människor kan ett lager med hagelgevär och molotovcocktails vara bra att ha.
Kolla upp begreppet "Zombie bank", så kanske du fattar att zombieapokalypsen är här.
SvaraRaderaTa bara Sverige, se dig omkring i olika föreningar, myndigheter, partier, så kommer du upptäcka att zombier lurar i varje buske.
Vi har bankerna som nu kan ersättas med en programvara, allihopa är de zombier som överlevt sin egen relevans. Zombier som är "dead man walking".
Vi har kyrkorna som knappt har några verkligt troende i sig, inte ens hos prästerskapet. De är några tjommar som tycker det är lite trevligt med lite sång på söndagarna och hänga med polarna. Vara del av en gemenskap oavsett hur konstlad den är. De lever på gamla tillgångar och statsbidrag. De gör oheliga allianser för att försöka återvinna sin relevans. Zombier således.
De politiska partierna har tappat nästan alla sina medlemmar de senaste 20 åren i det postpolitiska samhället. De lever inte på sin medlemsbas, de lever på statsbidrag. Men 20 pers kan man ta över en kommun förklarade en föreläsare i statsvetenskap vid ett svenskt universitet. I ungdomförbundet är ni kanske 100 pers som är fulla av iver, när dessa 100 blir äldre och medlemmar i ordinarie partiet är kanske 10-20 som går på partimötena och hälften av dem droppar av inom de första 2 mandatperioderna. De är organisationer som tappat sin relevans för medborgaren, de är zombier som jobbar enbart för att fortsätta leva.
Kolla idrottsföreningarna, de har stora fina nya arenor, satsningarna på "eliten" är benhård, för de genererar ju intäkter till klubbarna, medan man sparar på ungdomsidrotten som ändå är på dekis sedan storhetstiden för några decennier sedan. De lever på bidrag och kämpar för att överleva, denna överlevnad hänger inte på rörelsen utan fans, konsumenter som köper biljetter till spektakel i stora arenor.
Ja, jag har inte organiserat ihop en lista över alla zombier i vårt samhälle som stagnerat och numera saknar annat syfte än att upprätthålla sin egen existens. Men det finns massor av dem överallt, kraftbolagen, telebolagen osv kan jag tänka mig uppvisar starka zombie-tendenser. Företeelser som valutor har förmodligen en viss zombietendens. Zombier finns överallt.
Zombien söker bara föda sig själv, fyller ingen funktion, har redan dött, men vägrar fortsätta röra sig, kämpar hela tiden för att upprätthålla sin egen existens. Vad zombien än var innan hen blev zombie, vad hen än fyllde för funktion så har den bara ett syfte nu, sin egen fortsatta existens.
Zombieapokalypsen är här.
Ja, zombiebanker har jag hört om. Undrar om det var i Japan de var särskilt vanliga? Egentligen stendöda, men rör på sig i alla fall så länge någon är intresserad av det.
SvaraRaderaDet du ritar upp är ett samhälle som håller på att skifta skal tror jag (och skelett också, när man ändå är på gång). Gamla former och metoder finns kvar dels för att de nya inte är inarbetade och kan ta över, dels för att de gamla insuttna intressena med näbbar och klor kämpar för att inte bli knuffade åt sidan. Stora byggen, som överflödiga jättearenor, kan tillhöra slutet av en sådan epok där de gamla krafterna ännu försöker, och även lyckas, hävda sig och trycka bort kritik och rimligt tänkande.
Björn,
SvaraRaderajo, jag tar fasta på det som Jan säger att organisationer inte avvecklar sig själva, att en yttre kraft måste slå ihjäl dem. Problemet med den synen på saken blir att när det då är såpass många företeelser, organisationer och idéer på en gång i samhället som är på dekis.
Det är då samhället måste genomgå en revolution.
Det finns hela vetenskaper som är zombier. Det finns nu fundamentala strukturer i samhället som tappat sin relevans och bara konsumerar enorma resurser för att upprätthålla sin existens.
Zombieapokalypsen är som jag ser det en metafor för denna samhällsdegenerering och för behovet av en revolution.
Nej, det är klart att en väl uppbyggd organisation med tillhörande inkörd kader inte gärna avvecklar sig själv. Tar motiveringen till existensen slut hittar man på en ny motivering - se NATO som lyckats leva kvar och bedriva krig trots att ursprungsmotivet Sovjet försvann för länge sedan.
SvaraRaderaTeologi kanske låter lite zombie (om den inte studerar just haitiska folkreligioner med vidhängande zombies?)? Annars kan jag inte komma på någon vetenskap som är så där död. De lärogrenar som verkar lite krassliga är väl i allmänhet humaniora och samhällsvetenskap som mer vilar på utövarnas tyckande. Det är ju svårt att naturvetenskapligt få grepp på en roman av Selma Lagerlöf antar jag.
Björn,
SvaraRaderasubgrenar av vetenskap skulle jag kanske sagt.
Jag har suttit på konferans med 100 professorer. Forskningsfrågan är STOR. Men alla gubbarna presenterade perifer detalj efter perifer detalj, frågan som gav dem pengar var det ingen som gjorde något på. Det skulle kosta stora resurser och en massa tid, det skulle ge väldigt få publikationer och flera av gubbarna skulle behöva dela plats i författarfältet. Jag ville bara resa mig upp och skrika: Vafan håller ni på med, ni skriver små narcissistiska småpek i hopp om att en dag fixa resurser att ta tag i huvudfrågan, men resurserna finns redan i detta rum. Så vafan håller vi på med sånt här jävla trams.
Det var iofs mer ett exempel på misslyckad organisering av vetenskapen. Men det finns ämnen som är stendöda men som folk fortfarande arbetar med, just för att det går att publicera, det går att finansiera.
Det är väl så mycket forskning fungerar idag? Snuttifiering, en störtflod av artiklar om detaljer så att man skall ha en snygg publiceringslista att visa på när nya anslag söks. Sitter det också en propp av gamla professorer med antika åsikter i toppen blir det riktigt illa.
SvaraRadera