måndag 7 oktober 2013

Dåligt på flera håll?


Eftersom Kanada nämns i detta inlägg kanske några lönnlöv passar som illustration?
Standarden på nya studenter sjunker - det är ett klagomål som hörs i Sverige. För ett tag sedan var det en del historielärare på högskolenivå som klagade över att nya studenter har svårt att skriva svenska. (Skrev möjligen om det här på bloggen, men hittar inte inlägget.) Men fenomenet med sämre nya studenter verkar finnas på annat håll, exempelvis i Kanada:

The fact that, each year, first year university students are less-and-less equipped to deal with academic life, that they are anxious about the pressures of university that have become progressively terrifying due to cut-backs in public education, is always rather stark.  Not only have the basic capabilities of university students declined significantly in the past decade and a half (to the point that grammar and reading skills are severely impoverished, forcing adjunct faculty to put a lot of extra time into bridging the gap between post-secondary and secondary education), but the anxiety and neediness of the students suffering from this decline has, quite logically, increased. 

Detta skrivet av min favorit-maoistiske bloggare i Toronto. Men han hänger inte ut studenterna som ansvariga. I bakgrunden finns ett skolsystem som liberalerna har kraschat.

Dagsfärska bilder!

4 kommentarer:

  1. Även i Sverige har liberaler kvaddat den svenska skolan.
    Vad är det med liberalismen som gör att allt den rör vid dör - sakta men säkert?

    SvaraRadera
  2. Jag är alltid misstänksam emot sådana rapporter. Jag hörde hur jävla kassa vi var. Jag är säker att det lät likadant när er generation började skolan, att ni var sämst, för det verkar låta så varenda år. Om det var sant varje gång högskolorna larmade skulle studenterna vid det här laget besitta kunskaper under noll, vilket är omöjligt.

    Det är ofta ett illa dålt försök att angripa den allmänna skolan.

    SvaraRadera
  3. Kerstin,
    värdenihilism, man kan inte bygga något på sånt.

    SvaraRadera
  4. Martin:
    Nej, vi hörde ingenting om att skolbarn kunde så lite, när jag var ung. Jag tillhörde den första generationen som fick gå i nioårig obligatorisk skola, så vi kunde mer när vi slutade än vår föräldrageneration. Den hade gått från 6 år varannan dag till 8 år, det varierade mellan kommunerna, som hade ansvaret då. Sedan lade man över ansvaret på staten för att få en enhetlig och likvärdig utbildning för alla i hela landet. Det gjorde man i och med enhetsskolan, som den nioåriga skolan hette när den infördes från slutet av 50-talet.

    Så småningom,när jämförande mätningar kom igång, sade inte internationella jämförelser att svenska skolungdomar var dåliga i flera ämnen, tvärtom men som vanligt struntade moderater i fakta. Vi hörde således borgerliga partier klaga över att skolan inte lärde de unga något väsentligt och det var detta de tänkte ändra på redan i den förra borgerliga regeringen 1991-94. Då skulle de ordna världens bästa skola. Resultatet ser vi idag, för de stora förändringarna i skolan är det borgerliga partier som ställt till från och med regeringen Bildt. Sossarna ändrade sedan inte på några av de borgerligas "skolreformer".

    Det finns en annan sak här också, som man ska känna till. Socialdemokraterna ansåg alltid på sin tid att skolreformer måste ske i samsyn mellan alla partier eftersom man inte kan ändra skolan vart fjärde/tredje år om man får snabba regeringsskiften. Därför genomfördes 50- och 60-talens skolreformer i samförstånd mellan alla partier. När sedan regeringen Bildt kom till makten var det inte längre en fråga om att samverka över alla partierna om hur skolan skulle se ut utan den satte genast igång att förändra bara, genomgripande, och det mesta blev sämre, och sedan ännu sämre med den senaste regeringen.

    SvaraRadera