 |
| Inflationstakten enligt KPI |
Intressant, var tar detta vägen? Deflationsspöket viftar med lakanen och upphäver några dystra och skrämmande suckar ... Man kan ju spekulera om nya faser av Den Stora Krisen, men det kan också vara inledningen till en lång period av ekonomiskt stillastående, åtminstone i den reala ekonomin.
- Inflationstakt -0,1 % oktober 2013 jämfört med oktober 2012
För firmor som redan har svårt att gå runt kan det bli problem, i synnerhet om de har lån för att driva sin verksamhet. Sänka priset är knappast vad vill göra, eller ens kan.
SvaraRaderaOch vad skall riksbanken göra? Sänka räntan? De ville ju nyligen höja den. Bankerna skiter i den där styrräntan ändå. Det har de visat gång på gång.
På riksbankens hemsida har de en löjlig film där de berättar att ränteförändringar kan ta upp till 2 år på sig att märkas. Som om de så långt efteråt kan se att det berodde på just deras höjning/sänkning…
Det så kallade räntevapnet brukar beskrivas som "trubbigt". Kanske "i stort sett obrukbart" också kunde gälla. Hur som helst, vill man ha något gjort kvickt är det andra åtgärder som gäller. Och organisationer som redan har gott om pengar men lägger dem på hög lär inte investera i den reala ekonomin även om räntan blir noll.
SvaraRaderaJag tänker på den där bilden av USAs ränta. Den gick i botten och trots att de talat om återhämtning så syns ingen återhämtning i USAs styrränta, blir det en dipp till så har de inte mycket de kan göra. Betala för att trycka pengar? Negativ ränta? Fortsätter det på det viset säger konjukturcykeln att loppet snart är kört.
SvaraRaderaNär storföretag sitter på berg av pengar men inte har lust att investera så spelar det ingen roll om låneräntan är noll eller till och med negativ. De investerar i alla fall inte. I alla fall inte i den besvärliga reala ekonomin där man måste förvandla pengar till varor/tjänster som sedan återförvandlas till pengar. Det är för jobbigt.
SvaraRaderaDet hållbara alternativet är att den offentliga sektorn köper upp folk och resurser och ser till att de gör något vettigt för samhället i stället för att förstöras. Men då rubbas ju maktstrukturen i samhället ...
Den bilden kan jag bekräfta. Har haft verbala slagsmål men vår 40-talisttunga styrelse om strategi. De vill att vi skall utveckla en teknik tillsammans med partner. Jag försöker förklara för dem att det inte går, de stora lirarna kommer bara köpa en färdig lösning, de kommer inte investera i framtagande av en lösning. De är summan av medelklassen, storbolagen, deras tjänstemannakår kommer agera som vilken medelklassidiot som helst. De kommer agera som en korkad konsument. Jag försökte få styrelsen att inse att den enda strategi som kan fungera är att vi själva bär hela den tekniska risken, sedan har vi skapat vår egen marknad. Men dumsnålheten segrade. Nu har den insikten kommit till dem och på senare tid har jag hört försiktig självkritik från gubbarna, det är helt fantastiskt, att höra, men pengar att följa rätt strategi finns nu inte eftersom de slarvat bort det på sin vansinnesstrategi.
SvaraRaderaJag fick lära mig av en nyliberal att överproduktionskris var en myt, ett hjärnspöke uppfunnet av Marx för att skrämma barn. Det magiska krysset är lag, detta kan inte inträffa, för du skulle krysset underkännas och hela grunden till ekonomins självreglering har fallit som det korthus det är.
SvaraRaderahttp://www.aftonbladet.se/minekonomi/article17850655.ab
Enligt Says lag kommer utbud och efterfrågan alltid att gå jämnt upp. Fast gamle Says själv formulerade aldrig någon "lag", vilket dock inte bekymrar dagens nationalekonomer. Say beskrev ungefär hur hantverkare fungerade i början av 1800-talet: de tillverkade så mycket de kunde sälja, och sedan la de av. Fabrikstillverkning för massmarknader fungerar på annat sätt. Man producerar tills huvudet körs i väggen och lagren är fulla. Och detta utan hänsyn till de marginalkurvor som nationalekonomerna började skapa mot slutet av 1800-talet och som "vetenskapligt" skulle bevisa att överproduktion inte är möjlig.
SvaraRadera