Den nya syntesen - del två

Tryck på etiketten 'Den nya syntesen' för att få upp tidigare publicerade avsnitt av Ulf Modins uppsats.

***

Av historien lär vi, att det är strax efter det att någon säger att allt är fullbordat som en omsvängning sker. Exempelvis antydde Hegel 1807 i ett brev till en vän att historien var slut. Napoleons trupper hade besatt Tyskland efter den preussiska arméns förödmjukande nederlag vid Jena och Auerstedt och något bättre kunde Hegel ej tänka sig. Strax efter höll Fichte i Berlin sina berömda tal till den tyska nationen och talade bland annat om det djupa tungsinne som tyskarna på grund av ockupationen och inrikes missförhållanden hade drabbats av. Det var så djupt att de lärde sig att njuta av det, men Preussen reste sig trots allt. Redan 1815 satt korsikanen på S:t Helena.

Under sker också därför att slumpen spelar en roll. En tillfällighet räddade exempelvis Fredrik den store. Han lyckades bevara sitt rikes ställning trots att han var militärt besegrad, därför att Ryssland fick en svagsint tsar. Denne beundrade den preussiske konungen och genomdrev ett för honom förmånligt fredsavtal. Det fick en oerhörd betydelse för Europas utveckling. "Den som inte räknar med under skall inte ge sig in i politiken", sade Golda Meir. Å andra sidan är det löjeväxckande att förklara historien utifrån slumpens och personlighetens roll.

I mitten av 1950-talet trodde sig det amerikanska kapitalet ha slagit ned allt motstånd. Liberalismens seger föreföll total. En amerikan förklarade då i en en bok att ideologierna var döda, men till följd av att Sovjetunionen tack vare sitt övertag i rymden (1957-1965) förändrade maktbalansen, kunde den tvinga igenom avspänningen och mänskor började hoppas att kärnvapenkriget kunde undvikas. Skräcken för ett dylikt utbreddes efter 1946, då USA inledde det första kalla kriget. 

Skräcken för kärnvapenkriget och framstegsoptimismen levde sida vid sida. Bruttonationalprodukten ökade efter 1945 kraftigt i den kapitalistiska industrivärlden men ännu snabbare i östblocket. Under 1950-talet trodde många seriösa ekonomer i väst, att när Sovjetunionen blev i stånd att planera sin ekonomi med hjälp av datamaskiner, skulle landet gå förbi USA. Det var "realsocialismens" oerhörda ekonomiska framsteg, dess övertag i rymden 1957-1965 och till en början inte minst vad beträffar interkontinentala missiler som tvingade USA att gå med på avspänningen. Redan 1960 kunde man till följd av att högerkrafterna tack vare det första kalla krigets avklingande pressades tillbaka iaktta vänsterströmningar bland USAs intellektuella och studenter. 

Samtidigt rasade det europeiska kolonialväldet i Afrika. Indien hade frigjort sig re'n 1947. Mao Tse-tung marscherade in i Peking två år senare. 1954 hade Indokina befriat sig från det franska oket. Året före nådde USA bara "oavgjort" i Koreakriget. 1954 började befrielsekriget i Algeriet och i januari 1959 segrade Castro på Kuba. Sovjetunionen var nu så stark att den kunde hålla upp honom. De gamla kolonialmakterna var på grund av att de hade uttömt sin kraft under det senaste världskriget för svaga för att kunna upprätthålla sina besittningar. Imperialismen kände i början av 1960-talet marken rasa under sina fötter. Storbritannien degenererade efter Suezkrisen 1956 till en amerikansk vasall. Frankrike upphörde fram till general de Gaulles nya framträdande att driva en självständig utrikespolitik.

Liberalen Herbert Tingsten var en av dem som ej var i stånd att registrera den nya tiden och utgav 1963 en bok med titeln Är ideologierna döda? Samtidigt undertecknades avtalet mot provsprängningar av kärnvapen ovan jord. Alla som inte var totalt förstockade förstod, att avspänningen var ett faktum. Fredlig samlevnad, Sovjetunionens devis, blev ett begrepp. Den begynnande avspänningen och kolonialväldenas fall ledde till att gymnasieungdomen radikaliserades också i Sverige och Finland. Samtidigt trappade president Kennedy upp kriget i Vietnam, vilket spelade en oerhörd roll som radikaliserande faktor i Europa och USA. Strax efter Berlinmurens fall påstod en "filosof" i USA att historien hade nått sitt slut. Hans verk blev en kultbok bland normalbegåvade intellektuella.