Kommer ljuset från Rinkeby?

Stefan Lindgren skriver i en kommentar till den här bloggposten om varför han lämnade vänsterpartiet (egentligen VPK på den tiden):

Men idag är knappast ideologisk hetta vänsterpartiets problem. Då som nu måste nytändningen av arbetarrörelsens organisationer komma utifrån, från fristående grupper och från skarpa ungdomar.

Månne en del av dessa ungdomar finns i Rinkeby?

Här alltså. En ballongbild från 1988 som finns hos Wikipedia. "Ett lugnt och trevligt område för majoriteten av invånarna" kallas det i artikeln jag refererar till nedan.

Senaste numret av den lilla pigga tidningen Arbetarkommunen (egentligen heter den Kommunistiska Arbetarkommunen, men jag förkortar litegrann) publicerar en helsida om 'Rinkebys politiska historia'. Och dessutom en halv sida om Hjulsta i samma region. Intressant. Hoppas artiklarna kommer upp på hemsidan, nu tror jag bara de finns på papper.

Det fanns för några årtionden en omfattande 'vänsterscen' i Rinkeby, men nu verkar den i stort sett borta och ersatts av islamister av den tristaste sorten. Samtidigt finns det en massa verkliga problem att ta itu med, som arbetslöshet, exploatering, trakasserier och diskriminering. Kan detta kanaliseras i effektiv motståndskamp?

Det finns en anmärkning som jag gjort tidigare, nämligen att lokala upplopp i eftersatta områden förmodligen ofta blir isolerade. Det är några dagars oroligheter, en del saker bränns upp men förhoppningsvis blir inga skadade, och sedan återgår man till vardagen. Någon organisation med politiska krav ser man inte mycket av. Och därmed kan 'storsamhället' lugnt gå vidare med arbetslöshet, trakasserier och diskriminering.

Detta påminner en del om läget i Indien. Där finns det områden främst i djunglerna där den maoistiska rörelsen utövar lokalt styre och är en makt att räkna med. Men i och med att dessa områden ofta är befolkade av marginaliserade och utfattiga människor har indiska staten kunnat leva med detta uppror. Ute på de stora slätterna och inne i städerna har upproret inte märkts så mycket. Och det är maoisternas problem: om de skall lyckas måste de sprida upproret från stamfolkens glest befolkade områden i skogarna till ställen där de stora massorna finns. Det är deras svaghet som de nu försöker övervinna. Klarar de av det ser framtiden ljus ut. Annars ...?

Samma gäller alltså för de 'fristående grupper' och 'skarpa ungdomar' som eventuellt tänker sig bygga politiska basområden i eftersatta förorter runt svenska storstäder. Om de i stort sett är isolerade i några enklaver, ja då är de just isolerade och möjliga att kontrollera av 'storsamhället'. Det behövs med andra ord försänkningar, kontakter, organisationer utanför. Där har jag inga konkreta förslag, vilket är en svaghet, men åtminstone tipset att försök hålla pyromaner och plundrare kort. En sak att betona i propagandan kan vara att en del av de saker som drabbar förorterna idag mycket väl kan slå ner i mer svenne-bananiga områden i morgon. Kapitalet slår mot oss alla. Motståndaren är gemensam.