En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Roligt att Wiklund vaknat till och kommit på andra tankar vad gäller vår för 7-året pågående skuldkris och hur deb skall kunna hanteras. Men varför gå omvägen över Tyskland under 30-talet det finns gott om ekonomisk politik som motsäger åtstramning, inom peningreformrörelsen.
SvaraRaderaArtikeln innehåller dessutom ett alvarligt fel. Det var inte Hitler som lånade sin ekonomiska politik från fackföreningsrörelsen influensen gick i motsattt riktning. Det var fackföreningen som lånande från Hitler som genom sin ekonomiske expert Feder redan i början av 20-talet var klar på hur massiva ekonomiska satsningar skulle kunna genomföras.
Vaknat till? Jag var med och publicerade en bok, Arbetslös?, http://books.google.se/books/about/Arbetsl%C3%B6s.html?id=gDwgMwAACAAJ&redir_esc=y, redan 1997 som förespråkade ungefär samma sak.
SvaraRaderaDen i sin tur var delvis inspirerad av Olle Eriksson som föreslog massiva satsningar på energihushållning som ett sätt att både minska koldioxidutsläpp och minska arbetslösheten. För oss i miljörörelsen var det lätt att anamma sånt.
Och motkrafter till åtstramningsideologin fanns ganska brett både inom både högern och vänstern på sin tid. Erik Reinert redovisade i en artikel i Klassekampen för flera år sen, Utdødd kriseforståelse (tyvärr inte på internet), hur det här var vardagsmat vid sekelskiftet 1900. Dvs innan marginalisterna hade snöpt det ekonomiska tänkandet till att handla om "jämvikt" istället för utveckling. Sovjet var ju t.ex. inte först med femårsplaner, sånt höll t.ex. japanerna på med redan på 1800-talet.