Ordet högerextremism är trubbigt. Höger i det här sammanhanget säger inget om partiernas ekonomiska politik, som många gånger snarare är vänsterorienterad, utan syftar istället på deras ihållande ultrakonservativa syn på demokrati, fri rörlighet, respekt för minoriteter och idén om människors lika värde. (Citat från Expo här.)
Just det. Ta det igen: partiernas ekonomiska politik, som många gånger snarare är vänsterorienterad. Partier som vill vara framgångsrika ser till vad de tänkta stödgrupperna kan vara intresserade av. Och det gör en del partier på höger- och populistsidan. Detta oavsett om man sedan tänker vara vänster i praktiken.
Det underlättas numera av att etablerade partier för en ekonomisk politik som sannerligen inte är vänsterorienterad, även om de själva ibland uppger sig vara någon sorts vänster, men i stället på udda sätt sysslar med demokrati, rörlighet, minoriteter och människovärde. För att ta det sista: vad händer med folkflertalets människovärde när den vänsterorienterade ekonomiska politiken (vad man nu menar med det) dumpas till förmån för privatiseringar, åtstramningar, arbetslöshet för somliga och överarbete för andra, lönepress etc? De partier som Expo vänder sig emot struntar i vad som 'låter' höger eller vänster, de griper efter det som är effektivt, de invaderar tomrum som uppstår när de gamla socialistiska och liberala partierna ersätter socialpolitik med identitetspolitik. Den identitet man värnar har dessutom en tendens att inte omfatta befolkningens flertal (som ju skall utsättas för nyliberalism), utan man säger i stället upp samhällskontraktet med den och inriktar sig på diverse minoriteter. För identitetspolitikern är gayparaden viktigare än förstamaj-tåget.
Vad är det för fel på en 'populism' som tar hänsyn till folkets behov och önskningar? Svar: de etablerade partierna är bara intresserade av överklassens behov och önskningar. Detta handlar om klasspolitik. Eller om jag uttrycker det på ett annat sätt: hur skall man kunna få folk på gott tolerant humör om man samtidigt talar om för dem att de är idioter och skall hålla klaffen när de klagar över olika verkliga problem? Gamle Frank Baude hånades när han klagade över KP:s ointresse för tiggare och gangsterskjutningar i Göteborg, men är han inte i själva verket på rätt spår? En ryggradslös 'medelklass', eller åtminstone folk med sådana värderingar, har tagit över större delen av det politiska fältet från vänster till höger. Och i den miljön frodas extremhöger (och kapitalister).
Hur skall man kunna tala för demokrati och tolerans när begreppen tas över och förstörs av nyliberaler som dessutom kan bomba folk och länder sönder och samman om de tycker att det är bra? För om man ser hur Expo resonerar så är det jätteruskigt med Nationella Fronten i Frankrike, men det är inte jätteruskigt när franska regeringens (höger eller socialistisk) militär deltar i angreppskrig mot länder i Tredje världen och dödar massvis med människor. Hur kan någon tro att hyckleri är en politik för framtiden, vare sig det gäller inrikes- eller utrikespolitik?
Hur skall jag avsluta detta? - Jo, med en enkel uppmaning: bojkotta EU-valet! Kampen mot 'extremismen' förs med klasspolitik på hemmaplan, inte med överbetalda politiker i ett parlament långt borta!
 |
| 'Höger' och 'vänster' må pråla med olika färger - i grunden är de ändå väldigt lika! |
Vad skulle man nå för framgångar om man lät extremhögern vara dom enda som kritiserar EU-projektet på den institutionella nivån?
SvaraRaderaJag skulle förstå det om det var på något sätt svårt att rösta, och man måste lägga ner en massa kraft på det som kunde användas för något nyttigare. Men det är det ju inte.
Det handlar alltså knappast om prioritering, utan om beröringsskräck. Om man snuddar vid EU blir man smittad, typ.En del kallar det för att man "legitimerar" - men EU bryr sig knappast om legitimation från oss.
Däremot finns det en hel del konkreta försämringar som man skulle kunna undvika genom att rösta in rätt parlamentariker, se till exempel http://www.ka.se/viktiga-fragor-pa-spel-i-eu-valet
Så pragmatisk är jag.
Även om jag också tycker att det finns viktigare och mer framkomliga metoder att bekämpa överheten på.
Beträffande s.k. högerextrema partiers ekonomiska progressivitet se https://gemensam.wordpress.com/2014/03/01/allt-ar-som-forr/
SvaraRaderaDet bör kommas ihåg att i Tyskland 1933 var nazisterna de enda som stod för en keynesiansk ekonomisk politik.
Det var därför dom vann.
Det finns två aspekter på frågan om man ska rösta i EU-valet eller inte. Dels vad man ska göra som individ, som kanske inte är så där oerhört viktig. Dels den mycket viktigare frågan om vad man försöker påverka andra att göra - och då handlar det om mycket större och viktigare saker.
SvaraRaderaI ett läger när det inte finns någon politisk vänsterkraft som för en vettig politik, så är det frestande att rekommendera valbojkott. Men jag håller med Jan. Passivitet är ingen lösning på någonting.
Oavsett om man i brist på vettiga vänsteralternativ kommer fram till att man ska rösta på Piratpartiet eller kryssa någon halvbra/halvdålig vänsterpartist eller miljöpartist så måste det vara bättre än att strunta i att rösta. Det handlar om attityd, om man gett upp helt eller inte.
Den tyske socialdemokraten Lassalles åsikt att alla utanför socialdemokratin var en "enda reaktionär massa" blev häftigt kritiserad av Marx och Engels. Anarkismens avståndstagande från politisk verksamhet är också en återvändsgränd även idag.
Det är bättre att göra något och ha fel än att inte göra något alls. Om inte annat kan man lära sig något av sina misstag. Men vad kan man lära sig av passivitet?
SvaraRaderaEU är inte den enda politiska entiteten med legitimitetsproblem. Enskilda medlemsländer (Storbritannien, Spanien, Belgien, Italiens Sydtirol/Alto Adige) har separatiströrelser på hemmaplan, vi får se om inte skottarna röstar sig ifrån det förenade kungadömet i höst. Lägger vi till västländer globalt har vi även Kanada (Quebec) och Australien (Western Australia) där självständighetsfrågan ligger latent och kan tänkas dyka upp igen med kraft. Och om ojämlikheten fortsätter växa även här (vi hade ett annat startläge jmft med omvärlden 1980 när ojämlikhetskurvorna började skjuta ifrån), vad säger att inte även Sverige nås av separatistiska rörelser (Skåneland)?
SvaraRaderaÄven om vi bryter upp EU imorgon, frågan är i sådana fall vilket/a nationella parlament vi i de enskilda medlemsländerna ska "gå tillbaka" till. Överbetalda politiker är alltid lika fjärran oavsett det fysiska avståndet eller om man delar egenskaper som att man talar samma språk.
Jag har lättare att förstå valbojkotter ifall man bojkottar alla politiska val, det är ett stringent resonemang att man inte tänker stödja inhemska eller uthemska politiker.
Jan Wiklund skriver men EU bryr sig knappast om legitimation från oss.
SvaraRaderaMen det gör ju EU, det är vitsen med valet. Om röstandet går under 30% blir legitimationen låg och uppmuntrande för européerna att gå ur. Läs gärna på www.fib.se Demokratisk plikt att inte rösta i EU-valet av Ulf Bjerén.
Det är inte "europeerna" som har gått in i EU, det är de europeiska regeringarna. Och de kommer att stanna kvar även om valdeltagandet går mot noll, eftersom de använder EU som en "fackförening", en hjälp att pracka på sina "arbetsgivare" dvs vi, lagar vi inte vill ha.
SvaraRaderaSå de kommer knappast att ge upp den möjligheten. Istället kommer de att producera ideologi som säger att det låga valdeltagandet visar att europeerna är nöjda med status quo.
Jämför hur de behandlar alla de folkomröstningar om EU som de har förlorat. De betraktar inte dessa förluster som någon misstroendeförklaring, de förklarar helt frankt att folk har röstat fel och så kör de repris tills de får som de vill ha det.
EU kan inte önskas bort genom att man gör ingenting. Det krävs långvarig organisering av motståndet. Däri liknar det det långvariga motståndet mot de absoluta kungadömena av guds nåde. Även där ingick deltagande i diverse parlament som en nödvändig del i att artikulera och organisera motståndet.
Håller med. Det behövs som alltid att motståndet organiseras. Men detta är döfött inom EU-parlamentet. Motståndet finns redan i mänga stater - mer än latent - och kommer att öka om valdeltagandet faller. Sett så är det dynamik i vd som sker fram till den 25 maj - och efter.
SvaraRadera