Nattens skottlossning blev den tjugonde i Göteborg i år, skriver GP. Förra året dödades åtta personer i 56 skjutningar i staden. 30 personer skadades.
Enligt vad gamle Frank Baude skrev när han hoppade av från sin skapelse KP så syndade partiet bland annat vad det gällde inställningen till... :
Göteborg - gangsterstadenInte undra på att sverigedemokraterna samlar poäng, när det etablerade politiska gänget (KP vill ju gärna vara med där som det verkar) inte kan ta itu med gangsterupptågen i förorterna.
Över femtio skottlossningar med flera dödsoffer som följd ägde rum i Göteborg 2013. Det finns bara en enda tidning i Sveriges land som inte med ett ord berört frågan. Det är tidningen Proletären, som har Göteborg som utgivningsort. Flera av skjutningarna skedde i stadsdelen Biskopsgården. Kanske var det därför Proletären gjorde ett reportage därifrån, där en partimedlem och några invånare i staden fick uttala sig. Det hela var politiskt korrekt enligt den småborgerliga kutymen, och andades Mona Sahlin över hela stuket. Det som fattas är en partilinje i frågan och ett offentligt klargörande av partiets uppfattning, vilka ekonomiska intressen som ligger bakom skjutandet.
På tal om poäng för sd: en liten flicka omkom vid en brand i Rosengård, Malmö, för någon vecka sedan. Det var tragiskt. Men vi vet också hur en del invånare där och i andra förorter bemöter brandkår och ambulanser, och det är sannerligen inte välkomnande. Stenkastning och andra angrepp mot räddningspersonal kan inte ses som en vänlighet. Sd har naturligtvis tagit upp det i sin propaganda (se Avpixlat!). Med anledning av tragedin i Malmö dök det upp någon facebook-grupp som hävdade att brandmän stått bredvid och skrattat när den döda flickan bars ut. Låter det troligt? Den där fb-gruppen kan naturligtvis vara en provokation, men tyvärr är det så att det finns tvättäkta idioter som kan häva ur sig sånt. Och sd kan lugnt luta sig tillbaka och låta skandalen rulla vidare. Det här är nästan lika mycket värt som friska pengar i partikassan. 'Titta vad det är för typer som bor i 'invandrartäta' Rosengård: först slänger de sten på brandkåren och sedan ljuger de om att brandmännen hånskrattar åt ett dött barn.'
Jag såg uppgifter om att brandkåren försenats eftersom det stod felparkerade bilar i vägen. Vet inte om det stämmer. Minns däremot ett reportage i DN av journalisten Bye tidigare i år (från Rinkeby kanske?): där framgick det att lokala ligister hånskrattade åt poliser som sa åt dem att parkera ordentligt. På det sättet skolar man fram storligister ur de små odrägliga ynglen.
En extrapoäng för sd blir naturligtvis att en del brandmän tidigare inte velat ställa upp när Åkesson gjort arbetsplatsbesök. Nu har de fått sig en läxa! Det tyckte i alla fall en hel del personer i Avpixlats kommentariat, och var så uppåt över det att någon överkommentator fick säga åt dem att lugna ned sig. Även sjukvårdspersonal har protesterat mot Åkesson-besök, men vad händer nästa gång det blir storslagsmål på någon akutmottagning?
Och därmed är vi över till frågan om hur sd skall bemötas. Några synpunkter:
Genom att koncentrerar uppmärksamheten på sd uppnår man just att ... uppmärksamheten koncentreras på sd. Denna koncentration sker eftersom det politiska etablissemanget inte har någon positiv egen politik att komma med. Hade man det skulle uppmärksamheten koncentreras där, och sd skulle åka ut i marginalen igen. Men nyliberalerna föredrar att larma om sd eftersom det drar uppmärksamheten från deras egna skurkstreck som de sannerligen inte vill prata så mycket om. Och den mer eller mindre hjärndöda 'vänstern' traskar efter. Törs man nämna att aktiv klasskamp underifrån kunde vara ett alternativ ... nähä, inte det. Men gayparader går ju bra som ersättning!
Vänstern, ja, som visar sig duktiga genom att larma på sd-möten. Hur bra är det? Om det är så att inte så många skulle gå och lyssna till Åkessons och andra sd-ares torgmöten, varför skall man då blåsa upp dem till jätteföreställningar? Varför föra oväsen för att talet inte skall höras? Är inte det en sorts censur som i morgon mycket väl kan riktas åt annat håll? Om någon säger till motdemonstranterna att vara tysta eftersom hen vill höra vad sd har att säga, hur skall det bemötas? Med ett kärnfullt 'håll käften', eller kanske en smäll på käften? - Om det är acceptabelt att störa ut Åkesson idag, är det också acceptabelt att störa ut Sjöstedt eller Löfven, om man nu inte tycker om vad de säger? "Vi bestämmer vem som får tala, och det får du finna dig i!"
En tös på danska tv illustrerade faktiskt en del av det här genom en 'intervju' med en aktivist som med intensivt visslande hade stört ett politiskt möte.
Jag kanske är överdrivet pessimistiskt, men det här kan sluta illa. Under syndikalisternas Första maj i Stockholm fotograferade jag den här demonstranten som åtminstone tidvis gick mot strömmen i tåget. Problemet uppstår när man slarvar med etiketterna. Det finns grupper utanför sd som definitivt är odemokratiska och dessutom våldsamma. I direkta konfrontationer med dem fungerar inte alltid icke-våld. Våldsamt självförsvar mot dem är helt godtagbart. Men sd, är det samma sak? - Det förhållande att partiet innehåller diverse olika tendenser, varav en del inte är trevliga, gör inte att det automatiskt bör buntas ihop med slagsmåls-nassarna. Om man verkligen buntar ihop dem blir det ytterligare gratispoäng till sd. För det är ju uppenbart att sd inte är brunmålade nazister, och därmed blir kritik i den riktningen svårbegriplig och negativ för alla utanför de mest entusiastiska grupperna av anti-rasister och anti-nazister. Medan de rätt- eller godtrogna kör sina kampanjer mot sd fortsätter det nyliberala etablissemanget sitt förstörelseverk. En del av detta kan sd utnyttja i sin kritik. Vem tjänar på det?
Folk skall veta hur hatade de blir om de stöder nazister. Det är bra, mycket bra. Man kan dra småpoäng på tragedier men stora poäng på dem gör man bara med konkreta åtgärder som faktiskt adresserar det verkliga problemet.
SvaraRaderaTiga ihjäl nazisterna har borgarna gormat om i sin press sedan 80-talet. Framgången för den taktiken kanske bör utvärderas istället, för där har vi decennier av data.
Idag läste jag om SD:s senaste och mycket roliga satsning, den är lika olämplig som den är kul:
Heja Jimmy!
Eller som tysken skulle sagt:
Heil Jimmy!
Det är möjligt att andelen tvättäkta fascister är liten i sd. Men de sitter i partiledningen, så underskatta inte faran från det hållet. Kent Ekeroth har ju t.ex. samma antijihadistiska världsuppfattning som Anders Behring Breivik.
SvaraRaderaNationalist = Söker nationalisera naturtillgångar med mera, kräver rättenn att själv bestämma hur man tar betalt för sina tillgångar.
SvaraRaderaDen som söker skapa en monokulturnation, den kallas för nazist. Kärnan i nazism är just sökanet efter en monokulturnation. Kallar man SD för annat än nazister så förstår man inte SD, nazismen eller den postmoderna eran.
Jag tror inte man ska definiera fascism och nazism utifrån deras ideologi (som Henrik Arnstad gör i "Älskade fascism"), utan efter dess roll i klasskampen. Nämligen att bekämpa och splittra arbetarklassen, speciellt dess kommunistiska del, ytterst med våld.
SvaraRaderaIdeologin anpassas, och blir ibland antisemitisk, ibland pro-israelisk, ibland islamofobisk, ibland öppet rasistisk, ibland "kulturrasistisk", ibland nationalistisk och ibland "nordisk" eller "german". O.s.v.
Hannu har rätt. Vi ska inte hänga upp oss på vad SD säger att de är, eller ens vad de tror att de är. Det viktiga är vilken roll de rent faktiskt spelar i klasskampen. Deras roll (liksom alla fascisters) är att försöka ena en så stor del av befolkningen som möjligt FÖR den borgerliga diktaturen och MOT de fattigaste och mest nedtryckta delarna av arbetarklassen. Syftet är att försöka kväsa klasskampen med fascistisk "klassfred" - vilket dock alltid kräver klasskrig mot de mest förtryckta och de mest upproriska.
SvaraRaderaFramför allt handlar det om att ha en politik som utgår från vad underklassen behöver. I första hand arbete åt alla. Vilket i sin tur kräver ett projekt för samhällsbygge där alla händer och alla huven behövs.
SvaraRaderaDet var socialdemokraternas stora insats förra gången nassar var ute och marscherade, dvs på 30-talet. Dvs insats i Sverige och Norge; i Tyskland litade de som bekant passivt på att krisen skulle leda till att kapitalismen gick åt helvete. Vilket den ju gjorde, på sätt och vis...
Har man ingen sån politik hjälper det inte med aldrig så militant klasskamp. Det visade inte minst kommunisterna i Tyskland på 30-talet.
Klockrent Jan.
SvaraRaderaMycket av vad den "hjärndöda" vänstern gör att redovisa sin
åsikter i en speciell fråga, men
oftast inte det konkreta förslaget.
Eller visa på uppbyggandet av brett folkligt motstånd i tålmodigt folkrörelsearbete utan hopparlikt bin från den ena till den andra rådande trenden.
Därför blir dom lätt "Nyttiga
idioter" av t.ex USA.
Många vill ej heller smutsa ner
händerna med inopportunistiska ställningstagande som just nu att
det är Ryssland som är under attack.
Det är ju inte bara kapitalismen
som är kris utan även "vänstern"
var har man makt någonstans?
Åsiktskonstnärer i alla länder
förenen eder.
Tommy Sjöberg
Folkbildare
Tja, vi skiter i att mobilisera brett emot nazismen, för det teoretiskt bästa är att alltid mobilisera för klasskampen. Så blir det alltid när man snackar moraliska singulariteter som en utopi är, iaf i en utilitaristisk värld.
SvaraRaderaJag ställer mig tveksam till att vara så monoistisk att man bara accepterar ett enda streck i sanden. Det blir lätt sekteristiskt när man drar likhetstecken mellan modern socialdemokrati och nazister. Ser mest ut som ett postmodernt sätt att flytta fram den egna positionen utan att man i något materiellt flyttat sig ett enda skit. Jag vinner då genom att utropa mig till utopisk kommunist och etikettera realsocialister och allt högerut som lika goda kålsupare som nazister, då har jag flyttat fram min position mest.
Den här bloggen och de flesta kommentarer här är ju reaktionärt ur en viss synvinkel. Varje ny teori som uppfinns är en splittring, varje tolkning av de traditionella tänkarna är att göra klasskampens vapen trubbiga. Vill man ha en oerhörd skärpa, så måste man kräva total underkastelse för grundteorin och inte tolerera att folk sitter och flummar själva.
Vid det här laget borde det funnits en planeringskommitté för global samhällsplanering i ett opensourceformat, där man kunde gått in och sett detaljerade produktionsplaner för varje land. Men ingen erbjuder någon konkret plan idag, folk har glömt den oerhörda makten i en plan och ingen har längre någon. Det är bekvämt att snacka klasskamp och tycka att allt löser sig när vi stormat styrelserummen och myndigheterna, det är förvisso fullt möjligt, men folk kan bara konsumera det som erbjuds dem.
I brist på konkret plan så gäller det att köpa tid för att den skall komma till. Vi ser i Ukraina hur den nazistiska revolutionen utbreder ett kaos i landet, hur den i sin linda mycket svaga nazistiska regimen inte klarar upprätthålla lag och ordning. En situation där någon som har en konkret plan genast kan få massans gillande att gripa in och upprätta lag och ordning. Men folk kan bara konsumera det som erbjuds dem.
Jag förvånas att så många är emot att det som nu sker i Sverige, där motståndet emot nazisterna leder till att fler och fler börjar leva politiska liv. De går på motdemonstrationer och vänder sina ryggar. Ett dramatiskt kliv från de nihilistiska liv de levde innan. För vad du än vill åstadkomma, om det är mobilisering för revolution, för ett progressivt parti, för folkrörelser, så krävs det att människor börjar leva politiska liv. Man tar inte klivet från en nihilistisk tillvaro till att leva ett politiskt liv för teoretiska saker, det gör man för konkreta saker som berör en, det gör man när man känner att man måste påverka och KAN påverka.
Vi är alla opportunister ur den revolutionäres perspektiv, för vi lever inte för revolutionen, de som kommer närmast är väl de som lever för den dagen revolutionen kommer, vilket gör en till själva definitionen av en opportunist. När satsar man sitt jobb, riskerar familj och vänner försörjning, kanske till och med liv? Vad kräver man för att göra det? Ställer man sig de frågorna så är man opportunist, om man inte ställt dem vet man inte om man är opportunist eller ej.
Suck. Nu är man reaktionär också. Låt gå för det. Gammaldags hederlighet duger för mig.
SvaraRaderaJag har vid en del tillfällen tagit upp det där med 'planen' (i form av bloggposter som försöker visa hur teknikens nuvarande nivå gör kommunismen möjlig, exempelvis, och behovet av intresseväckande projekt för framtiden) men intresset för detta verkar i det närmsta obefintligt. Samma gäller den artikel jag skrev i ämnet för Clarté för några år sedan. Kanske dags att lägga av?
Suck 2
SvaraRaderaMan undrar ju vilka organisationer
som orkar höra på signaturen Martins
teorier och hur man skall försöka
att samla massorna till kamp.
Tommy Sjöberg
Tyvärr har inte Kp tagit till sig Baudes insikt om "att i tider av sviktande klasskamp är det nödvändigt att hålla kvar vid den revolutionära teorin. Det visar hela vänsterns historia, de som gett upp den, de dör bort." (Proletären 25/2007). Baude förutspådde Göteborgs gangstervälde för flera år sedan (GP090515). Baude varnade redan på 90-talet för att kapitalet nu omformade Sverige med duon nyliberalism och mångkultur. Redan 1978 brännmärkte han VPK:s tidiga, identitetspolitiska röstfiskande i Stockholms HBT-kretsar (broschyren "Sanningen om socialdemokratin"). Han hade helt rätt i allt detta! Nu är han dock hånad, ej längre önskvärd mer än möjligen som en friserad figur på Kp:s Wikipediasida.
SvaraRaderaDen marxist-leninistiska klassikerserien är inte sprungen ur vissa av de förhållanden vi befinner oss i nu. Det gör dock det vetenskapliga synsättet viktigare än någonsin. Ett sådant synsätt kan dock aldrig någonsin inbegripa censur, vinklingar och mörkläggningar. Allt det som karakteriserar det politiska Sverige. I en värld som genomgår de största migrationsströmarna hittils, och som bara ökar år efter år, så kan flykting- och invandringsfrågan inte bara trollas bort eller ensidigt framställas i s.k. tycka-synd-om-reportage. Frågan bör kanske inte exponeras mer än dess intresse/rangordning hos arbetarklassen, men att inte alls problematisera frågan utan istället tiga om den, att "våga att inte ta debatten" som bl.a. medelklassfeministen Sveland yrkar, är en helt uppenbart idiotisk taktik. Det har många insett för flera år sedan.
Det pratas ofta om en normalisering av de högerextrema krafterna i Sverige. Det stämmer, men samtidigt tycks mig en parallell, märklig normalisering ske i den andra änden. Igår läste/hörde jag dessa två extremer: Feministiskt initiativ, där man lovar krossa nationalstaten och införa fri invandring, samt Svenskarnas parti (på P1), där man vill bevara nationalstaten baserat på det "genetiska svenska arvet". Av dessa är den ena sidan mediahyllad och den andra paria, mellanläget saknas och polariseringen är omedelbar. Så är det i allt för många frågor. I den senaste i raden av mörklagda böcker, "Låsningen", lägger ekonomen Jan Tullberg fram en beräkning på att invandringen till Sverige årligen kostar hela 250 miljarder kronor. Inte ett ord i debatten om detta. Ja förutom på de högerextremas hemsidor förstås. Vart finns den vänster som nagelfar detta? Förkastar och accepterar, problematiserar odogmatiskt och sätter ljus på det som nu befinner sig i skugga och nyttjas i reaktionära syften? Jag vill påstå att processen mot ett mer högerextremt samhälle till stor del beror på de extrema, människofientliga och ofta okritiserade beslut i invandringssfrågorna som tas av regeringen och Migrationsverket, liksom även politikernas och medias tystnad inför olika problem i förorterna och i anslutning till det invandringsindustriella komplex som byggts upp med bl.a. krämaren Bert Karlsson i fronten. Då hjälper brännmärkandet av nyliberalismens privatiseringar och politikernas korruption (Nuon=89 miljarder kr...) i del bara, stort eller inte vet jag inte. Jag efterlyser dock ett helhetsgrepp på alla politiska spörsmål av tyngd och tror att ett sådant det kan bidra till att (1) dels ta udden av högerextremismens propaganda, samt (2) bidra till att lösa den faktiska sakfrågan. Kejsaren är naken och som den frispråkige Sven Wernström sa: "De flesta av oss begriper att den stora invandringen, som ingen vill ta ansvar för, och den häpnadsväckande tolerans mot människosmugglare är de mäktigas metod att skaffa billig arbetskraft och splittra underklassen. Men det kan vi inte säga eftersom våra tidningar är nedlagda och träffpunkter som Folkets Hus likaså. Och det finns en tyst journalistisk överenskommelse att inte lyfta fram sånt som ställer invandrare i ofördelaktig dager." (http://www.folkbladet.se/kulturnoje/default.aspx?articleid=5362825)
Björn, bara om man accepterar det jag sa som sant och gör man det är jag inte så lite reaktionär heller.
SvaraRaderaMen jag ville poängtera att vi alla sitter och teoretiserar och filosoferar och vad beror det egentligen på? Vad jag framhåller är att det inte finns en konkret plan att underkasta sig, hade den funnits så hade kanske varje inlägg och varje kommentar haft ett mål utöver individens önskan att delta i diskussionen.
Tommy,
ingen institution tror på mig och det är bra. Men här har vi ett inlägg och kommentarer som kritiserar en faktisk mobilisering av vanligt folk, som framställer det som något dåligt. Jag vet inte om någon här är företrädare för någon organisation, om så är fallet är gnället om att de inte är tillräckligt radikala, eller tillräckligt produktiva i rätt riktning. Men om organisationen står utanför så kan de inte påverka mobiliseringens inriktning, för folk kan bara konsumera det de erbjuds, du vet vi är alla indoktrinerade i konsumtionstänkande, där till och med engagemang är en vara som man köper. Beställ material från din fackförening får du se, då rasar de in glättiga broschyrer som saluför en produkt och en bunt tilläggspaket, inte står det så särdeles mycket om kampen mellan arbetare och kapital i de broschyrerna. Men de erbjuds något mer än en dröm om ett bättre samhälle, något konkret.
Anonym,
om invandring per automatik medför en splittring. Betyder det att man övergett idén om att arbetaren inte har något hemland? Är den upplevda splittringen oförmågan hos de gamla organisationerna att mobilisera invandrare? Vilken inbyggd egenskap hos invandraren gör dem omöjliga att mobilisera för dessa organisationer?
Eller är det kanske något hos de gamla organisationerna?
Martin: Det är aldrig dåligt när folk mobiliseras. Och vi är alla olika aktörer, det den ene gör behöver inte den andre göra.
SvaraRaderaSnarare stör det mig lite att nu ska vi alla mobilisera mot nazismen - vilket antas betyda att vi alla ska gå i demonstrationer mot nazismen. Inget ont i det, men så länge ingen mobiliserar för underklassens materiella intressen tycks det mig något tunt och tillfälligt.
Anonym: det finns ett vettigt sätt att ta itu med de otvivelaktigt trista resultaten av att folk måste emigrera för att försörja sig: tillåt fattiga länder att ha en industripolitik och utveckla sitt land.
SvaraRaderaIdag är detta förbjudet. Det kallas "handelshinder". De länder som försöker utsätts för allehanda trakasserier, t.ex. svartlistning och i värsta fall bombning som Libyen häromsistens. Att Kina får hållas beror bara på att det är så starkt att värnarna av status quo och sitt eget överläge, USA och EU inte törs angripa.
Tills vidare är det ett orimligt hyckleri att dels förbjuda fattiga länders industrialisering och dels angripa folk som inte får försörja sig hemmavid utan tvingas emigrera.
Som Stockholms hantverkare konstaterade för 150 år sen, sedan de hade försökt hindra fattigt folk att flytta till Stockholm: Det är både omoraliskt och omöjligt att hindra fattigt folk från att arbeta.
"I den senaste i raden av mörklagda böcker, "Låsningen", lägger ekonomen Jan Tullberg fram en beräkning på att invandringen till Sverige årligen kostar hela 250 miljarder kronor. Inte ett ord i debatten om detta."
SvaraRaderaOm man gafflar om vetenskap skall man nog inte lyfta fram Jan Tullbergs beräkningar om vad invandringen kostar Sverige.
Hans fusksiffror förtjänar inte debatt, då de är helt uppåt väggarna. Bara det faktum att han INTE har med att invandrarna, liksom andra infödda, spenderar sina inkomster främst i Sverige, gör honom till en klåparekonom som enbart är ute att driva opinion, och inte leverera någon vetenskap.
Hans påstådda 250 miljoner försvinner på något underligt sätt ut i tomma intet och används aldrig i den svenska ekonomin efter utbetalningarna skett.
Gängkriget i Göteborg är Baudes fel
SvaraRaderaMed anledning av Baudes kritik av KP om gängkrigen i Göteborg, skriver jag min syn på det hela. Varför rekryteras underklassen av gäng istället för av KP?
Min bakgrund
Jag föddes i Göteborg på 70-talet och bodde i Gårdsten i slutet av 70-talet till en bit in på 80-talet. Gårdsten är ett problemområde i Göteborg än idag, och fäste för kriminella gäng. Gängbildningen har inte så mycket att göra med identitära egenskaper hos individerna i dem att göra som det har med de materiella villkoren som existerar i dessa områden, tillsammans med samhällets hantering av dessa områden så blir bildandet av gäng nödvändigt. Låt mig berätta lite viktiga händelser i min barndom, som belyser varför gängbildning var nödvändig och det enda som vi kunde göra.
När jag fick min första cykel i Gårdsten så fick jag ha den i exakt ett dygn. Den stals dagen efter jag fick den, polisen gjorde inget, det var ju bara en cykel. Att det var min finaste ägodel skiter väl samhället i. Det var samhällets första svek emot mig, som jag minns iaf.
När jag var 6 år satt jag och lekte i sandlådan på gården, morsan hade gått iväg för att laga mat och jag skulle komma efter när jag lekt klart och plockat ihop mina leksaker. Innan det skedde så hände något helt annat, två vuxna började prata med mig, de ville ha min hjälp, det skulle inte ta alls lång tid. De tog med mig till ett förråd en kort bit därifrån, jag skulle klättra in genom det lilla fönstret som var öppet (och trasigt) och släppa in dem, för de hade tappat bort nyckeln. Det gjorde jag, sedan sa de åt mig att hålla utkik och säga till om det kom någon. Det gjorde jag oxå. När polisen dök upp så sprang de all världens väg och kvar stod jag. Polisen började genast fråga ut mig om de två individerna som sprungit, jag blev rädd av att bli förhörd av en brysk polis och började gråta, de tog in mig i polisbilen och jag skulle åka med och peka ut om vi såg personerna. De körde runt med mig en stund utan att vi såg bovarna, då släppte polisen av mig på en gård, snart insåg jag att detta inte var min gård, men då hade poliserna farit och jag stod där utan att hitta hem. Till slut fick jag hjälp hem av en tant till mamma som irrade omkring på gården och letade efter mig. Av mina leksaker i sandlådan fanns det inte så många kvar. Det var andra gången polisen svikit mig, men långt ifrån sista.
Jag började sedan på Römosseskolan i Gårdsten så bestod min klass till stor del av invandrare, det var ett par med finska föräldrar men de flesta kom från Sydamerika. Lärarna var definitivt någon form av vänster då vi gjorde en del bra saker som att baka näringskakor till svältens Namibia, lärarna fick med oss i fackeltåg emot apartheid. En eftermiddag i slutet av första läsåret så ber fröken att få prata med mig och min bästis Anders. Hon förklarade att vår kompis Fredrico blivit jagad av två knivbeväpnade ungdomar när han varit på väg hem från skolan vid ett par tillfällen och hon bad oss följa honom från skolan varje dag. Vi var livrädda på dessa promenader, vi gick olika vägar, undvek grönområdena i betongen, eller laglöst land som de i praktiken är, undvek gångar och vägar som stängde av flyktvägar. Jag var således 7 år när jag lärde mig principer för hur man förflyttar sig i ockuperat område. Min första erfarenhet av SD, knivbeväpnade ungdomar som klottrade BSS i varje gångtunnel.
En latinamerikansk skolkompis som gick i 3:an blev senare knivskuren i magen. Så hotet från knivbeväpnade rasister var på riktigt. Någon större sak gjordes inte av att han knivskars i magen, sannolikt blev det inte uppmärksammat med ens en notis i GP.
När jag var 9 år var jag med min bror ute och gick, vi skulle igenom ett grönområde mellan Römosseskolan och hög/mellanstadiet som fanns i området innan Gårdstensskolan byggdes. Ett mycket farligt område för oss barn som bodde i området, ett laglöst land där hot, våld och rån var vardagsmat, har blivit av med tennisracket, brännbollsträn, frisbees och mycket annat där. Därför var vi beväpnade med stilett. När vi nästan var framme vid brorsans skola så stötte vi på två personer, de drog kniv först och vi hade inget annat val än att lämna ifrån oss vår stilett. Detta fick givetvis inte min mor veta, för hon är 40-talist, vi hade fått veta att vi minsann skall hålla oss undan sådana områden, sedan hade vi fått enormt mycket skäll om att vi varit beväpnade, offren hade ålagts att skärpa sig, på sedvanligt 40-talistmaner.
SvaraRaderaSmåsakerna är för många att ens nämna, att åka på en smäll, jagas bort från tennisbanan, rånas var vardagsmat. Polisen var det ingen idé att vända sig till, de bodde inte i området visste inte vem som var vem. Ofta när man vände sig till polisen blev man istället förhörd om något annat som hänt i närheten. Nonchalans var det bästa man kunde få från polisen, vanligtvis bemöttes man dock med misstänksamhet och anklagelser. Var vi 5 barn som höll till på ett ställe en dag, så stannade polisen och förhörde oss om vi var ansvariga för något som hänt i närheten. Vi lärde oss snabbt att så snart man såg en polisbil var det bäst att avlägsna sig, det kom aldrig något gott ur kontakten med polisen i Gårdsten, inte för barn och ungdomar iaf.
Vi barn lärde oss snabbt hur man säkrar sitt och de sina. När jag var ute och cyklade själv en dag, stoppades jag av en äldre kille som jag kände igen som en ligist, han ville "prova" min cykel. Jag vägrade och han putta av mig av cykeln och cyklade iväg. En medelklassidiot hade ringt polisen, i Gårdsten visste vi att det inte gav något. Vad jag gjorde var att genast springa till min kompis, vi gick sedan ut och samlade ihop några kompisar, vi blev kanske 7 personer. Sedan gick vi dit vi visste att den här killen brukade hänga, ett parkeringshus i närheten av skolan. Jag ropade från säkert avstånd att han skulle ge tillbaka min cykel, de ställde upp sig hotfullt och rörde sig emot oss. Vi var rädda, de var större än oss, men vi var beväpnade. Vi började kasta sten på dem från avstånd, vilket fick dem att backa såpass att jag kunde nappa åt mig min cykel. Sedan cyklade och sprang vi iväg åt alla håll och återsamlades på en gård en bit bort. När vi samlats var vi glada och stolta som fan, tillsammans hade vi slagit tillbaka emot de som terroriserade oss, vi hade bildat ett gäng, vi kände oss oövervinnerliga.
Det var som natt och dag, våra liv förändrades, vi var inte rädda längre, vi visste att vi kunde försvara oss. Även om inte gänget var med så fanns en trygghet i terror, i vedergällning om någon jävlades med oss, man vågade mycket mer och kunde ta sig friheter. Några av oss började snatta, en norsk kille i gänget Tomas(tror jag han hette) hade lärt sig snatta av sin storebror. Det började med nån gång då och då, snatta lite godis eller kakor i den lokala ICA butiken. Men sen blev det mer och mer, vi snattade varje dag och inte längre bara godis, gänget tillhandahöll nu ännu mycket mer än vad samhället erbjöd, mycket mer än våra föräldrar erbjöd, ville man ha folköl var det inga problem, var bara att hämta. Drygt ett halvår senare greps jag för snatteri, inte fyllda 11 år än, jag klantade mig, för jag skulle stila för en yngre grabb, James, som jag skulle visa hur lätt och ofarligt det var att snatta, James, eller Ja-mes som vi uttalade det till hans stora förtret, blev nog aldrig snattare.
Det är min syn på hur man bildar gäng, vad drivkraften är till att de uppstår och anledningen till att de förblir livskraftiga. De tillhandahåller något samhället inte tillhandahåller, i detta fall säkerhet och rättskipning.
Jag lyftes ut ur Gårdsten av en slump in i en medelklasstillvaro utanför Göteborg. Jag vet inte hur det gick för mina vänner i Gårdsten då jag tappade kontakten med dem, men några flyttade tillbaka till sydamerikan när fascismen i deras land krossats. Av brorsans klasskamrater satt senast jag hörde något, 3 stycken på långa fängelsestraff för grova rån och våldsbrott. När jag kom till en medelklasskola i Borås efter Gårdsten, så placerades jag i stödundervisning i de flesta ämnen, tog mig 1 år att komma ikapp, så det var uppenbarligen något annat än mitt huvud som inte fungerade i Gårdsten. Varje dag kommer jag ihåg att allt det jag har, allt det jag är, det har jag en otrolig slump att tacka för, jag vet vad mitt liv hade kunnat vara utan denna slump, jag vet att de materiella villkoren bestämmer vad du blir och vad du får ut av samhället.
SvaraRaderaDärför är gängkriget i Göteborg Baudes fel.
Nu 30 år senare pågår ett blodigt gängkrig i Göteborg, ett dödande som nu efter flera år ser ut att vara utan slut. Baude lämnar kommunistiska partiet och passar på att ge partiet en välbehövlig känga för dess oförmåga att ta tag i dessa frågor.
Men är Baude rätt man att kritisera KP för deras oförmåga att ta tag i gängkriminaliteten? Han styrde KP under hela 90-talet, då grunden för detta lades. Morden i Göteborg är ett resultat av lågkonjunktur i den kriminella branschen, men innan man kan ha någon sådan, så har man haft en högkonjunktur. Grunden för gängen, framväxandet av gängen skedde under Baudes ledning i KP, men tidningsrubrikerna blev inte lika spektakulära för Göteborg var långt ifrån marknadsmättnad i den kriminella branschen och det rådde högkonjunktur i kriminalitet, alla hade stålar och därmed också gängen. Nu har marknaden för kriminalitet mättats och expansion kan bara ske genom organisk tillväxt/högkonjuktur eller genom att ta från någon annan, därav krig, inte konstigare med en svart marknad än med en liberal marknad. Men kan man förlåta Baude för att han inte såg framväxandet av gängens stat i staten? De blev ju inte så stora rubriker som mord under hans tid vid rodret i KP, men att säga sig vara kommunist och inte veta något om vad som försiggår i samhällets lägre skikt, det är oförlåtligt, ett oerhört misslyckande som vi idag betalar dyrt för, i blod.
Gängens funktion är, som visades ovan att tillhandahålla det som samhället inte tillhandahåller, att vara en stat i staten. Gängen ger trygghet, gängen tillhandahåller rättskipning, de tillhandahåller försörjning och de skapar en gemenskap. Vilket är alla de saker som ett samhälle skall tillhandahålla, minst. Jan Wiklund har vid mer än ett tillfälle tipsat om denna artikel av Charles Tilly (http://static.ow.ly/docs/0%20Tilly%2085_5Xr.pdf) där denne analyserar statsbildning och drar paralleller till hur maffior fungerar. Gängen är alltså en stat i staten, en statsbildning för dem som inte får ut något av den svenska staten. Om man påstår sig vara revolutionär, vilket KP gjorde under Baude (om än inom parentes), så söker man att upprätta en ny stat(iaf KP), en arbetarstat, en sak som rimligen ingår i att skapa en ny stat är att uppträda som en stat i staten, att tillhandahålla något konkret till de man önskar rekrytera för revolutionen som inte den borgliga staten tillhandahåller. Men i den postmoderna världen är inte den revolutionäre den som något revolutionärt gör utan den som något revolutionärt säger.
Det fanns säkerligen KP medlemmar på Römosseskolan, de kunde skyddat oss från polisrepression, från nazister, de kunde upprätthållit ordning i Gårdsten, om de var revolutionära och ville rekrytera emot den borgliga staten. De kunde ha motsatt sig polisrepression, de fått polisen att ta brott mot(och mellan) ungdomar i Gårdsten på allvar och gjort insatser emot nazisterna, om de ville vidmakthålla förtroendet för den borgliga staten och växa själva inom densamma. Men det var inte det de erbjöd oss, vi fick baka kakor och gå i fackeltåg, plantera träd i Angered, lyssna på bra föreläsningar som visade på ett mycket bra sätt hur kapitalisterna tar tillbaka precis allting vi tjänar på en dags arbete, hur kapitalisterna höjer matpriset i sin butik så snart arbetarna kämpar till sig högre lön. Det är väl de såkallade demokratiska metoderna vi fick oss till livs och det var inget fel i det. Men jag visste inget om Namibia som inte läraren berättade när vi bakade kakorna, jag visste inget om Apartheid, den järnhårda lönelagen kändes inte särskilt akut för mig. Att inte bli knivöverfallen av nazister kändes viktigare för mig, att inte bli rånad eller misshandlad när man var ute och lekte med kompisarna var en mer kritisk fråga för mig, att inte bli skrämd och trackasserad av polisen hade jag också uppskattat, men så är ju barn så själviska.
SvaraRaderaUtvecklingen i alla Sveriges betongförorter är inget annat än ett enda stort misslyckande för vänsterrörelsen. Vad kan man säga om en vänster som inte klarar rekrytera de mest utsatta i samhället? Varför kan vi inte konkurrera med kriminella gäng när det gäller ungdomars sökande efter trygghet?
Utvecklingen började under Baudes tid och har stadigt blivit sämre. Ta en sådan sak som polisrepressionen, redan på min tid betraktades vi i klump av polisen, vi som bodde i Gårdsten. Jag var misstänkt för att vandalisera eftersom jag bodde i Gårdsten och uppehöll mig i närheten en plats som tidigare vandaliserats. Kontrasten till hur man behandlades som medelklass är slående, motsvarande situation när man lever en medelklasstillvaro, så frågar polisen ut en som vittne, de är artiga: "Hejsan grabbar, det slogs in lite rutor på en byggnad en bit ned längs gatan, har ni sett något?" kunde det låta. I betongen lät det lite mer åt det här hållet: "Hörru grabben! Kom hit, jag vill snacka med dig! Det slogs sönder några rutor på en byggnad här igår, vad vet du om det? Jag har sett er här förr, var ni här igår också?". Men det är verkligen småsaker jämfört med vad som sker i betongen idag, den utveckling som Baude inte skrek högt om. På 90-talet gavs polisen möjlighet att bruka tvångsmedel för misstanke om ringa narkotikabrott, det blev en klasslagstifting av guds nåde. Vilka är det som utsätts för att släpas in och lämna urinprov? Den lagstiftningen används för att trakassera ungdomar, främst i betongen, det finns filmat när en polis i tunnelbanan använder misstanke om ringa narkotikabrott som påtryckningsmedel när någon ungdom är uppkäftig, för att jävlas med ungdomarna. Lagstiftningen missbrukas och riktas emot samhälles lägsta klasser, ovan på deras axlar ökade repressionen från den borgliga staten, med Baudes goda minne. Lagen medförde att polisen började med "profiling", att se på någon om de är narkotikapåverkade eller ej är i de flesta fall omöjligt, men de har fått gå kurser i det av "experter" och fått väldigt lära sig kriterier som stämmer in på alla. Det riktar in polisens uppmärksamhet på individens yttre, hur personen beter sig och klär sig, hur personen ser ut är kriteriet för misstanken här. Det formar polisens tänkande, istället för att agera på anmälan, så skulle polisen leta brott hos individer, de skulle inspektera individen och slå ned på individer som klädde sig misstänkt, betedde sig misstänkt, sa misstänkta saker. Ett kriterie är givetvis att vara invandrare, det är nästan i sig självt tillräcklig misstankegrad för att släpa in någon för urinprov. Det faktum att profiling fungerar och att det är baserat på statistik visar att de objektiva kriterier som polisen använder inte är bättre än slumpen. Detta har pågått i 20 år.
SvaraRaderaPå senare år har det även kommit till REVA, så den generation som växer upp i betongen idag, den kommer nog aldrig återfå företroendet för samhället. Men de skulle kunna växa upp med ett förtroende för KP, om KP på ett konkret sätt står upp för de svagaste. Men det är ett löst nätverk som heter Megafonen som kan få ett förtroende, ett förtroende som är bortkastat om några år när organisationen försvunnit eller bytt inriktning, som det är med anarkistiska aktioner, de tar slut.
KP bör ta till sig av Baudes kritik och göra upp med traditionen i hans ledning och hans hantering av betongförorterna i Sverige. Ta ungdomarna från gängen, skydda dem från polisrepression, skydda dem från nazister, tillhandahåll det som samhället inte ger dem, ta upp kampen för den lille människan på hemmaplan, för de lägsta klasserna. Bygg från grunden.
(Ursäkta att jag spammar din blogg, behövde bara skriva av mig. Gör mig inget om du raderar det, använde baude för att samla tankarna, bara.)
Martin känner igen mycket i det du skriver skönt att läsa har försökt skriva ner liknande sjelv utan framgång tyvär. har du funderat på att skriva en baksides krönika i Proletären? med detta innheål vore kul att läsa tror möjligt att få in oxo
SvaraRaderafast läser man proletären så e det tydligt att dom fortfarande inbitet riktar sig mot arbetsplatserna mycket arbetsmarknads frågor. men tror det e dags för proletären att brädda sig där i mer "förorts" berretelser
då kanske dom kunde gjort stor skilnad javisst problemet e vel nu att gå emot gängen utan att få stryk men har ju endå varit en hel del sammarbete med "pantrarna" i gbg och ev "megafonen" i sthlm så det e iaf något
tror partiets största problem e deras litenhetskomplex
men hoppas du kopierar sparar tecten försig förtjänar mer en som bara kommentar på en blogg.
KP befiner sig i en generationsskifte med den politik konflikterna som följer sådant tror inte man ska döma för fort det finns ganska förvånadsvärd bredd i både K och RKU
sammarbetet med "pantrarna" i gbg och till vis del "megafonen" i sthlm kan vel endå ses som en positiv vändning igen