Steigan sammanfattar:
Forskere ved ETH Zürich i Sveits gjennomførte en svær datamaskinanalyse av bedriftsinformasjoner for hele verden i finansdatabasen Orbis. De startet med en liste på 43.000 transnasjonale selskaper. Så begynte de å se på eierskapsforhold og forbindelser for å se hvem som kontrollerer hva. På denne måten kartla de over en million eierskapsforbindelser og kunne for første gang bygge en datamodell som synliggjør global finansiell makt. De kom fram til at i 2007 var det 147 selskaper som kontrollerte 40 prosent av kapitalen i samtlige selskaper i basen. Disse 147 selskapene er ikke bare dominerende, men de eier også hverandre, og de sitter i hverandres styrer. Tre fjerdedeler av eierskapet til aksjene i kjernen tilhører kjernen sjøl. Vi snakker altså om en meget tett sammenvevd gruppe av selskaper.
 |
| Maktcentra: de röda punkterna. Resten är underordnade enheter. |
Tror man kan säga att den här sammanställningen visar att Marx har rätt vad det gäller kapitalets tendens till koncentration. Att det finns mängder av företag betyder inte att kapitalismen så att säga späds ut ur maktsynpunkt. I stället kommer det att vimla av företag med liten eller ingen makt, och ett fåtal stora enheter (ledda av ett litet antal oerhört mäktiga personer med täta personliga kontakter) kommer att dominera.
Idel bekanta namn. Koncentrationen är ju inte bara en nackdel. Blir färre institutioner man måste införa "sanktioner" emot, som man tydligen kan göra nu. Konfiskera privategendom är standardförfarande med misshagliga numera.
SvaraRaderaKonfiskationer/sanktioner kan ju slå åt olika håll och få oförutsedda konsekvenser (i synnerhet för folk som inte tänkt efter i förväg). Deutsche Bank kanske inte är så pigg på ekonomisk krigföring mot öst exempelvis. Aktioner mot Ryssland av USAmerikanska företag gör att Ryssland skyndar sig att göra sig mer oberoende av USA:s påhitt, och att den internationella fronten mot USA enas och blir starkare.
SvaraRaderaJo, men man skall inte lita på handel som skydd emot krig, det är snarare motsatsen. Att dumpa de intressena kan vara ett mäktigt vapen, men förutsätter att de ersätts med något smakligt. Deutsche Bank och andra önskar kanske än kunna spela på bägge sidor om BRICS lyckas med sitt bygge. Men det västerländska beroendet av petrodollar, e-dollar och andra saker i den dollarekonomin, gör nog att man inte lättvindigt kan byta till BRICS.
SvaraRaderaSen beror det också på hur Ryssland agerar emot främmande kapital på sin mark. Har Putin inte gått ganska hårt åt vissa oligarkbanker? I en förväntansekonomi är ju kriget redan synligt i excelarken. (Men kanske de däri också ser vad det kan komma att kosta.)
Men vad är kostnaden för imperialisterna om BRICS går samman och kräver riktig betalning för sin skit? Jag tror en riktigt lång analys i bankernas datorer inte ser så lysande ut.
Jag ser att inte ens tillhörigheten till den här exklusiva klubben skyddar en mot ens egen dårskap - Bear Stearns gick i konken 2008.
SvaraRaderaMen förmodligen är de tidigare ägarna inte helt barskrapade.
... liksom för övrigt Lehman Brothers, förstås.
SvaraRaderaFrågan är om gruppen nu har koncentrerats ytterligare, eller om någon har kommit till.
Som framgår i den klassiska Tom Puss-serien blir det ju tråkigt när The Upper Ten är för få.
Jan,
SvaraRaderajo, när man tittar på förändring i världen och förändrade attityder osv. Då är det nog de lite längre ned man skall kolla på. Den som sitter högst upp på spetsen kämpar med balansen, jobbar för att hålla equilibrium, balansen.
Vad är tidsderivatan av maktkoncentrationerna, DÄR har vi det riktigt intressanta.
Fick mig att tänka på Mark Lombardis Narrative Structures som han pysslade med fram till sin död 2000.
SvaraRadera