Texten lyder 'låt oss mekanisera Donbass'. En sovjetisk affisch från 1930 som uppmanade till mekanisering av kolgruvorna i detta område i Ryssland nära Uralbergen. Gubbarna ovanför texten är uppenbarligen gruvarbetare, vad han därunder håller på med är jag inte klar över. Tömmer en vagn med brutet kol kanske? Året var 1930 och konstnären hette Deineka.
Första gången jag såg bilden var nog när den fungerade som framsida på en volym av E.H. Carrs monumentala verk om den ryska revolutionen (Foundations of a planned economy, del 2, Pelican 1976). I förordet gör Carr en intressant observation:
The main beneficiaries of an historical process are seldom or never those on whom the costs have fallen; and the model of the balance-sheet dissolves into an irreconcilable conflict of interests and purposes between different groups - a challenge to the illusion that every problem has a solution which will be free from ambiguity, free from suffering, free from injustice, free from tragedy.Men om man just tar situationen i de nya sovjetiska industrierna så verkar det som en del elitarbetare faktiskt kunde tjäna bra på slitet. Jag läste om en mäster-smältare i Magnitogorsk som åkte omkring i egen bil på trettiotalet, vilket måste ha varit nära nog oerhört om man jämför hur villkoren var för outbildade arbetare som just kommit in från landet. (Detta i en bok som, om jag minns rätt, heter Magnetic Mountain och är en historisk genomgång av uppbygget av järn- och stålkombinatet i Magnitogorsk.)
Moshe Lewin reder ut detta i sin bok The making of the Soviet system från 1985. Systemet byggde på att man skapade ett system av småchefer - "elitarbetare", eller om man ska använda en svensk jämförelse, förmän - som fick stora privilegier. Dessa omgavs av grupper på "hjälparbetare" som inte fick några privilegier alls.
SvaraRadera