Två bekymrade herrar

Två bekymrade herrar, president Putin och utrikesminister Lavrov, diskuterar. Läget är bekymmersamt. Det slog mig att läget idag kan (om man inte trasslar in sig för mycket i detaljer men ser på de stora linjerna) påminna om tiden omkring 1940, innan Tyskland angrep Sovjetunionen. De sovjetiska ledarna var sedan länge klara över hotet från Tyskland. Ett angrepp skulle komma förr eller senare, men när? Det gällde att förbereda sig, rusta upp, använda diplomati, att utan att vara undfallande undvika att uppträda på ett sätt som skulle kunna användas som krigsorsak av motsidan. Att skjuta det oundvikliga framför sig så länge det gick.

Något av det kanske ses i spelet om Ukraina idag. I vems intresse är krisen, samt kriget i östra Ukraina? Vem är intresserad av en kris i ett land som nära nog ser ut som ett konkursbo?

Låt oss ta ett sidospår mot huvudproblemet. I boken Ytterligheternas tidsålder från 1994 skriver Eric Hobsbawm om bakgrunden till det kalla kriget som följde andra världskriget, och nämner en veteran inom USA:s utrikespolitik, George Kennan:

... en kunnig Rysslandsexpert av den gamla maktpolitiska diplomatiska skolan ... som betraktade Ryssland, tsarstyrt eller bolsjevistiskt, som ett primitivt och barbariskt samhälle som regerades av män som drevs av en "traditionell och instinktiv rysk känsla av otrygghet" och alltid isolerade sig från omvärlden, alltid styrdes av självhärskare, alltid sökte "trygghet" bara genom en tålmodig och blodig kamp för att totalt förgöra den rivaliserande makten och aldrig genom fördrag och kompromisser med densamma, och som därför aldrig lyssnade på annat än "maktspråk", inte på förnuftets röst ... andemeningen i teorin var att den enda "rivaliserande makten", nämligen USA, skulle ha varit tvungen att "uppdämma" hotet från Ryssland genom kompromisslöst motstånd även om landet inte hade varit kommunistiskt. (sid. 267-268 i svenska upplagan 1999)

Kan man inte lika gärna se USA som primitivt, ständigt hotfullt, besatt av fixa idéer om säkerhet, och aldrig berett att kompromissa? - Frånsett det: jag har sett en hypotes här och där som går ut på att våldet i Ukraina har ett mål, och det handlar om att övergreppen skall bli så våldsamma att Ryssland känner sig tvingat till någon sorts intervention. Då kan en ny version av kalla kriget börja, och media i väst och västpolitikerna kan skrika halsen av sig om hur aggressivt Ryssland är. Om städer i Ukraina läggs i ruiner av ukrainskt artilleri, människor dödas eller flyr i massor - då skall det pekas finger åt Ryssland om landet reagerar. Och så kan offensiven fortsätta på olika sätt för att bryta sönder den ryska federationen i smärre enheter. Men det är fråga om USA i dagens läge kan hitta några större mängder 'liberaler' i Ryssland för att få igång några nya torgockupationer eller liknande påfund.

Är ett nytt storkrig i Europa oundvikligt, givet att USA:s ledare känner sig hotade vad än ryssarna gör och ständigt måste demonstrera det? - Det kanske beror av vad de europeiska ledarna hittar på, och faktiskt också vad rena kapitalintressen i Europa och Nordamerika gör.

En sista reflexion om USA: landet ändrade knappast sin utrikespolitik när Sovjet föll ihop. Man blev inte mindre aggressiv internationellt. Det tyder på att aggressiviteten kommer inifrån, inte som reaktion på yttre impulser.