Vet inte om detta betyder något, men så här såg tidningarnas löpsedlar ut i Stockholm vid fyratiden i eftermiddags. Notera att tre av fyra inte nämner den där ... ja, vad det nu är marinen håller på med i södra skärgården. Kan det vara så att blaskorna inser att den här historien inte riktigt håller sig flytande, utan snarare har gått till botten och knappast lär komma upp igen (förrän till nästa gång det skall slås på trumman för ökade anslag till marinen)? Då kanske vinterdäck, Hammarby och BB slår bättre i dagsläget.
Håller flottan på att försöka avveckla det hela genom att flytta operationsområdet? Gör man det några gånger i riktning mot internationellt vatten så kan man till slut slå ut med händerna och säga "vi beklagar, men inkräktaren lyckades smita ut".
(PS från Sveriges Radio:
Försvarsledningen förbereder nu opinionen för att militären kan tvingas avsluta sin sökoperation utan att hitta några handfasta bevis för en utländsk kränkning. Samtidigt vill man övertyga medier och allmänhet om att den stora insatsen ändå har varit väldigt viktig att genomföra, skriver Ekots inrikespolitiska kommentator Tomas Ramberg.
Och det är väl ungefär vad jag tänkt mig också. DS)
Men SvD är väl militärens främsta språkrör? Jag har för mig att de har varit drivande i all opinionsbildning från försvarsmakten senaste åren?
SvaraRaderaKanske beror av hur man definierar 'främsta'? Är det som kunnigast (och med mest medveten vinkling) eller helt enkelt som gapigast (utan större fackkunskap)?
SvaraRaderaNej, jag menar den som höga herrar inom militären går och pratar med när de vill påverka diskursen i samhället.
SvaraRaderaDå kanske Svenskan ligger bäst till i alla fall. Torde ha bättre rykte än kvällsblaskorna.
SvaraRaderaRykte och rykte, jag tror det är en "vem som känner vem"-fråga.
SvaraRaderaDet är bl.a. därför jag läser tyska och österrikiska tidningar. Man får faktiskt veta mer om vad som händer i världen. Det här har jag inte läst om i någon svensk dagstidning eller affärspress, Reutersmeddelande (dvs välansett av svensk press) till trots:
SvaraRaderahttp://derstandard.at/2000007126369/Chinesen-wollen-ins-US-Bahngeschaeft
Kineserna vill alltså in i den amerikanska snabbtågsmarknaden (till Amtraks försvar vill jag dock säga att de har en service ombord tågen som vida överglänser SJ:s pendeltågsstandard, med säten som är riktigt trivsamma tyghistorier även i lägsta klass. Men det väger inte upp för långsamheten på spåren när man åker tåg i USA). Då amerikanerna har marknaden men ingen snabbtågsteknik kommer det att garantera (minst) kinesisk affärsinblandning.
Då oljerean är på väg mot sitt slut kunde det vara av intresse att informera om detta, att amerikanerna slås på egen hemmaplan och kommer att hamna under inflytande av andra eftersom man alltför stelbent prioriterat bensinslukande historier. Men icke, våra "rikstidningar" blir väl de sista att "informera" om den definitiva maktväxlingen.
Svenska media satsar på mer sensationella historier som t.ex. http://www.dn.se/ekonomi/kina-vill-bygga-snabbtag-till-usa/
SvaraRaderaMen, som salig Björn Eriksson i Miljöförbundet brukade säga: Media är i underhållningsbranschen och har ingen skyldighet att säga något viktigt.
Och eftersom vi vare sig efterfrågar eller skapar något alternativ får vi dras med dem.
Jan,
SvaraRaderaMin förhoppning är iaf att de är småaktiga och hämdlystna. Att deras reaktion på att bli manipulerade är på den nivån. Det sätter en gräns för hur de kan användas för att manipulera befolkningen. Det finns en gräns för hur vidrigt syftet kan vara när det görs i samförstånd. En väldigt flytande gräns som går att kringgå, men alltid något.
Jag tänker mig att om tidningen manipuleras att skriva på ett visst sätt utan samförstånd, så blir dom sura och underhåller oss med karaktärsmord på den som försökte utnyttja deras makt utan att betala för sig.
Maktdynamiken i media är ju genom reklamen förskjuten, läsaren är sedan länge produkten de säljer till sponsorer. Så vi får de nyheter som någon annan än vi läsare främst efterfrågar, även om det vi läsare efterfrågar givetvis också spelar roll. Men det är väl klart att jag som chokladfabrik inte vill ha min annons brevid en artikel om barnarbetare i kakaoplantage.
Det förändrar givetvis pressens relation med statens institutioner och tjänstemän. PR-budgetten för statens institutioner är förmodligen störst i landet.
En debattör i Aftonbladet oroar sig för tidningsdöden.
SvaraRaderaFör hur kan pressen vara vitala för demokratin om ingen läser den?
http://www.aftonbladet.se/kultur/article19739311.ab